1993 års prostitutionsutredning föreslog i betänkandet SOU 1995:15 att all könshandel skulle kriminaliseras, det vill säga straffansvaret skulle omfatta både köpare och säljare.
Kristdemokraterna anser att det finns många starka skäl för att i lag förbjuda all handel med sex. Sexualiteten är ett av kärlekens starkaste uttrycksmedel. Det är därför en kränkning av sexualiteten och människovärdet att göra den till en handelsvara. Principen i ett humant och civiliserat samhälle bör sålunda vara ett avståndstagande från prostitution. Lagen bör uttrycka denna etiska värdering. Staten har som lagstiftare ett huvudansvar för normbildning i ett samhälle, där alla människor har rätt att mötas med respekt.
Ytterligare ett skäl för att i lag förbjuda prostitution är att mycket tyder på att de prostituerade själva skulle välja att söka sig bort från denna verksamhet om den inte var tillåten. På så sätt kan många unga kvinnor räddas från att hamna i en svår situation som ofta slutar i missbruk och misär.
En lag skulle också skapa realistiska förutsättningar att arbeta mot prostitutionen. Polisen kan ingripa och adekvata åtgärder vidtas. Lagen blir ett redskap, inte bara en markering. Inte minst de boende i de kvarter som är hårt drabbade skulle uppskatta att handeln stoppades. Genom att lagstifta om prostitution sätts gränser för vad som får ske ute på gator och torg och en tryggare miljö skapas för alla.
Prostitutionen är inte bara ett möte mellan köpare och säljare. Den är en del av den organiserade brottsligheten. Könshandeln är motorn i en omfattande sexindustri. Den är en mycket expansiv del av ekonomin – den svarta ekonomin – över hela världen. Prostitutionen är ett internationellt fenomen och problem. Vi behöver reagera kraftfullare på den allt öppnare sexhandeln. Kvinnor från andra länder ”importeras” till Sverige, ibland under falska förespeglingar om ett bättre liv. Dessa kvinnor behandlas med förakt och saknar alla möjligheter att påverka sina liv. Om vi anser oss vara en rättsstat är det omöjligt att stillatigande se på hur denna hänsynslösa handel får fortgå.
Det är angeläget att en kriminalisering genomförs först när det finns ett utbyggt system för att sätta in adekvata rehabiliterings- och vårdinsatser för dem som är inblandade i prostitution och som kan vara i behov därav.
Om prostitution kriminaliseras gör samhället en markering att könshandel inte är acceptabelt. Denna åtgärd skulle sannolikt leda till att prostitutionen minskar. Härmed kan mycket lidande undvikas. Detta är huvudsyftet med en lag som kriminaliserar både köpare och säljare av sex.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kriminalisera könshandeln så att straffansvaret omfattar både köpare och säljare.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Åke Carnerö (kd) |
|
Inger Davidson (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |