Inget samhälle som vill göra anspråk på att vara demokratiskt och bygga på respekt för allas lika värde kan fortsätta att acceptera könshandel, dvs att män kan köpa kvinnor för pengar.
Vi ser kriminalisering av könsköparna som ett sätt för samhället att signalera att prostitution är något som vi inte accepterar. Därmed inte sagt att vi tror att det enbart går att lagstifta bort prostitutionen.
Vi har genom Prostitutionsutredningen erhållit kunskaper om hur prostitutionen ser ut i Sverige i dag. Vi vet t ex att könshandeln efter en nedgång under 80-talet och början av 90-talet nu åter ökar. Vi vet att andelen kvinnor, bland de prostituerade, som lider av psykiska störningar ökat på senare år liksom andelen utländska kvinnor. Ungefär hälften av de gatuprostituerade är drogmissbrukare. Storstadskommunerna har i sina remissvar till Prostitutionsutredningen föreslagit att köparna kriminaliseras, eftersom de inte längre tror på någon annan lösning. De prostituerade, den mest förtryckta kvinnogruppen, behöver stöd. Om både köparen och säljaren kriminaliseras blir det den prostituerade man straffar och männen kommer undan. Vi vill stoppa handeln.
Forskning, information och uppsökande verksamhet måste fortsätta och intensifieras. Däremot anser vi inte att det räcker att år ut och år in försöka informera bort könshandeln. Det har storstadskommunerna prövat i projekt och åtgärder under årtionden, utan resultat. Tillfälligtvis kan prostitutionen minska för att sedan öka igen när projekt eller kampanjer avslutas. Kring könshandeln finns det mycket skam och skuld. Det är högst ovanligt att män öppet talar om att de går till prostituerade. Man pratar inte om vems dotter, syster eller mamma som man tycker ska prostituera sig.
Ett sätt för samhället att reagera är med lagstiftning. Ett bra exempel är lagen om förbud mot barnaga. Det fanns de som i debatten gav uttryck för att det inte var någon idé att lagstifta mot något som ändå inte går att kontrollera på ett bra sätt. Trots det valde riksdagen att lagstifta om att det inte är tillåtet att slå barn i Sverige. Med facit i hand vet vi att den lagen har fungerat. I dag vet alla, både vuxna och de litet större barnen, att det inte är tillåtet att slå barn.
Ett argument som brukar användas mot kriminalisering är att den då flyttar bort från gatan och blir mindre synlig och därmed blir det svårare att försöka hjälpa kvinnorna. Det är ett svagt argument då tre fjärdedelar av all prostitution redan i dag sker inomhus i den mer osynliga lägenhetsprostitutionen, på massageinstitut, i eskortservice och call-girl-verksamhet. Könshandeln sker, till största del, således inte på gatan utan är redan osynlig.
Vi som vill ta ansvar för vad som händer i framtidens Sverige anser att det dröjt för länge med konkreta lösningar inom prostitutionen. Könshandeln har varken någon plats i vår vision om framtidens samhälle eller någon plats där världens mest jämställda riksdag finns.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kriminalisera könsköparna.
|
Inger Segelström (s) |
|
|
Berit Andnor (s) |
Siw Wittgren-Ahl (s) |
|
Agneta Brendt (s) |
Monica Green (s) |
|
Elisebeht Markström (s) |
Eva Arvidsson (s) |
|
Ronny Olander (s) |
Ingemar Josefsson (s) |
|
Sven-Åke Nygårds (s) |