Unga människor är i dag bättre utbildade och bättre informerade om samhället och grundläggande samhällsfrågor än någon annan tidigare generation. Samtidigt känner många ungdomar utanförskap gentemot det politiska livet och de institutioner man har kontakt med.
Klyftan är stor mellan den unga generationen och de etablerade demokratiska institutionerna i form av politiska partier, utredningsväsende och beslutande församlingar i kommun, landsting och riksdag. Hierarkiska uppbyggnader med omoderna arbetsformer som grundar sig på fyrtiotalisternas värderingar genomsyrar de demokratiska institutionerna. Detta gör att samhället till viss del går miste om de ungas engagemang, skaparkraft och framtidstro som så väl behöver tas till vara för att utveckla Sverige. Man tar därmed inte heller del av unga människors syn på exempelvis internationalisering, informationsteknik, jämställdhet och miljö som skiljer sig från de äldre generationernas syn.
Jag anser att det är nödvändigt att samhället bättre tar till vara unga människors värderingar, engagemang och vilja till inflytande i den demokratiska processen. Det kan ske genom bland annat ökad representation för unga människor i statens offentliga utredningar och kommittéer, förändrade arbetssätt i de politiska partierna och förändringar i rösträttsåldern.
Under flera år har rösträttsåldern diskuterats bland ungdomar, i partiernas ungdomsförbund, i riksdagsmotioner och i statliga utredningar. Utöver de skäl som beskrivits ovan kan nämnas att tiden mellan ordinarie val nu har förlängts till fyra år. Detta innebär att genomsnittsåldern för förstagångsväljare höjs till 20 år. Många kommer inte att få möjlighet att rösta förrän efter fyllda 21. Medellivslängden har ökat, vilket innebär att den politiska tyngdpunkten förskjuts till alltfler äldre människor.
Åldersgränsutredningen SOU 1996:111 föreslår att den som fyllt 16 år ska få rösta i kommunala val och folkomröstningar. Motivet för detta är bland annat att ungdomar bör få större medborgerligt inflytande över den kommunala verksamheten, frågor som ofta ligger dem nära.
Den ungdomspolitiska kommittén SOU 1997:71 föreslår en försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder till 16 år i kommunalvalet 1998. Man drar en parallell till personvalsreformen där försöksverksamhet genomfördes vid valet till kommunfullmäktige 1994. Syftet med en försöksverksamhet är att se vilka effekterna blir av en sänkning av rösträttsåldern.
Jag anser att riksdagen ska följa den ungdomspolitiska kommitténs förslag och genomföra försöksverksamhet.
Förlängningen av mandatperioderna till fyra år medför, som ovan nämnts, en höjning av rösträttsåldern. De förstagångsväljare som blir myndiga under mandatperioden får vänta ett år längre på att delta i allmänna val. För att något motverka den höjningen anser jag, i likhet med den ungdomspolitiska kommittén, att rösträtten ska följa kalenderår och inte födelsedatum.
En sådan förändring skulle innebära att även de som är födda sent på året har möjlighet att delta i allmänna val samtidigt som sina jämnåriga kompisar. Det kan också ha en positiv betydelse för arbetet i skolan med de politiska frågorna då alla elever får samma rättighet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om försöksverksamhet med sänkt rösträttsålder i kommunalvalet 1998,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att rösträtt skall följa kalenderår.
|
Marie Wilén (c) |