2 Polis och åklagare i samverkan
3 Bevara tingsrätterna
4 Grundläggande principer för rättsväsendets utformning
5 Samhällsekonomiska konsekvensanalyser
6 Större organisationsförändringar ska underställas riksdagen
7 Hemställan
Rättssäkerheten är grundläggande för en demokratisk rättsstat. Det förutsätter likformighet och en förutsebarhet i rättsskipning och myndighetsutövning. För att medborgarna i en rättsstat ska ha full rättstrygghet gäller också att det finns en väl fungerande ordning för tvistlösning såväl mellan enskilda som mellan enskilda och det allmänna. Detta är grundläggande rättsliga principer som de flesta ställer sig bakom. Hur medlen för att uppnå detta ska utformas råder det dock ibland olika meningar om. För att skapa ett rättsäkert samhälle är – förutom lagstiftningen – rättsväsendet och dess organisation och funktion avgörande. Organisation måste vara så utformad att medborgarna känner odelat förtroende för verksamheten. Det är dock med stor oro som Centerpartiet ser på resultaten av senare tids omorganisationer av rättsväsendet. Dessa har medfört att det stora förtroende som funnits naggats i kanten.
Centerpartiet anser att närhet mellan medborgare och rättsvårdande myndigheter är av största vikt för att detta förtroende ska kunna skapas. Även möjligheterna till samarbete mellan polis och åklagare är av stor betydelse. Närheten till domstolar är också av betydelse för att rättsväsendet ska vara effektivt och tryggt för medborgarna.
Därför ser Centerpartiet med oro på den utveckling som skett de senaste åren inom rättsväsendets område. Polisens omorganisation har inte lett till att fler brott klarats upp eller till att ärendebalanserna minskat. Tvärtom har andelen uppklarade brott och antalet ärenden som redovisats till åklagare minskat. Bland det allra värsta är att de sk vardagsbrotten överhuvud taget inte åtgärdas. Detsamma gäller även för våldsbrotten. Det leder till att allmänhetens förtroende för rättsstaten undergrävs och brottsstatistiken ökar. Enligt budgetpropositionen har också produktiviteten för brottsutredningar minskat och utredningsbalanserna ökat.
När det gäller åklagarorganisationens omorganisation, vilken Centerpartiet motsatte sig, har inte heller där reformerna inneburit en ökad effektivitet av ärendehanteringen. Dessutom har åklagarverksamhet försvunnit från ett stort antal platser runt om i landet. Den för samarbetet mellan polis och åklagare så viktiga närheten, ofta har man varit lokaliserade i samma byggnader, har i och med detta brutits. Samverkansformerna för polis och åklagare måste följaktligen utvecklas. Såväl polisens som åklagarnas verksamhet bör finnas kvar på samma platser som innan omorganisationerna. När det gäller polisens verksamhet bör även annan verksamhet än närpolisverksamheten vara decentraliserad. Vad som ovan sagts om polis- och åklagarverksamheten bör ges regeringen till känna.
Regeringen avser även att reformera domstolsväsendet. 1995 års Domstolskommitté har i uppdrag att föreslå förändringar i domstolsväsendets organisation. I sitt arbete har kommittén offentliggjort några idéer till förslag som väckt starka reaktioner. Det första var förslaget att halvera antalet tingsrätter, därefter kom förslaget att slå samman tingsrätter och länsrätter till en gemensam underrättsorganisation. Efter att ha erhållit tilläggsdirektiv ska kommittén nu vara färdig med sitt arbete den 3 april 1998.
Rättsväsendet kan givetvis inte undantas från reformer och organisationsförändringar. Problemet med de förändringar som gjorts och som har planerats är att de är illa samordnade och att de i princip alltid innebär en centralisering av verksamheten, vilket i sin tur innebär att närheten mellan rättsväsendet och medborgarna minskar. Dessutom har kraven på det svenska rättsväsendet ökat på senare tid. Europadomstolen hävdar människors rätt att få mål prövade inom rimlig tid. Ogenomtänkta reformer och centralisering av rättsväsendets verksamhet får som konsekvens rättsosäkerhet och minskat folkligt förtroende för de rättsvårdande myndigheterna. Centerpartiet anser att antalet platser där det finns tingsrätter bör bibehållas på nuvarande nivå.
Centerpartiet anser att ett antal grundläggande principer, förutom de som redogjordes för ovan, bör ligga till grund för arbetet med att reformera och utveckla rättsväsendet.
Tyngdpunkten i rättsskipningen bör ligga i första instans. Överprövning, inte omprövning bör som huvudprincip vara den andra instansens uppgift. I och med Sveriges medlemskap i EU tillförs domstolarna ny rättslig materia som samtliga domstolar måste vara kompetenta nog att arbeta med. Detta tar bl.a. regeringen som intäkt för att en ökad centralisering är nödvändig. Så är inte fallet. Med dagens IT-teknik finns det goda möjligheter även för mindre domstolar att hålla sig uppdaterade om rättsläget. Det har inte framkommit något som tyder på att domar utdömda på mindre tingsrätter är av sämre kvalitet än de som utdömts på större domstolar. Tvärtom har det visat sig att kvaliteten på dömandet vid de mindre tingsrätterna är mycket hög.
