Efter varje brott finns ett eller flera brottsoffer. Även i de fall brottet anses som mindre grovt kan det ge upphov till såväl mänskligt lidande som avsevärda ekonomiska förluster. Även om det stulna inte har så stort ekonomiskt värde kan det betyda mycket känslomässigt för brottsoffret.
I fall där det är uppenbart att det rör sig om stulna varor är det otillfredsställande att det kan ta över ett år, innan stöldgodset lämnas tillbaka till ägaren. I många fall drar utredningen ut på tiden. I vissa fall blir resultatet att man inte kan styrka vem som gjort vad och brottsgärningen leder inte till åtal. De stulna varorna kan i sådana fall tillfalla gärningsmännen. Detta är orimligt.
Vid stölder i klädesaffärer hinner stulna kläder ofta bli omoderna och därmed mindre värda innan de eventuellt återlämnas till den rätte ägaren. Förutom lång tids ovisshet orsakar detta förfaringssätt betydande och onödiga förluster för den drabbade. Detta är oacceptabelt.
I ett fall, som relaterats i pressen, skedde ett inbrott i en äldre mans hem. Mannen hade en kort tid före stölden flyttat från sitt gamla hem på grund av sjukdom. Innan mannens anhöriga hunnit flytta ut inventarier och ägodelar från hemmet utsattes det för inbrott. Vid inbrottet stals bland mycket annat en guldklocka som tillhört mannens avlidna hustru. Guldklockan var en gåva på bröllopsdagen. Mannens anhöriga kunde ge en korrekt beskrivning av den stulna klockan och dessutom var hustruns namn ingraverat i klockan. Det kunde inte råda något tvivel om att klockan kom från det aktuella inbrottet.
En tid efter inbrottet fick mannens anhöriga tips om att en ung kvinnlig missbrukare gripits med den nämnda klockan på sig. Åklagaren beslagtog klockan i avvaktan på polisutredning. Missbrukaren sade att hon fått klockan av en man, tidigare känd för stöldbrott. Han i sin tur kunde inte berätta var han fått tag på klockan.
Av en ren händelse fick de anhöriga efter en tid veta att åklagaren avskrivit ärendet och lämnat tillbaka klockan till missbrukaren. Åklagaren har förmodligen bara följt de regler som finns. Men händelsen visar att något måste göras åt gällande regler. Den inträffade händelsen är bara ett exempel på att de lagar och regler som gäller i dag måste ses över.
I justitieutskottets betänkande 1996/97:JuU8 redovisas följande:
Polisrättsutredningen har i sitt slutbetänkande ingående övervägt nu berörda frågor om beslag och återställande av egendom till rätt ägare och lämnat förslag till lagstiftning (SOU 1995:45 s. 378 f. och 447 f.) Utredningen föreslår att egendom som skäligen kan antas vara avhänd annan genom brott skall få tas i beslag, om det behövs för att säkerställa målsägandens rätt till egendomen. ...Förslagen i betänkandet bereds för närvarande i Justitiedepartementet.
Utskottet justerade nämnda betänkande den 25 februari 1997. Till dags datum har inget förslag kommit från regeringen. I den förteckning på propositioner som regeringen avser att lämna under hösten 1997 finns ingen som tar upp det nämnda problemet. Undertecknade motionärer anser att regeringen skyndsamt borde komma med förslag till riksdagen hur ovan relaterade problem skall lösas.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring som möjliggör ett snabbt återlämnande av stöldgods till den rätte ägaren,
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna för information till brottsoffret om hur pågående utredning fortskrider samt om hur man begär överprövning av ett fattat beslut.
|
Jeppe Johnsson (m) |
Göthe Knutson (m) |