Regeringen föreslår en särskild lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor, vad som med en engelsk term benämns Bulletin Board Systems (BBS). Syftet med lagförslaget är att åstadkomma ett större ansvarstagande för innehållet i elektroniska anslagstavlor för att därmed kunna bekämpa spridning av meddelanden som enligt brottsbalkens bestämmelser utgör uppvigling, hets mot folkgrupp, barnpornografibrott eller olaga våldsskildring eller om det är uppenbart att den som sänt meddelandet har gjort intrång i upphovsrätten.
Förslaget innebär att innehavaren/tillhandahållaren av en elektronisk anslagstavla åläggs att under straffansvar dels hålla uppsikt över innehållet i meddelanden som sänts till anslagstavlan, dels sålla bort och förhindra vidare spridning av sådana meddelanden som utgör brott enligt ovan angivna brottsbalksregler. Innehavare som bryter mot den föreslagna lagstiftningen, dvs. brister i skyldigheten att hålla uppsikt, sålla bort och förhindra spridning av olagliga meddelanden, föreslås kunna dömas till fängelse upp till två år. Vidare föreslås att datorer eller andra hjälpmedel som använts vid brott mot den nya lagens bestämmelser skall kunna förverkas.
Av skäl som närmare utvecklas i motionen kan Moderata samlingspartiet inte ställa sig bakom regeringens förslag. Riksdagen bör således avslå propositionen.
Ett skäl att införa den föreslagna särregleringen är enligt regeringen att det finns en brist i kontrollen över de elektroniska anslagstavlorna och att denna brist kan utnyttjas för brottsliga ändamål. Vi instämmer i regeringens konstaterande men kommer till en annan slutsats vad gäller möjligheten att i detta fall förhindra brottslighet med hjälp av särlagstiftning. Svårigheter med att bemöta brottslighet skall enligt Moderata samlingspartiets uppfattning i första hand mötas med bättre polisiära arbetsmetoder, inte lagstiftning som riskerar inskränka grundläggande demokratiska värden, vilket vi menar blir resultatet med regeringens förslag. Till skillnad från regeringen är Moderata samlingspartiets utgångspunkt att datakommunikation bör ses som vilket medium som helst. Brottsliga gärningar såsom barnpornografibrott, hets mot folkgrupp och anstiftan och förberedelse till brott är och skall även framgent vara kriminaliserade och detta oavsett om brottet förövats via ett brev, telefax, telefonsamtal, datakommunikation eller ett samtal på en parkbänk.
Det finns en svårighet i att spåra, identifiera och gripa personer som är misstänkta för att begå brottsliga handlingar med hjälp av tekniken, men i de allra flesta fall kan lagföring ske med stöd av gällande rätt, effektiva arbetsmetoder och tillräckliga ekonomiska och personella resurser att avsätta för denna typ av brottsbekämpning. Vi motsätter oss således att det införs särlagstiftning mot brott begångna via datakommunikation.
Utvecklingen av den moderna informationstekniken har inneburit ökade möjligheter för människor att enkelt och billigt sprida information och kommunicera med hjälp av datorer. Ett led i utvecklingen består i upprättandet av databaser med möjlighet för stora grupper av användare att tillföra databasen egna meddelanden och läsa andras, att jämföra med det utbyte av information som alltjämt sker via t.ex. ICA-butikens anslagstavla.
IT-utvecklingens ökade möjlighet till fritt informationsflöde har medfört att det i den allmänna debatten ställts krav på exempelvis censur och annan kontroll av elektroniskt lagrad information. Regeringens förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor utgör enligt vår uppfattning ett oönskat steg i den riktningen samtidigt som det måste ifrågasättas, vilket flera remissinstanser också gör, om syftet med lagförslaget över huvud taget kommer att kunna uppnås.
Konkret innebär regeringens förslag att innehavaren av en BBS åläggs en kontrollskyldighet som i praktiken blir omöjlig att leva upp till på grund av mängden meddelanden som vanligtvis strömmar in. Som exempel kan nämnas att Moderata samlingspartiets BBS har cirka 2 500 inloggningar per dag varav 40–50 utgör s.k. nyregistreringar, vilka fordrar särskild kontroll utöver den kontroll och sållning av olämpliga meddelanden som BBS-innehavare redan i dag frivilligt förbehåller sig rätten att göra. Vidare säger det sig självt att tidsåtgången för att kontrollera samtliga inloggningar vida överstiger regeringens antagande om att en timme per vecka skulle räcka. Härmed faller också regeringens antagande om kostnaden för förslaget. I propositionen förs ett resonemang om att kostnaderna skulle kunna uppgå till
169 miljoner kronor per år samtidigt som det av resonemanget framgår att siffran bygger på så grova antaganden att den inte kan anses ge någon vägledning i kostnadsfrågan. Även om regeringen synes vara medveten om att databasinnehavarnas kostnader för att kunna efterleva lagförslaget är svårbestämt framhålls i propositionen att ”... skyddsintresset som den föreslagna regleringen vilar på får anses väga över de kostnader och olägenheter som förslaget kan föra med sig”, (prop. s. 23 ff.).
