Motion till riksdagen
1997/98:K218
av Sivert Carlsson och Andre vice talman Görel Thurdin (c)

Tid för allmän motionsrätt


Förtroendevaldas allmänna motionsrätt är en omistlig del av demokratin. Denna rätt får ej beskäras, snarare utökas.

Det är därför naturligt att diskussionen kring och ifrågasättandet av utformningen av riksdagsledamöternas nuvarande allmänna motionsrätt såväl breddats som fördjupats.

Övergången till kalenderårsbudget och förskjutningen av tidpunkten för budget-

propositionens framläggande och den därtill knutna allmänna motionstiden medför

stora förändringar. Bl.a. minskar den tidrymd under vilken budget­propositionen och de motioner i budgetfrågor som väcks under den allmänna motionstiden skall behandlas. Ökad tidspress i riksdagsarbetet under hösten blir följden.

Parallellt med motionsarbetet i anslutning till budgetpropositionen ges riksdagsledamöterna, under samma 14-dagarsperiod, möjlighet att motions­vägen framföra synpunkter och förslag i skiftande ämnen.

Dock ges under året endast detta tillfälle till allmän motionsrätt. Detta kan inte vara vare sig demokratiskt eller arbetsmässigt riktigt.

Om aktuella händelser skall kunna behandlas av riksdagen, måste också möjligheter skapas att kunna agera vid aktuellt tillfälle. Det är ur denna synpunkt icke tillfredsställande att behöva vänta upp till ett år för att kunna väcka en motion.

Det förhållandet att riksdagsledamöterna idag måste invänta förslag från regeringen för att ges möjlighet att få en fråga behandlad i ett utskott, utökar knappast ledamöternas initiativ- och motionsrätt.

Såväl demokratiska som arbetsmässiga skäl talar således för att en ny och mindre restriktiv ordning beträffande riksdagsledamöternas motionsrätt införes.

Erfarenheterna och utvärdering av nuvarande ordning torde vara tillfyllest för att nu anamma att den allmänna motionstiden snarast bör utökas till att omfatta någon eller några perioder utöver den motionstid som nu är knuten till budgetpropositionen.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen beslutar att ge talmanskonferensen i uppdrag att se över den allmänna motionsrätten och till riksdagen återkomma med förslag till ändring.

Stockholm den 29 september 1997

Sivert Carlsson (c)

Görel Thurdin (c)