Utgiftsområde 4 Rättsväsendet omfattar anslag till bl.a. polisväsendet, åklagarväsendet, domstolsväsendet, kriminalvården, kronofogdemyndigheterna, Brottsförebyggande rådet, Rättsmedicinalverket, Gentekniknämnden, Brottsoffermyndigheten och rättshjälpskostnader. För år 1997 beräknas kostnaderna för rättsväsendet uppgå till 21 700 miljoner kronor. De tyngsta anslagsposterna är Polisen med 11 674 miljoner kronor, domstolsväsendet med 2 994 miljoner kronor och kriminalvården med 3858 miljoner kronor.
Inom rättsväsendets verksamhet kan urskiljas två huvudsakliga områden. Det ena området rör kriminalpolitiken, sammanfattningsvis frågor om brott och straff och, inte minst, frågor som rör brottsförebyggande verksamhet. Det andra området rör rättsskipningen och organisationen av rättsväsendet.
Den centrala uppgiften för rättsväsendets myndigheter är att värna den enskildes rättssäkerhet och rättstrygghet. Detta ger enligt Miljöpartiet de gröna verksamheten inom rättsväsendet en särställning i den statliga verksamheten, och den är en förutsättning för ett fritt och demokratiskt samhälle.
Den kriminalpolitiska inriktningen bör enligt Miljöpartiets mening grundas på en helhetssyn och på en inriktning av den allmänna politiken som leder till social trygghet, en rättvis fördelning och ett samhälle som vilar på solidaritet mellan människor. Medvetenheten om att beslut inom samhällspolitiken som gäller t.ex. arbetsmarknad, ungdomspolitik, socialpolitik och bostadspolitik kan få kriminalpolitiska bieffekter, måste öka på såväl central som regional nivå.
Eftersom Brottsofferutredningen kommer att presentera sin syn på samhällets samlade stöd till brottsoffer, vilket de har i uppdrag att studera, avvaktar vi utredningens betänkande. Deras utredning är klar kort efter årsskiftet. Utredningen behandlar för Miljöpartiet viktiga frågeställningar t.ex. om de åtgärder som finns är tillräckliga, om de resurser som är tillgängliga används på bästa sätt och hur lagändringar samt andra insatser har fallit ut i praktiken. Till utredningen är en referensgrupp med företrädare för ideella organisationer knuten.
Från anslaget till Polisorganisationen betalas kostnaderna för verksamheten vid polismyndigheterna, Rikspolisstyrelsen (med undantag av Säkerhetspolisen), Rikskriminalpolisen, Polishögskolan och Statens kriminaltekniska laboratorium.
Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett anslag till Polisorganisationen på 10 956 709 kronor.
Under budgetåret 95/96 uppnåddes verksamhetsresultatet genom att polisen förbrukade 868 miljoner kronor mer än vad som anslagits för verksamheten. Detta överuttag finansierades genom att förbruka det anslagssparande som fanns inom polisorganisationen. Enligt uppgift från Justitiedepartementet belastar inte denna förbrukning polisens budget längre. I stället finns det efter budgetåret 95/96 kvar ett anslagssparande om ca 167 miljoner kronor.
Polisorganisationens utgiftsprognos för 1997 är ca 677 miljoner kronor högre än de mottagna beloppet. Om det ovan nämnda anslagssparandet från 95/96 används fattas ändå ca 509 miljoner kronor för år 1997.
Det måste tydliggöras att polisorganisationen börjar budgetåret 1998 med en minuspost om ca 500 miljoner kronor. Det framgår inte av budgetpropositionens text hur detta belopp ska hanteras. Den anslagshöjning som föreslås för l998 (430 miljoner kr) täcker inte ens det gamla överskridandet. Dessutom är de föreslagna anslagshöjningarna öronmärkta. Höjningen av den del av anslaget som är kontinuerligt för de tre åren ska säkerställa anställningen av de cirka 400 polisaspiranterna som blir klara med sin utbildning under 1997, vidare ska höjningen göra det möjligt att påbörja den nya polisutbildningen samt ge kompletterande utbildning åt civilanställd personal. Det blir inga pengar över åt den löpande verksamheten inom polisorganisationen vilken hittills inte har kunnat hålla den budget som tilldelats den utan redovisat stora överuttag.
Det engångsvisa anslaget på 273 miljoner kronor år 1998 ska enligt regeringen användas till MC-brottslighet (30 miljoner kr) och resterande belopp för att installera de IT-projekt som krävs för anslutningen till Europol Information System samt Schengen Information System.
Slutsatsen blir att polisorganisationen, trots en anslagshöjning, måste skära ner i sin löpande verksamhet.
Miljöpartiet anser att närpolisverksamheten måste förstärkas inte endast genom mer personal utan också genom ett högre anslag till verksamheten. Vi överför medel från A 2 säkerhetspolisen till A 1 polisorganisationen (se tabell). De IT-satsningar som krävs för att uppfylla kraven i Europol- och Schengensamarbetet är stora men inte heller i denna budget specificerade. Regeringen meddelar att cirka 240 miljoner kronor skall användas för att påskynda de IT-projekt som är avgörande för det internationella samarbetet samt för att åstadkomma en effektivare polis. Vi anser att denna summa i stället skall användas för att lösa de problem som uppkommit inom polisen och som hindrar kampen mot vardagsbrottslighet och för en synlig och för allmänheten lättillgänglig polis.
Närpolisverksamheten bygger på att polisen arbetar problemorienterat i mindre lokala enheter för att öka tryggheten i närsamhället. Närpolisen har stor betydelse för att förebygga och bekämpa bl.a. inbrott, misshandel, skadegörelse och gatulangning av narkotika. Inom sitt område svarar närpolisen för i princip all slags polisverksamhet, dvs. att förebygga, ingripa mot och utreda begångna brott samt att komma till rätta med ordningsstörningar. Till grund för närpolisens arbete skall ligga det problemorienterade arbetssättet, som bl.a. går ut på att systematiskt definiera vika förhållanden som orsakar och underlättar brott och andra störningar av den allmänna ordningen. Utifrån dessa kunskaper vidtas sedan de åtgärder som är bäst ägnade att minska riskerna för brott och ordningsstörningar. Grundtanken är att detta skall genomföras av närpolisen i samarbete med enskilda, myndigheter, föreningar och näringsidkare.
Tyvärr kan vi konstatera att de mål för verksamheten, som Miljöpartiet ställt sig bakom, inte har uppfyllts. Närpolisen skall vara basen i polisens verksamhet.
Hinder för verksamheten är:
1. För många chefer inom organisationen. De högsta chefernas diktatoriska ledarstil. Dyrt, krångligt, hämmande.
2. Inte arbeta ifred: Utryckningsverksamhet, vakanser inom andra verksamheter, nya uppgifter istället för det problembaserade arbetet.
3. Införande av större polisområden, t.ex. Skåne län med föreslagna fem polisområden och nedläggning av nuvarande mindre närpolisområden. Storskalighet istället för när-idén med lokal kännedom om människor och geografi.
4. Snäva budgetramar. Tar extrema uttryck såsom slopande av övertid och poliser som utför kansliarbete.
1. Behåll mindre närpolisområden och ge dessa en budgetram som de själva får bestämma om. Låt närpolisområdet långsiktigt planera sitt arbete utan att länsmyndighetens stab lägger ut uppdrag. En decentraliserad lokal arbetsledning där alla medarbetarna ingår.
2. Utryckningsverksamheten bör skötas av ett par närpolisområden som slår sig ihop och inte av en central stor enhet.
Utvecklingen inom polisen går mot en centralisering med ytterfilialer och fjärrpoliser istället för närpoliser i jakten på effektiviseringar och kostnadsreduceringar. Satsningen på länspolismyndigheter samt en ledningsfunktion fungerar ej.
Narkotikatillgången i Sverige är god eftersom den avspeglas i de låga priserna på marknaden. Tullen har gjort fler beslag under innevarande års sju första månader än under hela 1995. Ungdomars attityd till droger är mer positiv idag än den var under 80-talet och början på 90-talet. Eftersom en liberalare syn på droger utövas i flera EU-länder blir det problem att upprätthålla en nationell strikt narkotikapolitik. Samtidigt som EU-ländernas ministrar vill förstärka kampen mot brottsliga narkotikaorganisationer är man i flera EU-länder tolerant mot personligt bruk av narkotika. Dessa motstridiga uppfattningar går ej ihop med vår svenska narkotikapolitik. Genom inrättandet av en ny europeisk polismyndighet, Europol, ska man motverka stora langare; samtidigt genomförs Schengenkonventionen som innebär att gränskontrollerna upphör. Ungdomar kan åka till andra länder och köpa narkotika för eget bruk utan större besvär. Om denna efterfrågan finns hur ska då de större langarna kunna stoppas?
Miljöpartiet anser att det inte går att ensidigt inrikta arbetet på produktion eller distribution vid narkotikabekämpningen. Det är uppenbart att strategierna måste omfatta ett bredare spektrum av åtgärder. Det krävs en lika stor koncentration på bekämpningen av missbruket. Spridning och innehav är lika väsentliga delar av den orsakskedja som leder till ungdomskriminalitet och på sikt till stegrad utveckling av våldet. Det är viktigt att våra gränskontroller blir kvar och förstärks.
Trots att regeringen fastlagt att miljöbrott ingår i ekonomisk brottslighet som har haft högsta prioritet, har inga förbättringar skett. Som åskådningsexempel kan nämnas hur Landskrona miljönämnd under åren 1993–1996 anmält fyrtioåtta verksamheter för misstanke om brott mot lagen om kemiska produkter. Inte någon av dessa anmälningar har lett till åtal. Det ser likadant ut för resten av landet. Miljöbrott kan idag begås utan risk för straff. Åklagarmyndigheterna visar bristande intresse och bristfälliga kunskaper på det miljörättsliga området. De poliser som utbildats i miljörätt får inte resurser att arbeta med miljöbrott utan får efter genomgången utbildning återvända till ordinarie arbetsuppgifter.
Kampen mot vardagsbrottsligheten sker bäst med hjälp av en fungerande närpolis. Eskilstuna-projektet har arbetat efter närpolisens målbeskrivning och fått till stånd ett fungerande arbetslag. Det har genom överenskommelse om toleransnivå, enhetlighet i etik samt genom en uppfräschning av kunskap om lagstöd för olika ingripanden lyckats i samverkan mot vardagsbrott. Denna självklara inriktning råder tyvärr inte inom alla närpolisområden eftersom brister och hinder i organisationen fortfarande finns.
EU:s konstruktion med fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och personer och dess bidragssystem, upphandlingsavtal m.m. skapar en marknad för ökad organiserad brottslighet. Fastän Sverige ligger i dess geografiska utkant och inte på samma sätt berörs av den ökande brottsligheten är det även våra skattepengar som försnillas. Sverige måste därför vara med och bygga upp en kontrollstat.
Miljöpartiet har vid många andra tillfällen deklarerat att vi inte godkänner de förslag på integritetskränkande metoder såsom buggning, hemliga övervakningskameror samt analysregister för tull och polis. Ökad användning av tvångsmedel kan användas i andra syften än de avsedda och då skapa stor skada. Huruvida dessa arbetsmetoder är effektiva har ingen rapport eller utvärdering hittills fastslagit.
Miljöpartiet de gröna är för en ökad samverkan med andra länders polisorganisationer. Vi anser att ett fördjupat samarbete med den sedan länge etablerade Interpol, med 176 medlemsstater, skulle vara det rätta. Detta samarbete är mellan självständiga stater och har framvuxit underifrån av polisers behov av kontakter. Polissamarbetet i EU har sedan det nya Amsterdamfördraget ingicks överstatliga inslag i varierande grad. Det är ej längre ett mellanstatligt samarbete.
Vi anser att det är viktigt att Sveriges riksdag fattar beslut inom rättsområdet. Vi vill ej överlåta beslutanderätten till EU-tjänstemän och EU-ländernas ministrar. Det pågår arbete på olika plan med målet att harmonisera straffrätten inom EU. Miljöpartiet anser att vi skall behålla vår nationella straffrätt.
Miljöpartiet anser att det till varje närpolisområde ska finnas en polisnämnd som har eget budgetansvar, uppföljningsansvar samt representeras av de i kommunen politiskt valda partierna.
Polisstyrelserna ska följaktligen ha hand om den polisverksamhet som är utanför närpolisen och representeras av de i kommunen politiskt valda partierna.
Länspolisstyrelsen behövs ej. Det blir för många led och otydliga beslutsvägar. Ansvarsfördelningen mellan kvarstående organ bör tydliggöras.
Det är positivt att regeringen på senare tid har ökat insynen i säkerhetspolisens arbete samt att ett ökat samarbete med den öppna polisen sker. Eftersom det kalla kriget är över och omvärlden förändrats anser Miljöpartiet att SÄPO på sikt ska avvecklas. Vi påbörjar denna avveckling under treårsperioden genom att successivt minska verksamheten. Vi överför medel från A 2 Säkerhetspolisen till A 1 Polisorganisationen.
Våld som utövas i nära relationer, ofta dolt från omvärlden, utgör ett stort samhällsproblem. Det handlar om brott som inte är könsneutrala, utan har män som förövare och kvinnor som offer. Våld mot kvinnor har samband med jämställdhet mellan kvinnor och män, maktfördelning mellan könen och mäns syn på kvinnor. Det är förövarna, männens, beteende som skall ändras och inte kvinnors handlingsutrymme som skall begränsas i form av olika skyddsanordningar och insatser i efterhand. Sexualiserat våld som samlingsbegrepp för våldtäkt, misshandel, pornografi, incest, prostitution och dylikt är extrema exempel på obalans i maktförhållandet mellan könen.
Ett sätt att ändra denna ojämna maktbalans är att formulera lagarna och åtgärderna ur kvinnors erfarenhet, samt ändra terminologin så att den beskriver verkligheten ur ett kvinnoperspektiv. Det krävs ett snabbt, samordnat och konsekvent agerande från myndigheter, organisationer och enskilda vid våld mot kvinnor. Information om orsaker till, och mekanismer bakom, mäns våld mot kvinnor måste föras ut på ett systematiskt och genomtänkt sätt till alla personalkategorier som kommer i kontakt med misshandlade kvinnor. Alla berörda handläggare vid polis, åklagarmyndigheter samt domstolar skall kontinuerligt utbildas i dessa frågor.
En grundförutsättning för att kvinnor skall våga anmäla att de utsatts för brott är att kvinnorna har förtroende för rättsväsendet. Jämställdhet kan inte uppnås förrän vi utplånat våld och hot om våld i kvinnors liv. Eftersom en kommission redovisat sina förslag till ändringar i lagen samt utrett problemen i Kvinnofrid (SOU 1995:60) avhåller vi oss från att nu komma med förslag. Miljöpartiet de gröna bifaller kommissionens förslag och väntar att regeringen gör detsamma i den kommande propositionen.
Åklagarväsendet har en central roll i rättssamhället och i det allmännas uppgift att bekämpa brott och öka tryggheten. Åklagarna har också ansvaret för att tillsammans med främst polisen förverkliga statsmakternas kriminalpolitik. En helt avgörande förutsättning för att myndigheterna inom rättsväsendet skall nå de övergripande kriminalpolitiska målen är att också åklagarväsendet fungerar väl och har de resurser som krävs för dessa viktiga uppgifter.
Under de senaste åren har en genomgripande reformering av åklagarväsendet genomförts. Bl.a. har 200 kanslianställda sagts upp, betydande omflyttningar och strukturella förändringar av verksamheten har genomförts. Miljöpartiet inser problemen vid en så omfattande omorganisation och att en sådan inte kan genomföras utan övergångsproblem. Vi kan dock inte underlåta att uttrycka en viss kritik när det framförallt gäller på vilket sätt som den administrativa personalen har minskats. Enligt budgetpropositionen kommer nu ett begränsat antal personer att återanställas under andra halvåret 1997. För att få ett effektivt resursutnyttjande krävs ett fungerande arbetslag med kanlsisttjänster. Det är inte effektivt att åklagare utför kanslisysslor, utan fördelningen av arbetsuppgifter ska vara efter mottot rätt person på rätt plats. Vi anslår 10 miljoner kronor till att återanställa kanslipersonal.
Resurssituationen inom åklagarväsendet är ansträngd. För att målen om oförändrade ärendebalanser och kortare genomströmningstider skall kunna uppfyllas måste ytterligare medel tillföras utgiftsområdet. Annars kommer satsningarna på samverkan med närpolisområdena för en effektivisering av utredningsverksamheten minskas. Likaså kommer medel att saknas för viktiga metodutvecklingsprojekt, kompetensutveckling och för fortsatta angelägna IT-investeringar. Åklagarnas verksamhet kommer att koncentreras till beslut i åtalsfrågan och förhandlingar i domstol medan förundersökningsverksamheten i högre grad än i dag måste överlåtas till polisen.
Behov av åtgärder för att öka effektiviteten av handläggningen av miljöbrottsärenden är stort. Miljöbrott kan inte tillåtas fortsätta utan straffpåföljder på grund av myndigheternas dåliga resurser för att handlägga ärendena. Kompetensen inom det miljörättsliga området hos åklagare måste ökas. Miljöbrotten måste ges högre prioritering och handläggningstiderna måste minska drastiskt.
Den nya Ekobrottsmyndigheten bör utformas så att särskilda miljöåklagare och särskilda miljöbrottsutredare tillsätts inom varje åklagarområde. Det skulle göra det möjligt att med relativt små resurser ge åklagarmyndigheterna och polisen hög kompetens på det miljörättsliga området.
En organisation med miljöexpterter bland åklagare och polis som utreder alla miljöbrott kan förhindra också att miljöbrotten läggs åt sidan och prioriteras bort för andra ärenden som väcker större intresse bland åklagare och polis.
Domstolarnas inre organisation måste reformeras. All verksamhet måste organiseras utifrån de arbetsuppgifter som skall utföras. Idag baseras en stor del av arbetsstyrkan i domstolarna på utbildningsplatser. Det har visat sig att detta system är ohållbart eftersom det blir obalans. De domarstuderande blir för många eftersom det rekryteras få nya domare medan beredningsorganisationen har brist på föredragande. Det enda sättet att komma till rätta med problemet är att slopa dagens domarutbildning och inrätta fasta tjänster inom domstolarna som tillgodoser antalet nödvändiga tjänster. Dessa fasta tjänster skall naturligtvis vara meriterande och nödvändiga för att senare kunna kvalificera till en domartjänst.
Notariesystemet är ej längre ändamålsenligt. Förr kunde nästan alla som gått juristlinjen få notarieplats som var meriterande för alla juristarbeten. Idag får knappt en tredjedel av de sökande en notarieplats. Vi har ej heller råd att gratis utbilda jurister i domstolskunskap som sedan den privata marknaden har nytta av. Det behövs allmän praktik i juristutbildningen. De studerande som är intresserade av ett yrke som fordrar domstolspraktik kan då välja en sådan plats. Det skulle vara en stor fördel för domstolarna att ha fast, kunnig och erfaren personal istället för att vara beroende av praktikanter som när de lärt sig arbetet slutar för att ersättas av en nya oerfarna personer. Detta system tar både resurser och tid från domstolarna. Länsrätterna är modernare och har fasta beredningsjurister, som fungerar utmärkt i organisationen.
1995 års domstolskommitté ska utreda och komma med förslag på de problem som ovan belysts. Vi avvaktar utredningen som ska vara klar i april 1998. I mellantiden godtar vi regeringens förslag till budget för domstolsväsendet.
Miljöpartiet röstade emot förslaget om ny rättshjälpslag eftersom det innebär sämre möjligheter att få rättshjälp. Lagen som träder i kraft den 1 december i år innebär en mängd förändringar. Den viktigaste är att rättshjälpen skall täckas av en försäkring utom i de fall det finns särskilda skäl. Eftersom regeringen beräknar att denna förändring på sikt skall leda till besparingar på knappt 200 miljoner kronor per år, vill vi att en utvärdering av konsekvenserna utförs efter det att lagen har verkat i ett år.
Kriminalvården har under flera år ställts inför krav på rationaliseringar. Förra budgetåret var det sista året i det av statsmakterna beslutade femåriga rationaliseringsuppdraget till Kriminalvårdsstyrelsen att årligen genomföra rationaliseringar uppgående till omkring 30 miljoner kronor. Rationaliseringarna har genomförts bl.a. genom ett förändrat arbetssätt för framför allt anstalts- och häktesorganisationen.
Regeringen föreslår för budgetåret 1998 ett ramanslag på 3 376 390 kronor. Utöver minskningen av anslaget med 136 miljoner kronor budgetåret 1998 anser regeringen att 444 miljoner kronor av outnyttjade medel skall omfördelas under budgetperioden 1998–2000 inom rättsväsendet. Omfördelningen innebär att kriminalvårdens anslag dras ned engångsvis med 312 miljoner kronor budgetåret 1998, 124 miljoner kronor budgetåret 199 och 8 miljoner kronor budgetåret 2000.
Miljöpartiet ifrågasätter de neddragningar som sker inom kriminalvården. Vi anser att frivården måste få ökade resurser för att kunna genomföra en ökad användning av frivårdspåföljderna. När det gäller skyddstillsyn, samhällstjänst och villkorligt frigivna är frivården ännu inte utformad så att den klarar denna uppgift. Övervakningen av klienterna måste bli mer påtaglig och kräva större aktivitet från klienternas sida. Detta innebär förutom strukturerat schema för klienterna mer personal som har tätare kontakter med klienterna.
Intagna med psykiska störningar ställer särskilda krav på verksamheterna i anstalterna. Enligt uppgift från läkaren och professor Sten Levander behöver 2 000 fångar psykvård. Det är ungefär var tredje intern.
Kriminalvårdsstyrelsens planeringsarbete med att inrätta stödavdelningar för intagna som har särskilda problem på grund av personlighetsstörningar eller psykisk särart måste intensifieras. Det faktum att psykiskt störda döms till fängelse leder till en allmän ohälsa bland de intagna som resulterar i hårdare klimat på anstalterna. Anstaltsförtryck med fasta hierarkier där tjallare och informatörer stämplas får lättare att utvecklas.
Den anslagsram som tillldelades Rättsmedicinalverket 1997 var otillräcklig för att driva organisationen och verksamheten. Det löstes genom att en del av anslagssparandet disponerades för driftändamål. Genom ett ålagt sparbeting för 1998 om 3% förvärras den ekonomiska situationen samtidigt som anslagssparandet tömts. För att minska kostnaderna föreslår regeringen att den rättspsykiatriska enheten i Uppsala läggs ned under försommaren 1998 och att entreprenadverksamheten i Vadstena avvecklas fr.o.m. 1999.
Efterfrågan på rättspsykiatrisk undersökningsservice kan komma att öka om Straffansvarsutredningens förslag (SOU 1996:185) genomförs. Det är betydligt mer kostnadskrävande att bygga upp en ny verksamhet. Det vore därför bättre att avvakta nedläggningen av rättspsykiatriska avdelningen i Uppsala. Det vore även bra för personalen om avvecklingen skedde i ett något långsammare tempo. Miljöpartiet de gröna avsätter 7 miljoner kronor för verksamheten 1998. Vi anser att de är viktigt att diagnostisera de kriminella för att kunna åtgärda de ev brister som framkommer så att rätt åtgärd kan vidtagas för att hindra återfall i brott.
