Statskontoret lämnade i september i år en oroväckande rapport om rättsväsendet, Staten i omvandling. Den hårda bantningen av rättsväsendet och ett otal avslutade och pågående omorganiseringar har inte lett till ökad effektivitet och kvalitetsförbättring utan snarare till kaos och minskad rättssäkerhet. Arbetstillfällen har försvunnit samtidigt som kostnaderna ökat. Kritiken är hård.
Inom polisen, domstolarna och kriminalvården har mer än vart tionde jobb försvunnit under den senaste tioårsperioden. Tingsrätterna har minskat sin personal med hela 23 procent. Polisen har gjort neddragningar med 1 300 anställda. Vid fängelser och allmänna häkten har antalet anställda minskat med mer än 900 personer sedan 1990. Ytterligare 5 procent av personalen inom kriminalvården, domstolsväsendet och polisen väntas försvinna fram till och med 1998.
Kostnaden för polisens verksamhet har i reala termer ökat med 50 procent sedan 1965. Trots detta har uppklarningsprocenten minskat från 30 till 25 procent. Vad gäller domstolarnas verksamhet avgjordes 1994 ett tvistemål i hovrätten i genomsnitt på sju månader. Idag tar ett liknande mål 8,3 månader att avgöra. Dessutom ökar målen i antal. I Göta hovrätt var antalet ej avgjorda mål 917 stycken 1994. I år uppgår dessa till 1 415.
Under innevarande mandatperiod har socialdemokrater och centerpartister gemensamt medverkat till nedskärningar i rättsväsendet med 1 miljard kronor. Dessa nedskärningar har vi kristdemokrater motsatt oss. Vi har inte velat medverka till en nedrustning av rättsväsendet utan tvärtom velat få till stånd en förstärkning. De besparingar som görs genom effektiviseringar måste komma rättsväsendet tillgodo. Det är hög tid att vi tar behoven inom rättsväsendet på allvar.
När det gäller polis- och åklagarväsendet anser vi kristdemokrater att de nedskärningar som ägt rum varit förödande för verksamheten. Särskilt har vi vänt oss emot att civilanställd personal avvecklats. De civilanställda har haft stor betydelse för myndigheternas sätt att fungera. Vi menar därför att civilanställd personal måste återanställas. Polisen måste få tid och möjlighet att vara ute på fältet.
Vidare har vi vänt oss emot de tendenser till centralisering som ägt rum, vilket inneburit en utarmning av rättslivet ute i landet. Inom polisväsendet har vi ställt oss positiva till närpolisreformen men samtidigt understrukit att reformen vid minskade resurser gått ut över polisens möjligheter att utreda brott.
I regeringens budgetproposition prioriteras våldsbrott, narkotikabrott och ekonomisk brottslighet. Den grova gränsöverskridande brottsligheten, den mc-relaterade brottsligheten, brott med rasistiska inslag samt våld mot kvinnor ska ägnas särskild uppmärksamhet. Samhällets insatser mot vardagsbrottslighet ska öka bland annat med hjälp av närpolisorganisationen. Tanken är att de cirka 400 polisaspiranter som blir klara med sin utbildning under 1997 ska förstärka närpolisorganisationen.
Den senaste tiden har den så kallade New York-modellen varit särskilt aktuell. Modellen som förespråkar en nolltolerans mot brott har haft mycket märkbara och positiva effekter. Jämfört med det traditionella rättssystemet läggs stor vikt vid att inte bara beivra brott utan begränsa och stoppa all form av verksamhet som kan uppfattas som störande och påverka medborgarnas känsla av trygghet. Bekämpning av oordning, rädsla och brott är huvuduppgiften för den lokalt förankrade polisen. Att ta vardagsbrottsligheten på största allvar ses som en möjlighet att stoppa även de tyngre brotten. Det är samhällsmedborgarna som sätter gränser för vad som är acceptabelt handlande inte prioriteringar gjorda från centralt håll. Vi kristdemokrater anser att den så kallade New York-modellen, till vissa delar, skulle kunna tillämpas även i Sverige. Den så kallade nolltoleransnivån kan var svår att genomdriva men utgångspunkten att alla brott ska beivras är bra. De prioriteringar som regeringen gör vad gäller brottsbekämpning är visserligen angelägna men det är en omöjlighet att bortse från människors behov av att även små brott som bostadsinbrott, överfall, våld och hot, bilstölder, klotter och skadegörelse också åtgärdas. Vi föreslår därför att polisen tilldelas 200 miljoner extra i bekämpningen av vardagsbrottsligheten och i det brottsförebyggande arbetet. Närpoliskontoren ska kunna hållas öppna i betydligt större utsträckning än idag, samarbetet mellan polis, förskola, skola, näringsidkare och andra berörda parter ska utvecklas. Administrativ personal ska anställas för att avlasta polisen som huvudsakligen ska arbeta ute på fältet. Snabba och direkta åtgärder ska förbättra den allmänna miljön och därmed minska brottsligheten som helhet.
