Enligt regeringsformen är regeringen ansvarig inför riksdagen. De möjligheter som öppnas i RF 12:5 och i riksdagsordningen för riksdagens ledamöter att rikta interpellationer och frågor till ett statsråd angående dennes tjänsteutövning är ett viktigt inslag i riksdagens kontrollmakt.
Mot denna bakgrund är det inte en godtagbar ordning att det inte finns något krav på att statsråden besvarar väckta interpellationer. Det lämnas utrymme för det enskilda statsrådet att själv avgöra huruvida en interpellation skall besvaras eller inte. Under våren 1997 förekom det i oacceptabel omfattning att interpellationer fick förfalla under åberopande av ”arbetsanhopning”. Det är svårt att helt frigöra sig från känslan att det särskilt var de interpellationer som var besvärande att ta en offentlig debatt i som regeringen lät förfalla.
Regeringsformen slår fast att all makt utgår från folket. Det är ett anständighetskrav att statsråden respekterar detta, bl.a. genom att besvara interpellationer från de valda ombuden för Sveriges folk. En annan sak är att det i undantagsfall kan vara omöjligt att göra det inom stipulerad tid.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i regeringsformen och riksdagsordningen att det blir obligatoriskt för statsråden att besvara interpellationer som talmannen eller riksdagen medgivit får väckas.
|
Christel Anderberg (m) |