Till främjande av ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning skall varje svensk medborgare ha rätt att ta del av allmänna handlingar. Detta är ett uttryck för offentlighetsprincipen. Genom denna skall rättssäkerheten, effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret garanteras. Offentlighetsprincipen ger medborgarna möjlighet till kontroll och insyn i myndigheternas verksamhet. Offentlighetsprincipen är en viktig del i det svenska rättssystemet.
För att demokrati skall fungera krävs öppenhet från makthavare gentemot medborgare och massmedier. Medborgarnas och massmediernas möjligheter och skyldigheter att granska makthavare är i själva verket avgörande för demokrati och samhällsutveckling. Miljöpartiet de gröna arbetar för att förbättra möjligheterna till insyn och information på alla politiska nivåer. Vi kommer därför aldrig att gå med på en anpassning av svenska regler till EG-rätten som innebär en försämring i detta avseende.
Rättsläget måste minst sagt anses osäkert vad gäller offentlighetsprincipens ställning i förhållande till EG:s s.k. dataskyddsdirektiv. Frågan har stötts och blötts i olika sammanhang, men någon klarhet kan faktiskt inte utläsas huruvida Sverige i framtiden verkligen kommer att kunna behålla offentlighetsprincipen.
Två utredningar – Datalagsutredningen (SOU 1993:10) och Datalagskommittén (SOU 1997:39) – har tagit ställning till frågan om den svenska offentlighetsprincipens förenlighet med EG:s dataskyddsdirektiv.
Datalagsutredningen bedömde i sitt slutbetänkande det då föreliggande direktivförslaget från 1992, medan Datalagskommittén behandlade den slutgiltiga versionen från 1995. I den slutgiltiga versionen tillkom på svenskt initiativ en förklaringssats 72 i ingressen, vilken alltså inte fanns 1993. Beträffande artiklarna i direktivet finns vissa olikheter mellan den reviderade och den definitiva texten men ingen ändring har betydelse för offentlighetsprincipen.
Värt att notera i sammanhanget är även regeringens utredningsdirektiv till Datalagskommittén där det uttryckligen anges att det i EG-direktivet inte finns någon bestämmelse som står i strid med en tillämpning av den svenska offentlighetsprincipen. Någon egentlig analys finns därför inte i utredningens betänkande av denna fråga. Detta understryks även av både reservationer och remissinstansernas tveksamhet i frågan om direktivet går att förena med offentlighetsprincipen.
Mest oroväckande är dock Lagrådets yttrande över regeringens lagrådsremiss i ärendet. Lagrådet kommer nämligen till en helt annan slutsats än regeringen i fråga om offentlighetsprincipen. Sammanfattningsvis anser Lagrådet att regeringens tolkningar av direktivets bestämmelser är ”pressade” och att EG-domstolen kommer att ”finna offentlighetsprincipen oförenlig med direktivet”. Slutsatsen blir då att Sverige – om man vill vara säker på att den svenska lagstiftningen skall stå sig vid en prövning i EG-domstolen – måste ändra bestämmelserna i TF och sekretesslagen!
I propositionen diskuterar regeringen förhållandet mellan EG-direktivet och offentlighetsprincipen. Regeringens bedömning, som grundas på punkt 72 i direktivets ingress, är att direktivet går att förena med offentlighetsprincipen. Men vad regering och sedan riksdag beslutar i denna fråga kan komma att sakna betydelse den dag frågan prövas av EG-domstolen. Det går alltså inte att utesluta att EG-domstolen kommer till en annan slutsats än regering och riksdag, vilket kan medföra att Sverige måste anpassa bestämmelserna i bl.a. TF. Frågan är därför hur Sverige skall agera för att kunna behålla offentlighetsprincipen. Som framgår av propositionen har Sverige såsom medlem i EU att i svensk lagstiftning genomföra de regler som direktivet föreskriver. Om vi går efter Lagrådets bedömning så har Sverige inte uppfyllt sina förpliktelser helt ut i detta avseende.
Miljöpartiet föreslår därför att regeringen tar initiativ till en ändring av direktivet så att inga tveksamheter kan råda huruvida en normkollision föreligger mellan direktivet och svenska bestämmelser om allmänna handlingars offentlighet.
Syftet med personuppgiftslagen är att skydda den personliga integriteten vid behandling av personuppgifter. Som bl.a. framgår av Lagrådets yttrande kan flera artiklar i EG-direktivet komma i konflikt med bestämmelserna om tryck- och yttrandefrihet i TF och YGL. Frågan är därför om direktivet medger avvikelser när det gäller sådana för svensk rätts del grundläggande konstitutionella fri- och rättigheter som regleras i dessa grundlagar. Lagrådet finner i vart fall det tveksamt om EG-domstolen skulle acceptera att de bestämmelser i direktivet som införlivas med svensk rätt genom personuppgiftslagen får vika för de svenska grundlagsreglerna i vidare mån än som medges enligt ordalagen av artikel 9 i direktivet.
Regeringens analys i denna fråga kan inte anses tillfredsställande. Riksdagen bör därför innan beslut fattas noggrant undersöka vad Lagrådet anfört angående EG-direktivets förhållande till tryck- och yttrandefriheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att regeringen bör ta initiativ till ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter så att inga tveksamheter råder om offentlighetsprincipens förenlighet med EG-direktivet.
|
Peter Eriksson (mp) |