Den kvinna som väljer att bryta upp från ett förhållande i vilket hon far illa, kan söka skydd och stöd i ett jourhem. Jourhemmets adress är ofta hemlig, och förmedling av kontakt sker vanligen genom de olika socialdistrikten. Sekretess kan vara mycket viktig för dessa kvinnor. Men jourhemmets lägenheter räcker inte alltid till alla behövande kvinnor.
Kvinnovåldskommissionen har i sitt huvudbetänkande Kvinnofrid SoU 1995:60 särskilt belyst den konflikt som kan uppstå när det gäller socialtjänstens möjligheter att hjälpa en misshandlad kvinna att få skyddat boende, samtidigt som det föreligger en skyldighet för socialtjänsten att upplysa den misshandlande mannen, som har del i vårdnaden om parets gemensamma barn, om var barnen – och därmed också var modern – befinner sig.
Det finns idag möjlighet att flytta mannen genom att häkta eller anhålla honom. För att kunna göra det krävs misstanke om brott. I allmänhet krävs också polisanmälan. Om mannen får ett frihetsberövande straff i domstol är detta oftast för kort för att lösa trygghetsproblemet för kvinnan. Möjligtvis ges kvinnan och barnen en andningspaus, men familjens situation ordnas inte stadigvarande.
Kvinnovåldskommissionen har i sitt betänkande Kvinnofrid diskuterat den försöksverksamhet med elektronisk fotboja på män som meddelats besöksförbud som för närvarande pågår i vissa delstater i USA. Att ingripa mot något som eventuellt kan ske i framtiden är dock inte möjligt i Sverige idag, men borde bli en möjlig väg även i vårt land om åtgärden kopplas ihop med åtgärden besöksförbud. I dag kan endast en åklagare meddela förbud för en person att besöka eller ta kontakt med en annan person eller att följa efter denna person.
Hemlig adress och sekretess kan var mycket viktiga för dessa kvinnor men inte alltid. Ofta vore det viktigare för kvinnan och barnen att i stället kunna bo kvar hemma i sin invanda miljö. Att slippa ryckas upp från nära vänner, grannar, lekkamrater m.fl. just när livet ändå är så svårt och kaotiskt. Som det nu är drabbas kvinnor och barn dubbelt. Medan kvinnor och barn delar bostad med andra sargade familjer bor mannen lugnt kvar hemma. Det blir också lättare för honom att upprätthålla dagliga rutiner, arbete, sköta ekonomin och underhålla sociala kontakter.
Det finns idag underligt nog ingen möjlighet att flytta den misshandlade mannen. Är det inte dags att ändra nuvarande lagstiftning som fortfarande bottnar i tänkandet ”mannens makt och kvinnans skuld”. Det är den våldsutövande mannen som bör få sin frihet inskränkt och inte brottsoffren – kvinnor och barn.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att vidta åtgärder för att flytta den misshandlande mannen i stället för de utsatta kvinnorna och barnen vid familjevåld.
|
Carina Hägg (s) |