Vad gäller åklagarväsendet måste de problem som existerar idag åtgärdas. De alltmer resurskrävande ärendena, en alltför snabb minskning av personalen samt omorganisationsproblem har lett till en orimlig situation. Dessutom kan ett förbättrat polisväsende där också vardagsbrottsligheten beivras fullt ut väntas leda till fler ärenden för åklagarna. Åklagarväsendet måste kunna möta denna utveckling och ges möjlighet att agera snabbt. Vi föreslår därför att åklagarväsendet tilldelas 50 miljoner kronor extra.
Vi kristdemokrater har under många år yrkat på att en särskild ekobrottsmyndighet ska inrättas för att hantera den avancerade ekobrottsligheten. Den 1 januari 1998 inrättas nu en myndighet inom åklagarväsendet med särskilda uppgifter att samordna och utveckla bekämpningen av ekonomisk brottslighet. Vi anser att all allvarlig ekonomisk brottslighet, innefattande också grova miljöbrott, kräver operativa insatser av sådan kvalificerad art att en enhetlig myndighetsstruktur och ledning är nödvändig.
Citesbrott, det vill säga brott som rör handel med växter och djur, är idag mycket svåra att upptäcka. Detta i kombination med en snårig och ofullständig svensk lagstiftning samt bristande resurser att utreda brott gör att Sverige är ett populärt land att föra in utrotningshotade djur och växter i. Kristdemokraterna motionerade under förra allmänna motionstiden om vikten av att miljöbrott ses som en del av den ekonomiska brottsligheten, en brottslighet som ytterst hotar det demokratiska samhället. Miljöbrottens karaktär är detsamma som traditionell ekobrottslighet på det sättet att brottet begås i näringsverksamhet och utgör ett utpräglat vinningsbrott. Bekämpandet av miljöbrott kräver utpräglad kompetens och en avancerad organisationsstruktur. Det vore naturligt för den nya ekobrottsmyndigheten att handlägga ärenden som rör miljöbrott och då även citesbrott. Vi anser att organisationskommittén som under hösten 1997 inrättas för att förbereda och verkställa bildandet av Ekobrottsmyndigheten ska se över frågan om den nya myndighetens möjligheter att bekämpa miljöbrott och dit hörande brott vad gäller handel med djur och växter. De poliser som idag ägnar sig åt att utreda dessa brott bör arbeta tillsammans med en specialutbildad åklagare.
Beträffande domstolarna kan vi kristdemokrater tänka oss att Regeringsrätten omvandlas till en författningsdomstol och att Högsta domstolen i alla avseenden blir landets högsta domstol. En utredning bör se över möjligheten att göra dessa förändringar.
Vi vill i stort sett bevara tingsrätterna som de nu är men kan tänka oss att de allra minsta läggs ned. En domstol bör för att kunna fungera väl bestå av 3–5 ordinarie domare. Vi är inte beredda att reducera antalet nämndemän.
För att något komma till rätta med domstolarnas besvärliga situation bör anslagsområdet tilldelas 75 miljoner kronor extra. Dessa pengar ska särskilt gå till läns- och kammarrätterna där omloppstiderna är alldeles för långa.
För att lösa problemen med de allra svåraste ekomålen och de mest avancerade näringsrättsliga målen föreslår Kristdemokraterna att Marknadsdomstolen regionaliseras till sex handelsrätter placerade i de städer som nu har hovrätter, d v s Stockholm, Göteborg, Malmö, Jönköping, Sundsvall och Umeå. Handelsrätterna ska ha den särskilda sammansättning som Marknadsdomstolen har idag, d v s den ska bestå av såväl domare som ekonomiska experter. Handelsrätternas domar får överklagas till Högsta domstolen. Möjligheten att inrätta handelsrätter bör utredas.
Beträffande kriminalvården betonar vi värdet av frivårdsmyndigheternas arbete. Fängelsevistelsen är alltid mycket negativ. Vi måste emellertid ha fängelser som en reaktion mot den allra grövsta brottsligheten. Den förmodligen viktigaste reaktionen från samhällets sida när det gäller brott är emellertid att alla brott uppdagas och beivras. Därmed inte sagt att påföljderna som sådana behöver skärpas men om straffbelagda beteenden inte beivras utgör detta ett hot mot hela rättsordningen.
