Brottsoffrens situation har uppmärksammats alltmer de senaste åren. En mängd lagförslag som stärkt deras rättigheter har trätt i kraft. En brottsoffermyndighet har bildats och en mängd förbättringar har gjorts inom rättsväsendet när det gäller praktiska frågor. Regeringen har tillsatt en utredning som skall göra en total översyn av situationen för brottsoffer och avser att komma med förslag på de områden där det fortfarande brister. Vänsterpartiet anser att man bör avvakta utredningens förslag. Trots detta är det några frågor vi vill lyfta fram redan nu.
Brottsofferjourerna utför ett mycket betydelsefullt arbete genom att vara stöd till de människor som utsatts för brott. Under 1995 fanns det ca 100 jourer i Sverige som hjälpte närmare 18 500 personer. Det var en ökning med 56 % jämfört med föregående år. Ökningen berodde på två saker, dels att antalet jourer ökade, dels att det skapades bättre rutiner för att få fram uppgifter från polisen på vilka människor som behövde stöd och hjälp.
Detta visar tydligt att tillgängligheten och myndigheters agerande har en mycket stor betydelse och att behovet av jourerna är stort. I dag är tyvärr situationen svår för många jourer. De har inget direkt ekonomiskt statligt stöd. Det ekonomiska stöd de har utgörs huvudsakligen av kommunala bidrag till verksamheten och bidrag från brottsoffermyndigheten till olika brottsofferprojekt.
I dag, när många kommuner har en svår ekonomisk situation, minskas ofta bidragen till organisationer, och få kommuner är beredda att satsa på nya verksamheter. Det är därför svårt att starta nya brottsofferjourer. Det motiverar att staten går in och tar ett ansvar. I t.ex. England ansvarar ”Home Office”, motsvarande Sveriges justitiedepartement, för verksamheten och ger bidrag som täcker kostnaden för en anställd på varje brottsofferjour. Vänsterpartiet anser att regeringen nu måste se över denna fråga, med målsättningen att det skall utgå statligt stöd till uppbyggande och upprätthållande av brottsofferjourernas verksamhet men även till kvinnojourerna. För att underlätta situationen något redan nu anvisar Vänsterpartiet i vår budgetmotion en fördubbling av anslagen till brottsoffer- och kvinnojourer.
Vänsterpartiet föreslår att en ny ersättningspost för sorg och saknad införs i skadeståndslagen. Den skall utformas som ett schablonmässigt skadestånd och kunna utgå till nära anhöriga till personer som dödats genom brott.
Inom den svenska skadeståndsrätten finns det, till skillnad från många andra europeiska länder, ingen ersättningspost som specifikt ersätter de anhöriga i dessa fall. Det lagrum som tillämpas vid sådana fall är 5 kap. 1 § skadeståndslagen, och ersättning för ideell skada kan utgå under förutsättning att den anhörige kan bevisa sitt psykiska lidande. Att bli ifrågasatt i sin sorg efter att en nära anhörig avlidit genom brott, upplevs ofta som mycket kränkande. Därför bör det i svensk skadeståndsrätt införas en ersättningspost för nära anhöriga till personer som dödats genom brott. Den bör benämnas sorg och saknad. Ersättningen bör utgå med ett schablonbelopp utan omfattande och tidsödande utredning. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma med ett lagförslag om detta.
Nivåerna på skadestånd vid personskador har under de senare åren ökat något, men Sverige ligger fortfarande lågt i förhållande till en del andra länder. Vänsterpartiet anser att det är bra eftersom alltför höga beloppsnivåer kan ha en negativ påverkan bl.a. på rättssäkerhet. Det finns dock områden där beloppen är för låga i förhållande till den skada det gäller. Vad vi främst avser är ersättning till offer för sexualbrott. Det psykiska lidande dessa brott resulterar i blir i många fall livslångt.
Vänsterpartiet ser att det finns problem för brottsoffer att själva ta till vara sina intressen i kontakter med försäkringsbolag och liknande vad gäller skadeståndsfrågor. Första tiden efter att de blivit utsatta för brottet upplevs som påfrestande och slitsam och då är det inte lätt att driva skadeståndsfrågorna själv. Det har tidigare lagts förslag om att staten skall förskottera utdömda skadestånd och ges regressrätt gentemot den skadeståndsskyldige. Vi är tveksamma till denna lösning, framför allt eftersom den innebär höga kostnader. Det finns därför behov av andra lösningar som underlättar för brottsoffer i detta avseende.
Vänsterpartiet anser att regeringen bör ge den i inledningen nämnda utredningen i tilläggsuppdrag att se över detta problem.
I dag pågår en mängd olika projekt inom brottsofferområdet. Det är oerhört viktigt och positivt eftersom kunskaperna på detta området har stora brister. Först under de senaste tioårsperioden har denna fråga aktualiserats på allvar, det är en kort tid i kunskapsperspektiv. Det saknas ofta tillräcklig kompetens för att utvärdera och dra slutsatser av olika försöksprojekt. Här kan forskning på högskolor och universitet fylla en stor funktion för att föra utvecklingen framåt.
I dag blir alla som döms till fängelse eller böter (om fängelse ingår i straffskalan) skyldiga att betala in 300 kr till Brottsofferfonden. Dessa pengar används för verksamhet som gagnar brottsoffer. De som har dömts till böter får betala bötesbeloppet plus de 300 kronorna. Om inte detta betalas överlämnas det till kronofogdemyndigheten för indrivning. De som döms till fängelse (t.ex. vid olika former av sexualbrott) och sedan inte betalar de tre hundra kronorna, slipper undan, eftersom det i dessa fall är för höga kostnader för indrivning i förhållande till beloppet. Detta anser vi vara stötande, framför allt gentemot brottsoffren. Därför bör regeringen ges i uppdrag att utreda om det är möjligt att, genom en enkel administrativ åtgärd inom fängelset, kassera in beloppet till Brottsofferfonden. Dessutom bör en sådan utredning överväga om ersättningen till Brottsofferfonden bör höjas.
Många viktiga frågor som t.ex. vittnesstöd och bemötande av brottsoffer i rättsprocessen är frågor som utredningen har till uppgift att granska, och Vänsterpartiet avser att återkomma till dessa frågor när utredningen är klar.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om statligt stöd till brottsofferjourerna,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till en sådan ändring som i motionen anförts om en ny ersättningspost för sorg och saknad i 5 kap. skadeståndslagen,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tilläggsdirektiv till den pågående brottsofferutredningen,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som i motionen anförts om administrativa rutiner för inbetalning till Brottsofferfonden i vissa fall,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om höjning av beloppet till Brottsofferfonden.
|
Johan Lönnroth (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Alice Åström (v) |
1 Yrkande 2 hänvisat till LU.