Det finns i dag en stor enighet om att brottsoffers lidande skall minimeras, och en diskussion förs om hur detta ska ske. I ett avseende skulle konkreta åtgärder avsevärt förändra situationen för brottsoffer. Ett problem är nämligen att förövaren, efter avtjänat fängelsestraff, ibland återkommer till samma närmiljö som brottsoffret.
Offer för grova våldsbrott eller anförvanter till mördade skall inte behöva riskera att bli granne med förövaren, efter det att vederbörande frigivits efter avtjänat fängelsestraff. Berörda frivårdsmyndigheter skulle därför, i samarbete med aktuell anstalt och efter inhämtande av brottsoffrets/
anförvantens synpunkter, kunna utfärda en frigivningsföreskrift.
Denna frigivningsföreskrift skulle kunna innehålla ett förlängt och utvidgat besöksförbud, innebärande att gärningsmannen förbjuds att bosätta sig i brottsoffrets/anförvantens närmaste omgivning. Med brottsoffrets/
anförvantens omgivning avses den plats där vederbörande är boende vid gärningsmannens frigivning. Om och när offret flyttar från den aktuella adressen upphör vistelseförbudet att gälla.
Frigivningsföreskriften skulle kunna fastställas av en så kallad utskrivningsnämnd, sammansatt av jurister och psykologer samt vara knuten till respektive kriminalvårdsregion. Överträdelse av vistelseförbudet skulle kunna medföra ett förverkande av medgiven villkorlig frigivning och därefter en fängelsepåföljd på maximalt ett år.
Det skulle kunna ankomma på frivårdsmyndigheten att till utskrivningsnämnden årligen avge en rapport angående efterlevandet av, och omständigheter i övrigt kring, utfärdad frigivningsföreskrift.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förbättrat skydd för brottsoffer.
|
Siw Persson (fp) |