Under vistelsen i fängelset ingår drogmissbrukare i så kallad programverksamhet för avgiftning samt ett uppbyggande av personens motivation till ett drogfritt liv.
Några månader före avtjänat straff ansöker internen om att få genomgå behandling mot missbruk. Kriminalvården har betalningsansvaret fram till villkorlig frigivning, därefter ansvarar kommunen för betalningsansvaret för vård på behandlingshem.
Det är inte ovanligt att ansökan om vård på behandlingshem avslås, när den inkommer till hemortskommunen. Ärendet överklagas i länsrätten som oftast ändrar kommunens beslut. Eftersom överklagningsprocessen tar lång tid hinner den intagne tröttna och friges till ett nytt dåligt liv i hemkommunen. Oftast återfaller personen i drogmissbruk och kriminalitet och sitter ganska snart i häktet igen.
Kommunernas ekonomi är hårt belastad och därför borde kommunernas betalningsansvar upphöra för vårdkostnader på behandlingshem efter frigivningstiden. I stället borde betalningsansvaret stanna inom kriminalvården och dess frivårdsorganisation. Det skulle innebära att drogmissbrukare erhöll samma bedömning över hela landet beträffande behandling efter villkorlig frigivning. Behandlingsmöjligheterna bör vara lika över hela landet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betalningsansvaret för behandling i anslutning till villkorlig frigivning.
|
Maud Ekendahl (m) |
Elizabeth Nyström (m) |