Riksdagens revisorer har i förslag angående ekonomiska konsekvensanalyser behandlat beslutet om att lägga ned häktet i Östersund. Nedläggningen av häktet har inneburit att högt kvalificerade poliser har tvingats avstå från polisarbete och istället ägnat sig åt att transportera häktade från Östersund till Härnösand, ibland vid överbeläggning i Härnösand till Gävle och Falun. I extrema fall även till Uppsala. Exempel finns som visar att de häktade transporteras runt som boskap.
Resultatet har inneburit att Kriminalvårdsstyrelsens kostnader för de häktades transporter har överförts från Kriminalvårdsstyrelsen till Polisen. De begränsade polisiära resurserna i glesbygdslänet Jämtland har utnyttjats till transporttjänster med otaliga resor fram och tillbaka mellan Östersund och Härnösand istället för polisverksamhet.
De häktades advokater har i stor utsträckning också tvingats till ett stort antal resor mellan de båda orterna. Sträckan mellan Östersund och Härnösand är enkel väg 21 mil.
Riksdagens revisorer säger i sitt förslag: ”I det ena fallet – baserat på Östersunds kommuns antaganden – framstår nedläggningen av häktet i Östersund som tveksam ur både ett statsfinansiellt och ett samhällsekonomiskt perspektiv. I det andra fallet – baserat på Kriminalvårdsstyrelsens antaganden – beräknas nedläggningen av häktet i Östersund vara statsfinansiellt lönsam. Däremot är det inte självklart att nedläggningen är samhällsekonomiskt lönsam då även de negativa kvalitativa effekterna beaktas.”
Polisen i Östersund hävdar efter utredning att häktesverksamheten nu blivit två miljoner kronor dyrare per år.
Vid beslut om nedläggning av häktet i Östersund har inte tagits hänsyn till den försämrade servicen hos polisen på grund av transporterna. Inte heller har hänsyn tagits till den orationella häktesverksamheten. Det innebär också ur regionalpolitisk synpunkt försämrad service från såväl Kriminalvårdsstyrelsen som polisen i Jämtland.
Kravet i samband med omorganisationer måste vara att noggranna konsekvensanalyser görs. I dessa skall såväl ekonomin som verksamheten och påverkan på andra myndigheter vägas in. Detta har inte skett. Resultatet är skrämmande.
Vid utskottsbehandlingen av häktesfrågan i Östersund under våren 1997 redovisade finansutskottet följande slutliga skrivelse från revisorerna:
I den slutliga skrivelsen har revisorerna modifierat sitt ställningstagande jämfört med i granskningspromemorian och utgår från att regeringens förslag om statsfinansiella åtgärder är baserade på makroekonomiska överväganden med samhällsekonomins bästa i åtanke. I de fall regeringen fattar beslut som avser t ex ett sparkrav inom ett verksamhetsområde är det angeläget att beslutet fattas med utgångspunkt i ett fullständigt underlag, anför revisorerna. Ett sådant underlag kan – i enlighet med vad Finansdepartementet anför i sitt yttrande över granskningspromemorian – bestå av en förteckning över valda jämförelsealternativ där dessa rangordnas sinsemellan efter konsekvenser för berörd myndighet, staten som helhet samt berörda i samhället i övrigt. Om en besparing i en del av statsförvaltningen leder till ökade kostnader i andra delar av förvaltningen så att den totala besparingseffekten uteblir är naturligtvis denna besparing felaktigt utformad.
När det gäller motion 1996/97:Ju16 (fp) konstaterar Finansutskottet ”att den i detta sammanhang nödvändiga diskussionen om för- och nackdelar med andra besparingsalternativ saknas. Mot denna bakgrund anser utskottet att motionären drar allt för långtgående slutsatser av sin analys. Motionen bör därför avstyrkas av justitieutskottet.”
