Det nya fördraget för Europeiska unionen som stats- och regeringscheferna nådde överenskommelse om i Amsterdam i juni månad har undertecknats den 2 oktober i år.
Det nya fördraget innebär att viktiga delar av landets självbestämmande överlåts till EU, överstatligheten förstärks, gränskontrollerna ska inom några år avskaffas helt, EU tar över mer av utrikes- och säkerhetspolitik och EMU-processen med gemensam valuta och centralbank bekräftas. I ingen enda mening i fördraget flyttas mer beslutsmakt från EU till medlemsländernas demokratiskt valda församlingar. Möjligen kommer dessa församlingar att få litet mer information innan EU fattar beslut.
Den ökade överstatligheten tar sig uttryck i att EU-parlamentet ges utökad medbeslutanderätt i 23 artiklar. Till exempel kommer detta parlament nu att i praktiken få vetorätt när det gäller frågor inom folkhälsa, yrkesutbildning, forskning, u-landsbistånd och statistik. Det har många gånger sagts att EU-parlamentet saknar den folkliga och demokratiska legitimitet som de nationella parlamenten har. I vårt land var valdeltagandet vid EU-parlamentsvalet bara hälften av vad det varit i riksdagsval. Det är anmärkningsvärt att företrädare för regeringen kan säga att de vill ha mellanstatligt samarbete i EU som huvudalternativ och samtidigt bejaka Amsterdamfördraget och därmed ge EU-parlamentet mer makt. Detta parlaments majoritet står ju också långt ifrån svenska värderingar när det gäller synen på t.ex. drogliberalism och prostitution som starkt berör folkhälsan.
Överstatligheten förstärks också genom att andelen majoritetsbeslut i EU:s lagstiftande organ, ministerrådet, ökar väsentligt. Fler länder kommer att tvingas införa lagar mot den egna befolkningsmajoritetens vilja. Detta sker inom 11 områden där medlemsstaterna antingen har bestämt själva eller har haft vetorätt i ministerrådet. Bland annat nya frågor som ställs under majoritetsbeslut handlar om persondatauppgifter, import av råvaror och etableringsrätt. Dessutom utlovas fler majoritetsbeslut efter övergångsperioder.
Vidare stärks överstatligheten också genom att kommissionen och domstolen vidgar sin maktsfär inom de inrikes- och rättsliga frågorna. Inom utrikes- och säkerhetspolitiken ökas kommissionens makt.
I Amsterdamfördraget får EU för första gången en fördragsfast sammanhållen utrikes- och säkerhetspolitik som inkluderar militära angelägenheter såsom användande av stridskrafter och samarbete på krigsmaterielområdet. Trots att det nu inte blev något beslut om sammanslagning av VEU och EU har nu skapats ett sluttande plan som efter en tid helt och hållet riskerar att föra Sverige bort från alliansfriheten.
När det gäller tredje pelaren har införlivandet av Schengenavtalet med fördraget lett till en snårskog av överstatliga och mellanstatliga regler, avtal, konventioner och tilläggs- och undantagsprotokoll. Flera olika beslutsgångar i kombination med s.k. flexibel integration bidrar till förvirringen. Denna snårskog av regler kommer att drabba särskilt flyktingpolitiken. Trots asylrättens okränkbarhet ingår en överenskommelse i fördraget att varje asylansökan som en medlemsstat tar upp och som gäller en medborgare från något annat EU-land ska behandlas på grundvalen att den antas ogrundad.
Fördrag är viktiga inom EU. Inga beslut om EU-lagar kan tas utan hänvisning till fördraget. Fördrag är mycket svårare att ändra än nationella grundlagar eftersom varje ändring kräver att samtliga medlemsländer är överens. Som ovan sagts är fördragsändringarna betydande och innebär förstärkt överstatlighet.
I Danmark anses förändringarna så viktiga att en folkomröstning om det nya fördraget måste hållas. I flera andra länder pågår också diskussioner om folkomröstningar om fördraget. En rådgivande folkomröstning bör hållas också i Sverige gärna samtidigt som den danska. Partierna bör förbinda sig i ett löfte att folkomröstningens resultat ska vara bindande vid ratificeringsbeslutet i riksdagen.
En folkomröstning blir också ett stort folkbildningsprojekt som kommer att stimulera till studier och debatt i en mycket stor omfattning. Därigenom förstärks och fördjupas demokratin och folkstyret.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av en rådgivande folkomröstning före riksdagens ratificering av Amsterdamfördraget.
|
Bengt Hurtig (v) |
|
|
Jan Jennehag (v) |
Kenneth Kvist (v) |
|
Eva Zetterberg (v) |