Riksdagsåret 1996/97 tog riksdagen prop. 1996/97:70 om en ny vallag. Den nya vallagen innebär att vi bl a inför ett personvalssystem.
Personvalet öppnar för marknadsföring av individer. Det är viktigt att sätta upp regler och normer inför personvalet. Det är viktigt att kandidater på alla nivåer måste redovisa var kampanjpengar kommer ifrån. Dessutom borde det finnas gränser för hur mycket man ska kunna använda i en personvalskampanj och hur stora bidragen ska kunna vara. Och man bör även reglera varifrån man ska kunna ta emot bidrag. Det finns uppenbara risker att ekonomi och knytning till viss bidragsgivare blir alltför stor utan en sådan reglering. Behovet för detta har framförts bla av Thorsten Cars, ordförande för Institutet mot mutor. Med de kommande valen behövs en reglering. Det räcker inte att partierna själva reglerar bidragen genom överenskommelser, anser Cars. Han kräver bl a att bidragen måste registreras öppet och eventuellt också begränsas. Annars uppstår större risker för korruption.
Man fastslog i propositionen att man ännu inte vill sätta upp regler för sponsring av politiker. Majoriteten i riksdagen har däremot uttryckt önskemål om att partierna skall komma överens om "enhetliga riktlinjer för hur den öppna redovisningen skall komma till stånd". Hela ansvaret läggs på partierna. Samtidigt påpekar majoriteten i riksdagen att partierna, om de så vill, kan "utforma generella rekommendationer" om hur kandidaterna bör gå till väga. Redan i detta läge reserverade sig Miljöpartiet de gröna och ansåg att man istället för att lita på självsanering borde lagstifta om regler som rör sponsring av politiker.
Erfarenheter från andra områden visar att när man släpper sponsring fritt utan att lagstifta om riktlinjer och regler slår det fel. Valen utgör grunden i vår demokrati. Den är alldeles för viktig för att vi ska kunna göra misstag. Det handlar inte enbart om väljarnas förtroende för politiker eller om skandaler eller korruption, det handlar också om det grundläggande faktum att de beslutande församlingarna ska representera folket och inte olika ekonomiska intressen. Naturligtvis ökar sannolikheten att man som kandidat blir mer synlig om man har mer ekonomiska resurser. Dessutom är det ur demokratisk synpunkt tveksamt om organisationer och företag kan ”köpa” riksdagsledamöter. Därför ser vi det som ett absolut krav att vi snarast möjligt – med tanke på att valet är om mindre än ett år – lagstiftar om regler för sponsring av politiker som innehåller
krav på obligatorisk redovisning av kampanjmedel och åtgärder för att säkerställa öppenheten
en ekonomisk gräns för bidrag till kandidater
regler om organisationers och företags rätt att sponsra kandidater.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar att ge regeringen i uppdrag att lägga fram förslag till regler för sponsring av politiker i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Yvonne Ruwaida (mp) |
Peter Eriksson (mp) |