Vapenberget i Sverige växer oroväckande samtidigt som myndigheterna har dålig kontroll över utvecklingen. En utredning inom polisen visar att det finns 775 000 legala vapenägare i landet som äger 2,2 miljoner vapen. I den vapenutredning som brottsforskaren Leif G W Persson genomförde för ett par år sedan låg uppskattningen högre, eller på ca 900 000 vapenägare och 2,5 miljoner vapen. Detta visar på en stor osäkerhet om hur den faktiska situationen egentligen är.
Under alla förhållanden anses inte antalet vapen ha minskat under de år som förflutit mellan de två utredningarna. I stället talar allt för motsatsen. Av alla jaktvapen som säljs i Sverige är 90 % importerade. De har dessutom en mycket lång livslängd (upp till mer än 50 år).
Enligt Rikspolisstyrelsen är Sverige ett mycket vapentätt land i jämförelse med länder som Japan, England, Holland och våra nordiska och östeuropeiska grannländer.
Vapenstölderna och vapensmugglingen har ökat kraftigt. Enligt Rikspolisstyrelsen uppskattas antalet vapen utan giltig licens nu till 35 000. Drygt
1 600 militära automatvapen är på drift i Sverige. Antalet våldsbrott där skjutvapen används har också ökat kraftigt under senare år enligt Rikspolisstyrelsen. Den illegala vapenanvändningen är ett utpräglat storstadsproblem. Ett allvarligt och växande problem är att skjutvapen numera förekommer illegalt i allt yngre åldersgrupper.
Vapenstölderna har ökat kraftigt under 90-talet. Många stölder anmäls aldrig, eftersom ägaren saknar licens. Det vanligaste stöldbytet är hagelgevär, jaktstudsare och pistoler. Det är också hagelgevären som oftast används vid rån.
Enligt brottsforskaren Leif G W Persson är det alldeles för lätt att skaffa vapen i Sverige. Det finns veckoslutskurser där man kan ta jägarexamen på 48 timmar. Därefter är det fritt fram att köpa upp till sex vapen, till exempel halvautomatiska kulvapen. Den utredning som leddes av Persson förordade att nytillkomna jägare bara skulle få köpa två vapen, därefter skulle behovet prövas.
På grund av massiva protester från jägarna och deras organisationer genomfördes förslaget aldrig. Och detta trots att det är klarlagt att dagens bestämmelser gynnar penningstarka personer som köper stora mängder vapen av vilka en stor del aldrig står under någon tillsyn.
Vid behandling av tidigare motioner i detta ämne har justitieutskottet hänvisat till pågående utredningsarbete i syfte att se över vapenlagstiftningen med inriktning på att förebygga våldsbrott. Samma avvaktande hållning markeras i bet. 1996/97:JuU9 trots att Rikspolisstyrelsen i rapporten ”Illegala vapen” (RPS Rapport 1995:2) redan för mer än två år sedan framlade en rad förslag för att minska förekomsten av illegala vapen i samhället. Mot bakgrund av att det nu finns ett mycket fylligt underlag för att skärpa samhällets hållning mot den alltför lättvindiga hanteringen av vapen och den fortsatta ökning av våldsbrotten som följt i dess spår föreslår vi att regelverket nu blir förmål för en skyndsam översyn. Bland de åtgärder som bör prövas är tidsbegränsade tillstånd av vapeninnehav, hårdare förvaringsregler och krav på ökad rapporteringsskyldighet från skytteföreningar. Straffen för olaga vapeninnehav måste också skärpas betydligt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av skärpning av reglerna för vapeninnehav m.m.
|
Bengt Silfverstrand (s) |
Bo Nilsson (s) |
Gotab, Stockholm 1997