De resurser som frigörs genom att ett antal fängelser kan läggas ned, bland annat med hänsyn till ett ökat användande av elektroniska fotbojor, bör överföras till frivården. Frivårdsresurserna är mycket begränsade men frivården har en stor betydelse för rehabilitering av de människor som dömts för att ha begått brott.
Vid beräkningen av det överskott som redovisats med anledning av en lägre beläggning vid häkten och anstalter bör hänsyn tas till ett i framtiden troligt ökat behov på grund av en förbättrad brottsbekämpning. 100 miljoner kronor bör jämfört med regeringens förslag återföras till kriminalvården.
Kristdemokraterna har tillsammans med övriga partier i Riksdagens tvärpolitiska barngrupp motionerat för att förbättra förhållandena för de barn vars föräldrar vistas på anstalt. Mer än hälften av dem som sitter på våra anstalter runt om i landet är föräldrar. Deras barn har precis som alla andra barn behov av sina föräldrar. Idag uppfylls inte de grundläggande rättigheterna enligt barnkonventionens intentioner. Mycket skulle kunna göras. Till exempel skulle anstalterna kunna anpassas efter barns och föräldrars behov av umgänge. Det borde också vara möjligt för en barnpsykologisk expert att finnas tillgänglig på anstalter där barn vistas. Dessutom ska barn och föräldrar ges stöd och hjälp efter frigivandet så att en normal livssituation skapas. Kristdemokraterna anser att cirka 10 miljoner kronor, av de 100 miljoner kronor som enligt vår budget ska återföras till kriminalvården, bör avsättas för att anpassa anstalterna till barns och föräldrars behov.
Vi måste se helhetsbilden vad gäller rättsväsendet. Det brottsförebyggande arbetet ska vara uppbyggt kring hur samhället ser ut idag och vad det behöver.
Övergripande när det gäller god kriminalpolitik är familjepolitikens betydelse i sammanhanget. Detta innebär att egentligen ska samhällets resurser sättas in så tidigt att ingen hinner komma in i den brottsliga karriären överhuvudtaget. Detta sker bäst genom att barn får växa upp i trygga och starka familjer som kan föra över normer och hjälpa barnen bygga upp en självkontroll som gör det lättare, senare i livet, att stå emot frestelsen att bryta mot de regler som bygger upp det solidariska samhället. Skulle den unge ändå begå brott, bör en av de första åtgärderna vara anordnandet av en familjegruppskonferens. Det innebär att polisen, socialtjänsten, föräldrarna eller annan anhörig sammanträffar med gärningsmannen och brottsoffret för att reda ut situationen och fastställa ett program för social rehabilitering.
Vi vill att forskning i och praktisk utformning av det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen och i den kompletterande internaliseringen genomförs. Till detta ändamål anslår vi 5 miljoner kronor.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om återanställning av den civilanställda personalen inom polisen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att särskilt närpolisen skall ges möjlighet att vidta adekvata åtgärder mot vardagsbrottsligheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att göra det möjligt för åklagarna att agera snabbt mot vardagsbrottsligheten,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om framför allt läns- och kammarrätternas behov av ökade medel,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om handelsrätter för att handlägga större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål samt mål om ekobrott av större betydelse,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nödvändigheten av att ta hänsyn till ett framtida ökat behov av häkten och anstalter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att resurser som frigörs genom att anstalter kan läggas ned bör överföras till frivården,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anpassning av anstalter efter barns och föräldrars behov av umgänge,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att genomföra forskning i och praktisk utformning av det brottsförebyggande arbetet med inriktning på fostran och värdeöverföring i familjen och i den kompletterande internaliseringen,
att riksdagen med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anvisar anslagen under utgiftsområde 4 Rättsväsendet enligt uppställning:
|
Anslag |
Regeringens förslag |
Anslagsförändring |
|
A 1 Polisorganisationen |
10 956 709 |
200 000 |
|
B 1 Åklagarorganisationen |
634 605 |
50 000 |
|
C 1 Domstolsväsendet |
2 979 279 |
75 000 |
|
D 1 Kriminalvården |
3 376 390 |
100 000 |
|
F 1 Brottsförebyggande rådet |
46 864 |
5 000 |
|
Summa för utgiftsområdet |
17 993 847 |
+ 430 000 |
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |