I samband med den tragiska bilolyckan i Paris uppmärksammades även en skillnad i fransk och svensk lagstiftning. I Frankrike föreligger en lagenlig skyldighet att bistå den som befinner sig i nöd, och underlåtenhet att lämna sådant bistånd kan vara straffbart.
Motsvarande lagstiftning återfinns i flera länder; vad jag kan minnas bl.a. i Danmark.
I Sverige har vi inte motsvarande lagstiftning. Rent moraliskt föreligger rimligen samma skyldighet. Likväl måste det anses vara en brist att lagen inte fastslår att man efter den förmåga man har skall bistå den som befinner sig i en akut nödsituation. Visserligen måste alltid en avvägning kunna göras av vilken fara man då utsätter sig själv för. I många situationer, t.ex. vid trafikolyckor och drunkningstillbud, torde bedömningen vara ganska enkel. Vid pågående misshandel och andra liknande situationer kan den vara svårare. Även i sådana situationer kan man dock alltid genom att tillkalla hjälp eller vidta andra ändamålsenliga åtgärder vara till gagn.
Falstaff Fakir rimmade satiriskt på sin tid: ”Egen visdom bör man spara tills man själv är i fara.”
Svensk god tradition bör dock anses innebära skyldighet att bistå den som befinner sig i nödsituation. Detta bör vara lagfäst i likhet med vad som gäller i många länder.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att skyldighet att bistå den som är i nöd införs i svensk lag i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Lennart Hedquist (m) |