Att på sikt flytta över fler sidofunktioner från domstolarna till andra myndigheter vore olyckligt. Dessa hanteras ofta av notarierna och ingår som en del av deras utbildning, varvid de får en nyttig kontakt med civilrättsväsendets funktion, t ex i familjerätt och inskrivningsväsende. Eftersom notarierna är morgondagens domare, åklagare och advokater kan detta leda till en försämrad rättssäkerhet om deras möjligheter till utbildning reduceras. Det är viktigt att verksamhet som ex inskrivningsverksamheten även fortsättningsvis hanteras lokalt då lokalkännedom har betydelse för denna ärendehantering. Vad som ovan sagts om bevarandet av domstolarnas sidofunktioner bör ges regeringen till känna.
Den lokala och folkliga förankringen är viktig för ett fungerande domstolsväsende. Även verksamhetens regionalpolitiska betydelse bör beaktas. Vikten av lokal förankring och verksamhetens regionalpolitiska betydelse har ett flertal gånger poängterats av riksdagen. Det vore förödande för utvecklingen om de högre akademiska tjänster en domstol innebär försvinner lokalt. Den juridiska kompetensen glesas ut. Anonymitet och främlingsskap för samhällsservice och kompetens tilltar när de rättsvårdande myndigheterna läggs ned. Inte minst näringslivet har nytta av att ha nära till juridisk sakkunskap. För kultur- och samhällslivet är det viktigt att alla olika yrkeskategorier kan försörja sig i alla delar av landet. Vad som ovan sagts om principer för rättsväsendet bör ges regeringen till känna.
Vid större organisationsförändringar av rättsväsendet kan inte enbart ekonomiska konsekvenser för den enskilda verksamhetsgrenen beaktas. Övriga statsfinansiella och samhällsekonomiska effekter måste medtas i underlaget för beslut om eventuella omorganisationer. Riksdagens revisorer har granskat bl.a. vilka samhällsekonomiska konsekvenser nedläggningen av häktet i Östersund har fått (Riksdagens revisorers rapport 1995/96:6). I rapporten konstaterar revisorerna att det underlag som låg till grund för regeringens beslut att lägga ned häktet var ofullständigt och missvisande. De kompletterande beräkningar som revisorerna gjort visar att beslutet har lett till betydande tillkommande kostnader som inte redovisades i det beslutsunderlag som regeringen tog ställning till. Revisorerna utesluter inte att nedläggningen var såväl statsfinansiellt som samhällsekonomiskt olönsam. Kriminalvården gjorde en besparing samtidigt som kostnaderna för annan samhällsverksamhet ökade.
I samband med den förestående omorganisationen av domstolsväsendet måste följaktligen noggranna samhällsekonomiska konsekvensanalyser göras innan beslut fattas. Detta gäller även för all annan omorganisation inom statsförvaltningen. Modeller och principer för ekonomiska konsekvensanalyser finns framtagna av Riksrevisionsverket och Statskontoret och bör användas av regeringen för att öka kvaliteten på de underlag som ligger till grund för kommande beslut att förändra myndighetsorganisationer. Om ett beslut, som i fallet med domstolsväsendet, kan tänkas påverka såväl andra delar av rättsväsendet som andra samhällssektorer måste, enligt vår mening, statsfinansiella och samhällsekonomiska konsekvenser beaktas innan beslut fattas. Vad som sagts om samhällsekonomiska konsekvensanalyser bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet anser det vara otillfredsställande att statliga ämbetsverk och organisationer sektorsvis bestämmer sin regionala organisation utan möjligheter till övergripande politisk prövning. Ofta innebär detta att olika verksamheter delas in i olika regioner som inte överensstämmer med varandra. Dessutom innebär det alltför ofta att neddragningar görs längst ut i organisationen. Organisationsförändringarna inom åklagarväsendet, som Centerpartiet motsatt sig, är ett tydligt exempel på detta. För att skapa möjlighet till en helhetsbedömning när det gäller större förändringar av statliga myndigheters organisation bör sådana underställas riksdagens godkännande. Detta bör ges regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åklagarverksamhetens omorganisation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisväsendets omorganisation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bevarandet av domstolarnas sidofunktioner,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om principer för rättsväsendets organisation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samhällsekonomiska konsekvensanalyser före större organisationsförändringar,1
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att större förändringar av myndigheters organisation bör underställas riksdagens godkännande.1
|
Ingbritt Irhammar (c) |
|
|
Görel Thurdin (c) |
Birgitta Hambraeus (c) |
|
Lennart Brunander (c) |
Sven Bergström (c) |
|
Sivert Carlsson (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Rigmor Ahlstedt (c) |
|
Ingrid Skeppstedt (c) |
1 Yrkandena 5 och 6 hänvisade till FiU.