Efter 6 års erfarenhet av parlamentariskt arbete i Sveriges Riksdag och i EU-parlamentet (ca 1 år) vill jag lyfta fram några förslag till ändringar i vårt arbete i utskotten mm. Förändringarna skulle dels kunna öka intresset för ledamöternas personliga arbetsinsatser, dels höja kvalitén på arbetet genom att skapa en mera öppen och kreativ atmosfär.
Från och med 1998 års val kommer ledamöterna till Sveriges Riksdag att väljas genom ett mera accentuerat personval. Det innebär att väljarna tydligare än idag kan utse sina ledamöter. Rimligen bör också väljarna därefter bättre kunna följa ledamöternas personliga insatser också i riksdagsarbetet. Då måste också ledamöternas rådgivarresurser organiseras så att man personligen kan styra insatserna i den riktning man har lovat inför valet. I dagsläget styr partierna över personalresurserna och därmed de politiska prioriteringarna i mycket hög grad.
Om personvalets syfte skall nå längre än till valdagen är det nödvändigt att de personresurser/tjänstemän, som riksdagen ställer till ledamöternas förfogande, knyts direkt till ledamoten så att denne själv kan styra och prioritera det politiska arbetet. Att en samordning och normalt samarbete sedan sker med gemensamma resurser i gruppen är en självklarhet. För att man som ledamot skall kunna ta ett verkligt personligt ansvar för prioriteringar och ledning är det min uppfattning att varje ledamot bör kunna anställa ”sin egen” politiske rådgivare. Modellen är fullt ut etablerad i många andra europeiska parlament och har visat sig leda till att fler ledamöter nått hög kompetens och därmed egen politisk profil.
De reella politiska ställningstagandena sker i riksdagens utskott. Där sker specialanalysen, övervägandena, sakdebatten och slutligen bildandet av en majoritet inför kammarens debatt och slutliga beslut. Utskottsarbetet sker i Sverige inom lyckta dörrar, medan man i t.ex. EU-parlamentet arbetar helt öppet mot media och allmänhet och endast platstillgången begränsar deltagandet. Öppna utskottsmöten skulle skapa mera kreativa diskussioner, där personvalda ledamöter måste komma ännu mer väl förberedda inför inlägg, beslut och ev. efterkommande intervjuer gentemot allmänheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att varje riksdagsledamot skall ges möjlighet att, fr.o.m. mandatperioden 1998, själv anställa en personlig rådgivare för att bättre kunna styra och prioritera det politiska arbetet,
att riksdagen beslutar att riksdagens utskottssammanträden, fr.o.m. mandatperioden 1998, skall hållas öppna för allmänheten.
|
Holger Gustafsson (kd) |