Sverige är det land som uppfunnit ombudsmannaämbetet. Det började med Justitieombudsmannen (JO) som tillskapades 1809. JO är riksdagens ombudsmän. Riksdagen utser fyra JO med uppgift att övervaka att myndigheter och offentliganställda rättar sig efter lagar och författningar och fullgör sina uppgifter. En JO väljs för fyra år och en av de fyra är chefsjustitieombudsman.
I Sverige har med åren allt fler ombudsmannaämbeten inrättats: Konsumentombudsmannen (KO), Jämställdhetsombudsmannen (JämO), Ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO), Barnombudsmannen (BO) och slutligen Handikappombudsmannen (HO). Från och till diskuteras behovet av ytterligare ombudsmän, som t.ex. en äldreombudsman.
De ombudsmän som tillkommit efter JO har inte fått samma fristående ställning under riksdagen. De ligger i stället under regering och departement. Dessa ombudsmän förordnas av regeringen. Alla är självständiga myndigheter utom KO som är inordnad i Konsumentverket.
Runt om i världen har det svenska ombudsmannaämbetet fått efterföljare, men då i samma fristående ställning som vårt JO. Ombudsmännen i olika länder utses antingen av parlamentet eller presidenten, men inte av regeringen. Även i Sverige bör ombudsmännen utses av riksdagen. Ämbeten under regering och departement kan misstänkas för beroendeställning, även om det skulle vara omotiverat.
Med allt fler ombudsmän riskerar vi att få en uppsplittring av resurser. Medborgarnas möjligheter att hitta rätt i floran av ombudsmän blir allt svårare. Förutom en mer fristående ställning för ombudsmännen borde därför även själva organisationen förändras.
Det skulle vara flera fördelar med att skapa ett sammanhållet ombudsmannaämbete med ett antal rättighetsombudsmän som var och en har specialkompetens och ansvar inom ett antal områden. Ämbetet bör lämpligen kallas Rättighetsombudsmannen (RO). För medborgarna skulle det underlätta att bara behöva hålla reda på JO och RO.
Ämbetet skulle ha ansvar för hela spektrat av medborgerliga fri- och rättigheter. Som grund för detta vill vi framhålla att Europakonventionen sedan 1995 gäller som svensk lag. De mänskliga rättigheterna enligt Europakonventionen bygger på FN:s universella förklaring om de mänskliga rättigheterna. För skydd av dessa rättigheter finns en kommission och en domstol dit även svenska medborgare kan vända sig. Det är rimligt att svenska medborgare får möjlighet att i första hand kunna vända sig till en mänskliga rättigheters-kommission i det egna landet.
Den förändring som skissats kan inte beslutas och verkställas från en dag till en annan. Förslaget måste utredas noggrant.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning vad i motionen anförts om ett samlat och fristående ombudsmannaämbete (RO).
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |