Våldet i samhället kommer allt närmare oss och tar sig allt brutalare former, hävdar många. Kriminologer visar med statistik hur förändringar i brottsrubricering sker vad avser såväl omfattning som svårighetsgrad, mätt över tid och plats. Gamla sanningar om brott och brottslingar – då särskilt våldsbrottslingar – visar sig vara obsoleta. Man klarar sig inte ifrån att riskera att drabbas av våld genom att följa gamla visdomsord som att välja sällskap och plats. Våldet kan drabba en när man minst anar det. Inga platser eller människor kan ges ofarlighetsstämplar. Våldet flyttar till och med in i familjerna – där det väl alltid funnits i skilda former hävdar många – och ges stort utrymme i domstolar och massmedier.
När de gamla sanningarna ej visar sig hållbara som förklaring, söker människor nya förklaringar. Som alltid söker föräldragenerationen förklaringar i tidsandan. Det nya får utgöra förklaringsgrunder för våldet. Enskilda fenomen förs fram som förklaringen till det ökande våldet:
den aggressive mannen som ser sin position hotad med patriarkatets fall och jämlikhetsidealen svarar med hot och våld för att försvara sin självbild,
utbudet av våld i våra massmedier såväl i form av underhållning som i form av inträngande beskrivningar av det reella våldet, anses ge våra barn felaktiga normer för vad som är rätt och fel,
den ökade tillgängligheten av droger – legala och illegala – anses ”förgifta” vår moral och vårt omdöme,
den ökade tillgången på vapen – legala och illegala – antas leda till mer våld, enligt tesen ”tillfället gör tjuven”,
invandringen antas leda till att en större del av medborgarna är psykiskt skadade utifrån de våldsbrott och övergrepp som de har personlig erfarenhet av, alternativt är bärare av sämre moral,
de uppluckrade familjemönstren i spåren av det stora antalet splittrade familjer, samt barn – främst pojkar – utan närvarande fäder
individer med abnorma själstillstånd antas öka, eller ges för fria tyglar.
Förklaringsmodellerna tenderar att bli alltför snäva eller alltför vida. Många olika nivåer som samhällsfenomen, gruppfenomen eller individfenomen förs fram men blir oftast ej redovisade i ett sammanhang. De stora normförändringar och normförskjutningar som genomsyrat samhället under efterkrigstiden där informationstekniken och marknadskrafterna utgör vägvisare och stigfinnare lyfts ej tillräckligt fram i sina positiva och negativa delar. Ett samhälle som anses ha som en framträdande uppgift att hjälpa medborgare till en ökad välfärd – vilken oftast uttrycks som ett gott liv med så mycket pengar som möjligt att spendera, för så liten och kortvarig insats som möjligt – måste tillförsäkra sig en så bred kunskap som möjligt om vilka motiv och normer som utgör drivkraften för människors solidaritet och samhällsansvar. Möjligen är det så att det som leder till ökad våldsbenägenhet kan ses som den negativa aspekten av samma normer.
Den samlade kunskapen om drivkrafter och motiv för människor och samhällen finns ej i dag. Därför finns inte heller en samlad kunskap som förmår hjälpa oss att förstå varför våldsbrotten förändras och berör så många fler grupper i dag än igår. Särskilt utsatta är grupper med icke-svensk härkomst som drabbas av allt våldsammare yttringar av främlingsfientlighet.
Dessa frågor berör dock oss alla och kunskapen måste ökas för att politiska beslut och ställningstaganden ägnade att råda bot på våldstendenserna i samhället skall kunna ske på starkare grunder. Kunskapen finns ej att tillgå inom ett begränsat forsknings- eller erfarenhetsfält utan måste samlas från breda kunskapsfält genom en våldskommission.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en särskild våldskommission.
|
Siw Persson (fp) |