Våldet i vårt samhälle ökar och kommer allt närmare oss. Våldet kan drabba oss när vi minst anar det.
Ungdomsvåldet breder ut sig. Antalet vapen som cirkulerar i vårt samhälle är på en skrämmande hög nivå.
Vittnen skräms till tystnad. I kampen mot MC-gängen och deras brutalitet måste polisen ha allt mer miljoner för att skydda de hotade.
Allt fler människor ser våldet som det normala sättet att klara konflikter.
Samhället måste göra något aktivt mot våldet. Vuxenvärldens avsaknad av engagemang är ett mycket stort problem. Vi vuxna måste inse vår skyldighet att lotsa barn och ungdomar rätt i livet. Det finns inga enkla lösningar. Det är uppenbart att det krävs både kortsiktiga och långsiktiga lösningar.
Alkoholmissbruk och drogmissbruk skall bekämpas. Vapenmängden i samhället måste reduceras och vapeninnehav regleras mycket strängt. Det handlar om normer och att sätta gränser.
Mitt i vår välfärd finns det barn som växer upp i social misär. Många barn vistas i missbrukarmiljöer, där båda föräldrarna är så utslagna på helgerna att de varken orkar engagera sig i barnen eller bryr sig om var TV:s avstängningsknapp finns. De mest utsatta barnen har också visat sig vara de mest sårbara när det gäller skador på grund av videovåld.
Det explosionsartade utbudet av videofilmer har medfört att barn ser mycket mer på TV och video. Det sker i hög utsträckning utan att vuxna deltar i vare sig tittandet eller i förklarande resonemang i efterhand. Från inte minst sociala myndigheter, Hem och skola-föreningar och polisens sida har man kunnat iaktta en klar försämring av barns och ungdomars känsla för att värna om varandra. Undersökningar från flera kommuner i landet visar att en ökad labilitet och oro kan spåras som en direkt följd av vissa videoutbud. Många unga människor får en felaktig verklighetssyn som leder till oanade och tragiska konsekvenser. Det må vara knytnävsslag eller sparkar som i filmen inte ger effekter, men som i det verkliga livet får fruktansvärda konsekvenser. För många som inte kan hålla isär dessa skilda situationer har konsekvenserna blivit förödande med misshandel och till och med dödsfall som resultat.
Det är angeläget att komma bort ifrån ett utbud av pornografiska scener eller sadistiska aktiviteter som uppenbart skapar stor ångest hos barn, som både psykiskt och fysiskt lever ganska oskyddade och ofta i socialt utsatta miljöer.
FN-konventionen om barns rättigheter förpliktar också Sverige att skydda barn mot "information och material som är till skada för barnets välfärd". En sådan programförklaring förpliktar också våra lagstiftare att inte sörja enbart för barnens materiell välfärd, den psykiska hälsan kräver också sina skyddsnät.
Forskare menar att pornografi kan vara orsak till varför gruppvåldtäkter, genomförda av unga män, i dag är en del av vår vardag. Pornografin inverkar normaliserande om man matas med den. Det finns en speciell porrfilmserie som heter Gangbang, amerikanska för gruppvåldtäkt. En baksidestext till en sådan porrvideofilm beskriver filmen så här:
”Sandy är den sötaste, näpnaste lilla tös jag någonsin mött. Jag är som en far för henne. Borde väl ta med henne till zoo, och sån´t, men istället kastar jag in henne i DETTA!!!
Alla får sätta på flickan. Fyra maskerade galningar gör det, liksom två afrikaner och 11 killar (!) gangbangar henne. Sammanlagt 30 män förlustar sig på flicksnärtan, vilt främmande män som plockats upp direkt från gatan. Det kunde varit DU...
Varsågoda!
Njut av tonårssex!”
Genom att pornografin beskriver våldtäkter som något positivt och häftigt är det antagligen lättare att gå över gränsen och våldta i verkligheten. Man har ju också sett hur det går till på film.
Vi har också den aggressive mannen som då han ser sin position hotad med patriarkatets fall och dagens jämställdhetsideal svarar med hot och våld för att försvara sin självbild. I ett upprop i Svenska Dagbladet den 31 mars 1993 uppmanade sex män från Rädda Barnen män att bilda ett informellt manligt nätverk, som skall uppspåra och avslöja allt våld mot kvinnor och barn - "Manlig front mot mäns övergrepp". De skrev: "Vi är vanliga farsor som blivit fruktansvärt trötta på infantil machodyrkan, manlig destruktivitet och urskuldande hånleenden."
Våldet i samhället och hur det kan förebyggas har diskuterats under en följd av år. En utredning om Kvinnofrid (SOU 1995:60) har lagts fram och remissbehandlats. Böcker har skrivits om både ungdomsvåld, våld i medier etc.
Det saknas dock en samlad kunskap om vad som kan hjälpa oss att förstå varför våldsbrotten inträffar, förändras och berör så många fler grupper i samhället idag än tidigare. Särskilt utsatta tycks minoritetsgrupper vara, t ex människor med icke-svensk härkomst och homosexuella. Invandringen befaras leda till att en allt större del av medborgarna är psykiskt skadade av de våldsbrott och övergrepp som de har personlig erfarenhet av.
Vi anser att regeringen snarast måste tillsätta en kommission med uppgift att utreda och finna vägar för att angripa det utbredda våldet i vårt samhälle. Kunskapen måste ökas för att politiska beslut och ställningstaganden för att råda bot på våldstendenserna i samhället skall kunna ske på starkare grunder. Att arbetet i hög grad måste handla om mannen och mansrollen i vårt samhälle är självklart – det är männen som står för huvuddelen av våldet.
Kommissionen måste vara mobiliserande till sin natur och samarbeta med folkrörelsefolk för att finna angreppssätt mot det utbredda våldet i samhället.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillsättandet av en våldskommission.
|
Isa Halvarsson (fp) |
Barbro Westerholm (fp) |