Ett lagförslag som på goda grunder kan ifrågasättas från effektivitetssynpunkt och som regeringen uppenbart inte har kunnat uppskatta konsekvenserna av, vare sig det gäller kostnader eller praktiska olägenheter för den grupp som kommer att beröras av lagstiftningen, bör enligt vår mening inte genomföras.
Genom att ålägga innehavaren en kontrollskyldighet under hot om fängelsestraff och att datorerna kan förverkas om den lagstadgade kontrollskyldigheten inte efterlevs skapas en risk för att innehavaren, som primärt inte är juridiskt bevandrad, rensar bort meddelanden som innehavaren inte korrekt kan bedöma huruvida de är brottsliga eller inte. I det avseendet kan den nu föreslagna lagstiftningen få allvarliga konsekvenser för yttrandefriheten, informationsfriheten och därmed också för det demokratiska samhällsskicket som sådant. Enligt vår uppfattning bör det ökade informationsflöde som BBS:er, elektronisk post och Internet möjliggör inte förses med större restriktioner än traditionella informationsflöden och kommunikationsmöjligheter. En vägledande princip för den nya tekniken bör i stället vara att alla har stor frihet att utnyttja tekniken och de fördelar den erbjuder, samtidigt som alla också har ett ansvar för vad de gör. Utgångspunkten i en demokrati måste alltid vara att det fria ordet skall värnas, inte begränsas.
Som antytts ovan innehåller förslaget en förverkandebestämmelse som innebär att datorer eller andra hjälpmedel som använts vid brott mot bestämmelsen om innehavarens skyldighet att förhindra spridning av vissa meddelanden får förverkas. Förutom invändningen att förverkandebestämmelsen kan resultera i att en BBS-innehavare censurerar mer än vad som behövs för att inte riskera att bli av med sin utrustning pekar flera remissinstanser och Lagrådet på andra olägenheter med förverkandebestämmelsen. Lagrådet framhåller bl.a. att bestämmelsen kan leda till tillämpningsproblem för det fall en BBS-innehavare disponerar flera datorer. Bl.a. kan det uppstå tveksamhet om vilken av flera datorer som använts vid brott. Som också påpekas av Lagrådet kan det framstå som alltför långtgående att förklara samtliga datorer förverkade. Regeringen har dock inte funnit skäl att följa Lagrådets uppmaning att förslaget i denna del bör övervägas ytterligare. Oaktat vår uppfattning att förslaget bör avslås kan vi inte acceptera regeringens lättsinniga avfärdande av Lagrådets kritiska synpunkter avseende förverkandebestämmelsens tillämpningssvårigheter.
Den föreslagna lagstiftningen ger innehavaren av en BBS rätt att kontrollera alla former av meddelanden som skickas till fler än en person. Den givna utgångspunkten bör enligt vår mening vara att samma sekretess och integritetsskyddsregler som i dag gäller för vanliga brev också borde gälla för elektroniska meddelanden. Vidare framstår förslaget som verkningslöst även i denna del. Den gruppsändare som inte vill att BBS-innehavaren skall läsa hans eller hennes brev kan undvika kontrollen genom att skicka sitt meddelande – med eller utan brottsligt innehåll – enskilt till var och en.
Den s.k. Mediekommittén har i sitt betänkande Grundlagsskydd för nya medier, SOU 1997:49, lämnat förslag som bl.a. tar sikte på ansvarsfrågan för elektroniska anslagstavlor. Kommittén föreslår att innehavare av BBS:er skall kunna erhålla grundlagsskydd för databasverksamheten under förutsättning att utgivningsbevis gäller för verksamheten, dvs. att verksamheten ordnas på det sätt som föreskrivs i 1 kap. 9 § yttrandefrihetsgrundlagen. I regeringens förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor föreslås däremot att ensamansvar skall införas utan grundlagsskydd. Det kan i sammanhanget påpekas att kommittén fann en sådan ordning orimlig då den ensamansvarige skulle få bära straffansvaret för inlägg som kommer till anslagstavlan utifrån. Som framgått ovan finner även vi det orimligt att den som i meddelande gör sig skyldig till handling som i andra sammanhang skulle behandlas som brottslig inte själv får svara för detta utan att ansvar skall utkrävas av BBS-innehavaren.
Utan att vi här avser att närmare fördjupa oss i Mediekommitténs förslag vill vi ändå understryka att det hade framstått som mer lämpligt att bereda det nu aktuella lagstiftningsärendet tillsammans med Mediekommitténs förslag än i den ordning som nu har skett. Även av det skälet finner vi således anledning att avslå regeringens förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till lag om ansvar för elektroniska anslagstavlor i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särlagstiftning mot brott begångna via datakommunikation,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om samordning med Mediekommitténs förslag.
|
Gun Hellsvik (m) |
|
|
Anders Björck (m) |
Göthe Knutson (m) |
|
Birger Hagård (m) |
Anders G Högmark (m) |
|
Jerry Martinger (m) |
Maud Ekendahl (m) |
|
Inger René (m) |