I en krympande ekonomi är det angeläget att det finns förtroende för beslutsfattare. Det är viktigt att medborgarna har förtroende för att politiker lägger fram riktiga och väl avpassade besparingsförslag. Annars får vi ett utbrett misstroende för allt som görs, eller så protesterar ingen. Båda dessa konsekvenser är lika illa. Vad som nu krävs för att vända utvecklingen är dels att förtroendet för politiker ökar samtidigt som medborgarna måste känna engagemang och vilja att delta aktivt i samhällets utveckling.
Efter EU-valet framträdde många politiker i TV och ondgjorde sig över att valdeltagandet var så litet. Man ansåg att det var en skymf mot demokratin att medborgarna intog sofflocket i stället för att besöka vallokalerna. Det rådde stor samstämmighet om att nu krävs krafttag för att öka intresset från medborgarna. Det är alltid lätt när en fråga är aktuell att lova åtgärder, men när aktualiteten lagt sig så faller frågan lätt i glömska.
Med tanke på att det snart återigen är val är det hög tid att fråga sig vad som gjorts eller vad som kan göras. Det är förvisso även angeläget att man vågar analysera vad som var orsakerna bakom det låga valdeltagandet.
För det första måste man erkänna att något gått snett i det politiska etablissemanget. Ett av bevisen är att det finns ett tilltagande politikerförakt i Sverige. Nästan dagligen har vi den senaste mandatperioden fått se hur löften brutits. Detta ger politikerföraktet grogrund. Fallskärmar och kontokortsskandaler kommer sedan som löken på laxen. Dessa skandaler har också accelererat den senaste tiden. Till sist är förtroendet slut. Då är det inte enbart de som begår felstegen som drabbas utan hela politikerkollektivet, och medborgarna känner missmod och ilska. Det måste vi som politiker förstå och bry oss om.
Frågan är vad vi som politiker är beredda att göra. Ska vi fortsätta att sova inför det alltmer tilltagande ointresset och misstron från medborgarna eller ska vi stiga ner från våra taburetter och i ödmjukhet fråga oss vad som gick snett och söka rätta till det? Det kommer att krävas vidsynthet, ödmjukhet och tid för att få en förändring till stånd, men alla ansträngningar är värda att göras för att på nytt få vår demokrati att fungera med engagemang och förtroende för varandra som nyckelord. För att lösa dessa problem krävs ett aktiv agerande och ett åtgärdsprogram som syftar till att restaurera förtroendet för hela demokratin.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett åtgärdsprogram för att minska politikerföraktet.
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Gotab, Stockholm 1997