En ofta uppvisad bild av riksdagen är en nära nog tom jättesal under pågående debatt. En annan bild, som ofta ges i intervjuer med ledamöter, är ett mycket forcerat och tätpackat program av sammanträden långt in på kvällarna. De som försöker påverka ledamöterna upptäcker ofta att de är svåra att få tag på och att ärendena i praktiken finns i riksdagen under ett ganska kort skede. Bägge bilderna visar att ytterligare reformering av riksdagsarbetet är befogat.
Debatterna med anledning av utskottsbetänkanden besöks i regel av ganska få ledamöter. Det är de närmast berörda ledamöterna, dvs en från varje parti i det aktuella utskottet, som behöver vara där. Frågorna är redan avgjorda i partigrupperna och utskottet, resultatet är offentligt och det finns nästan aldrig skäl till att närvara i kammaren för övriga ledamöter. Debatterna följs i stället med fördel på intern-TV:n.
För att minska känslan av ödslighet borde det övervägas om dessa debatter i stället skulle kunna hållas i första- eller andra kammarsalen.
När kammaren sammanträder, i huvudsak för dessa ofta tidsödande och av få besökta utskottsdebatter, får inte andra utskott sammanträda. Samtidigt är ofta arbetet i utskotten forcerat och behovet av att hitta ytterligare utskottstid är ofta uttalat. Vi kan förvänta oss att den nya budgetprocessen kommer att öka det behovet under hösten i flera utskott.
Det borde därför bli tillåtet för utskott att sammanträda samtidigt som debatter i plenum pågår med anledning av andra utskotts betänkanden. Då kan även onsdagarna komma att utnyttjas för utskottsarbete.
Ett annat problem är begränsningen av motionsrätten för riksdagens ledamöter. Den nuvarande ordningen med allmän motionsrätt under endast två veckor per år, samtidigt som motioner skrivs på statsbudgeten m m, kan inte anses vara tillfredsställande. Det leder till massproduktion av förslag, många gånger ”för säkerhets skull” och för att gardera sig mot motsvarande förslag från andra partier. Den korta tiden och den samtidiga pressen som budgetarbetet utgör, kan knappast anses vara kvalitetshöjande.
Fri motionsrätt året om borde prövas. Det skulle troligen innebära att mängden motioner minskas, samtidigt som kvaliteten kan höjas. Det öppnar också för bättre möjligheter för oppositionen att ta initiativ under året, vilket naturligtvis skulle stärka demokratin. Motioner som berör budgeten kan enkelt hänföras till nästa tillfälle, alltså till behandlingen av budgetpropositionen eller ekonomiska vårpropositionen.
I riksdagen arbetar vi partivis, inte regionvis. Men i kammaren sitter vi ändå just regionvis. Placeringen i salen beror på vilken valkrets man är invald från, inte vilket parti man tillhör. Detta är egentligen en underlig ordning som försvårar för ledamöterna att vara i kammaren under pågående debatter. Man får ju i princip inte ens sitta i någon annan ledamots stol. För att kunna kommunicera med sina partivänner måste man i praktiken lämna kammaren.
Placeringen av ledamöter borde ske partivis, på motsvarande sätt som i t ex Bundestag i Tyskland.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar pröva om debatter med anledning av utskottsbetänkanden kan hållas i första- eller andra kammarsalen,
att riksdagen beslutar att riksdagens utskott skall tillåtas sammanträda samtidigt som debatt i plenum pågår med anledning av andra utskottsbetänkanden,
att riksdagen beslutar om fri motionsrätt i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att placeringen av ledamöterna bör ske partivis.
|
Roy Ottosson (mp) |