Miljöpartiet föreslår följande fördelning av anslag inom utgiftsområde 4.
|
Förslag till anslag 1998 och beräkningar 1999 och 2000, milj. kr |
|||||||
|
4 |
Rättsväsendet |
Regeringen |
Miljöpartiet |
||||
|
Förslag |
Beräknat |
Beräknat |
Avvikelse från regeringen |
||||
|
1998 |
1999 |
2000 |
1998 |
1999 |
2000 |
||
|
Totalt utgiftsområdet |
21034 |
21647 |
22304 |
17 |
10 |
10 |
|
|
Anslag |
|||||||
|
A 1 |
Polisorganisationen |
10956,7 |
11154,6 |
11391,7 |
50 |
100 |
100 |
|
A 2 |
Säkerhetspolisen |
517 |
533,4 |
550,3 |
-50 |
-100 |
-100 |
|
B 1 |
Åklagarväsendet |
634,6 |
621,7 |
642,6 |
10 |
10 |
10 |
|
B 2 |
Ekobrottsmyndigheten |
180,1 |
180,6 |
181,1 |
|||
|
C 1 |
Domstolsväsendet m.m. |
2979,3 |
3080,2 |
3182,6 |
|||
|
D 1 |
Kriminalvården |
3376,4 |
3660,5 |
3892,2 |
|||
|
E 1 |
Kronofogdemyndigheterna |
1283,7 |
1320,1 |
1356,9 |
|||
|
F 1 |
Brottsförebyggande rådet |
46,9 |
43,8 |
46,8 |
|||
|
F 2 |
Rättsmedicinalverket |
165,7 |
170,9 |
176,2 |
7 |
||
|
F 3 |
Gentekniknämnden |
2,2 |
2,3 |
2,4 |
|||
|
F 4 |
Brottsoffermyndigheten |
9,4 |
9,6 |
9,9 |
|||
|
F 5 |
Ersättning för skador på grund av brott |
73,6 |
75,1 |
76,5 |
|||
|
F 6 |
Rättshjälpskostnader |
758,5 |
758,5 |
758,5 |
|||
|
F 7 |
Diverse kostnader för rättsväsendet |
19,6 |
20 |
20,4 |
|||
|
F 8 |
Avgifter till vissa internationella sammanslutningar |
8,4 |
8,4 |
8,4 |
|||
|
F 9 |
Bidrag till brottsförebyggande arbete |
22,2 |
7,2 |
7,2 |
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förändringar i närpolisorganisationen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av att behålla gränskontrollerna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utarbeta strategier för att bekämpa miljöbrott,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att inte genomföra en ökad användning av tvångsmedel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att utveckla Interpol i stället för överstatligt polissamarbete,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polislagen att det klart framgår att ledamöter från samtliga av de till kommunen valda partierna skall finnas representerade i polisstyrelser och polisnämnder,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en avveckling av Säkerhetspolisen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återanställning av administrativ personal inom åklagarorganisationen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts, under åklagarorganisationen, om miljöbrott,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den nya Ekobrottsmyndigheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ändring av den inre organisationen i domstolarna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om frivårdspåföljderna,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av rättshjälpslagen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om intagna med särskilda behov på grund av psykiska störningar,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Rättsmedicinalverket,
att riksdagen beslutar att för budgetåret 1998 anvisa anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt Miljöpartiets förslag i tabellen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om beräknad fördelning på anslag inom utgiftsområde 4 Rättsväsendet för åren 1999 och 2000 enligt tabell.
|
Marianne Samuelsson (mp) |
|
|
Birger Schlaug (mp) |
Kia Andreasson (mp) |