Kommunerna och landstingen får lämna partistöd till fullmäktiges partier, och hur det får ske finns reglerat i kommunallagen. Tidigare fick partierna en summa per fullmäktigemandat, vilket avsevärt missgynnade de partier med minsta antal av mandaten och gynnade dem som hade flest. Med nuvarande kommunallag, som gäller sedan 1992, ska partistöden innehålla ett grundstöd till vart och ett av fullmäktiges partier, oavsett antalet mandat. Motivet för detta är att alla partier har en viss grundkostnad för att nå ut med information till invånarna, en grundkostnad som är oberoende av antalet mandat.
Under de gångna fem åren med nuvarande kommunallag har det förekommit ett antal överklaganden till läns- och kammarrätter om de partistödsbeslut som fattats av kommuners och landstings fullmäktige.
I några fall har det sökts prövningstillstånd till Regeringsrätten.
Gemensamt för många överklaganden är att fullmäktiges beslut:
har ignorerat kravet på grundstöd och i samtliga sådana fall har beslutet upphävts
har inneburit en orimligt låg procentsats i grundstöd av det totala partistödet.
Jag anser att det är nödvändigt att i kommunallagen precisera hur stor del av det totala partistödet som måste vara grundstöd. Jag anser att 50 % av det totala partistödet borde erhållas som grundstöd, fördelat på fullmäktiges partier oavsett mandat. Det borde ge alla representerade partier möjlighet att lämna information till väljarna.
I dag är det inte ovanligt att grundstödet utgör endast 10 % av det totala partistödet, men så låga andelar som 5 % förekommer. Detta gynnar stora partier och missgynnar små.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om andelen grundstöd i det kommunala partistödet.
Michael Stjernström (kd) |