För att förklara den diskriminering som finns på olika håll i vårt samhälle i dag behövs en pluralistisk syn på förtryck. Det finns förtryck och diskriminering på grund av kön, ålder, etnicitet och funktionshinder. Men också av andra anledningar som klass och sexualitet. Vi kommer även i fortsättningen att behöva finna nya benämningar på de former av förtryck och diskriminering som vi upptäcker i vårt samhälle. En pluralistisk syn på förtryck lämnar utrymme för nya perspektiv och insikter.
Våra ombudsmannainstitutioner har inrättats efter det att olika former av diskriminering blivit uppenbara för en större allmänhet. Vi har nu en jämställdhetsombudsman, en barnombudsman, en diskrimineringsombudsman och en handikappombudsman. Det har framförts förslag om att också inrätta en homosexualitetsombudsman, en äldreombudsman och en arbetslöshetsombudsman. Det är här vi anser att ett perspektivbyte behövs.
Förtryck och diskriminering sker på olika sätt och har olika dynamik, men det finns en gemensam nämnare. I stället för att inrätta nya ombudsmän för nya former av diskriminering som upptäcks anser vi att det vore önskvärt med en ombudsman med ett mer generellt ansvar. Denna ombudsman kunde verka utifrån de lagar för diskriminering som finns. Om det tillkom en ny lag om diskriminering skulle ombudsmannen kunna lägga denna till sina ansvarsområden. Vinsten vore att vi fick ett mer flexibelt system där även diskriminering som rör få människor skulle rymmas.
Vänsterpartiet föreslår att en utredning får i uppdrag att se över möjligheten att samordna alla eller några av de ombudsmannainstitutioner som nämndes ovan.
Riksdagens ombudsmän är ett extraordinärt gransknings- och tillsynsorgan som konstitutionellt utgör en gren av riksdagens kontrollmakt och som ligger helt vid sidan av såväl den statliga som den kommunala förvaltningsorganisationen. Det är ett organ för medborgarnas rättssäkerhet och det är inte avsett att ersätta den tillsyn och rättstillämpning som sköts av andra organ i samhället.
Jämställdhetsombudsmannen, Handikappombudsmannen, Barnombudsmannen och Diskrimineringsombudsmannen ligger i dag under regeringen och är myndigheter. Vänsterpartiet anser att det är lämpligare att myndig-heter med ombudsmannaansvar ligger under riksdagen. En eventuell samordnad ombudsman med uppgift att granska och utöva tillsyn när det gäller flera former av diskriminering i Sverige borde sortera under riksdagen på samma sätt som Justitieombudsmannen. Konstitutionellt är det en lämpligare konstruktion.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär en utredning om samordning av riksdagens och regeringens ombudsmän enligt vad i motionen anförts,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ombudsman under riksdagens ansvar.
|
Johan Lönnroth (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Kenneth Kvist (v) |