Den nya budgetordningen, där budgetår är överensstämmande med kalenderår och budgetpropositionen följaktligen läggs fram på hösten, innebär en olycklig kollision mellan budgetarbetet och valrörelsen de år det är val. Vådorna av detta kan vi alla komma att bli varse redan nästa år.
Enligt riksdagsordningen skall regeringen lämna budgetpropositionen till riksdagen senast den 20 september. En praxis håller nu på att utbildas där detta sker den tredje fredagen i september, i år den 19 september. De år det är ordinarie riksdagsval skulle detta innebära att budgeten presenterades fredagen före valet, vilket självklart är en omöjlighet.
Alternativet är emellertid inte mycket bättre. Det innebär nämligen att regeringen de år som det är riksdagsval i september inte behöver lämna budgetpropositionen till riksdagen förrän en vecka efter riksmötets öppnande.
Riksmötet skall enligt regeringsformen normalt öppnas på femtonde dagen efter valdagen. Skulle det sedan bli regeringsskifte, vilket händer med jämna mellanrum, skall budgeten avlämnas inom tio dagar efter det att en ny regering har tillträtt. Med val den 20 september som händer nästa år, och med ett regeringsskifte som sker på snabbast möjliga sätt, innebär detta att budgeten måste lämnas senast den 18 eller 19 oktober. Detta är närmast en omöjlighet, även för personer med regeringserfarenhet eller anställning i kanslihuset.
I det fall då regeringsfrågan är mer komplicerad och talmannens sonderingar med partiledarna drar ut på tiden finns det ett stupstocksdatum. Budgeten måste under alla förhållanden läggas fram senast den 15 november och i så fall av en expeditionsministär och med ekonomiskt kaos som omedelbar följd.
Att problemet som beskrivits ovan är en realitet är naturligtvis ingen överraskning för grundlagsfäderna. Från de icke-socialistiska partiernas sida förespråkade man i den diskussion som föregick den fyraåriga mandatperioden just en övergång till vårval. Detta motsatte sig socialdemokraterna bestämt. För att ändå få igenom den längre mandatperioden tvingades de fyra partierna kompromissa.
Socialdemokraternas farhågor för minskat valdeltagande på våren är svåra att förstå. Många goda skäl talar för vårval. Ett val i nära anslutning till att riksdagen avslutar sitt arbete för våren skulle, förutom att problemen med budgetarbetet undanröjdes, innebära ett bättre sammanhang mellan riksdagsarbetet och valrörelsen.
Under sommaren före ett val, när riksdagen inte är samlad, är regeringens möjligheter att agera begränsade. Framför allt i tider när det råder ekonomisk oro är detta ett problem och kan leda till höjda räntor och sänkt kronkurs. Det är ytterligare skäl som talar för att tiden mellan att riksdagen ”upplöses” till en nyvald riksdag bör vara så kort som möjligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vårval.
|
Ingbritt Irhammar (c) |