En ytterst märkligt ställningstagande av Finansutskottet. Motionären har inte till uppgift att redovisa alternativa besparingar – detta måsta ankomma på Justitiedepartementet så som revisorerna anför. Att någon besparing inte kommer till stånd synes inte vara relevant för Finansutskottet. Inte heller de kostnader som belastar polisen och de nackdelar som i övrigt uppstår.
Justitieutskottet anför: ”Det har enligt Justitieutskottets mening inte framkommit att nedläggningen av häktet i Östersund vid en sådan jämförelse (av annat sparobjekt) skulle ha varit statsfinansiellt eller samhällsekonomiskt ofördelaktig. Inte heller har det framkommit skäl som i ett kriminalvårdsperspektiv talar för att det var ofördelaktigt att genomföra besparingen genom nedläggningen av häktet i Östersund.”
Justitieutskottet talar om en besparing som uteblivit. Någon förteckning över andra sparobjekt har Justitiedepartementet inte presterat. Motionären har därför inte kunnat göra någon jämförelse. Utskottet säger vidare att det ur kriminalvårdssynpunkt inte visat sig ofördelaktigt att lägga ner häktet. Det finns exempel som visar att anhöriga till en häktad inte kunnat använda kollektiva färdmedel och göra ett besök i Härnösand från fredag till söndag. Är detta rimligt ur ett kriminalvårdsperspektiv?
Varken finansutskottet eller justitieutskottet argumenterar mot de kostnader som åsamkats polisen. Ej heller de kostnader och den tidsåtgång som åtgår vid transporter och resor för åklagare och advokater.
Länsstyrelsen i Jämtland redovisar: ”Den ekonomiska uppföljningen av häktesnedläggningen som Länsstyrelsen i samarbete med polismyndigheten m fl har låtit göra visar att det inte har blivit någon nämnvärd statsfinansiell besparing. Däremot har det skett en kostnadsövervältring till andra myndigheter, vilket vi också befarade i vår konsekvensbeskrivning till kriminalvårdsstyrelsen den 14 februari 1995. Besparingen för samhället har uteblivit. Dessutom har förutsättningarna för att upprätthålla en acceptabel nivå för rättssäkerhet och anhörigkontakter allvarligt försämrats.”
Företrädare för polisen i Östersund, Frivården i Östersund och Kriminalvårdens regionmyndighet i Härnösand har utrett ett förslag till ett förnyelseprojekt inom rättsväsendet i Jämtland. Samverkansprojektet är ett samarbete mellan olika myndigheter inom rättsväsendet som innebär att funktionen av ett häkte bibehålls men där myndighetssamverkan medför betydande effektiviseringar.
Utredarna föreslår att en kriminalvårdsenhet etableras i Östersund. Den skall administrativt ingå i kriminalvårdens organisation, men samverka mer lokalt med polisen och andra myndigheter i Östersund för att minska kostnaderna för rättsväsendet totalt d v s för domstol, åklagare, advokater. Det innebär bättre återfallsprevention genom närhet till hemorten för häktade och intagna i fängelse.
Det är nu klarlagt att nedläggningen av häktet i Östersund inte givit några besparingar utan istället skapat ökade kostnader för andra myndigheter. Företrädare för östersundsadvokaterna framhåller: ”Riktigheten av de argument östersundsadvokaterna framförde mot nedläggningen av häktet har konfirmerats såväl i vad avser de ekonomiska frågorna som – och detta är särskilt betydelsefullt – i vad avser rättssäkerhetsaspekter. Avståndet till häktet i Härnösand komplicerar förundersökningen, försvårar advokaternas kontakt med sin klient och äventyrar medborgarnas nödvändiga förtroende för rättssäkerheten.”
Allt talar för att häktesfrågan i Östersund snarast måste få sin lösning. Riksdagen bör därför ge regeringen i uppdrag att genomföra en försöksverksamhet med ”Förnyelseprojekt inom rättsväsendet i Jämtlands län” i enlighet med utredarnas förslag.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär att den genomför ”förnyelseprojekt inom rättsväsendet i Jämtlands län”.
|
Sigge Godin (fp) |
Erling Bager (fp) |