De ökade tekniska möjligheterna att samla in uppgifter om individer genom exempelvis modern teknik, datateknik och genteknik har gjort det nödvändigt för samhällets beslutsfattare och lagstiftare att reflektera över innebörden av begreppet personlig integritet och hur den personliga integriteten skall skyddas. Sedan 1970 har flera utredningar behandlat frågor om hur personlig integritet skall skyddas från otillbörlig avlyssning, från registrering och från övervakning och kontroll på arbetsplatsen.
Miljöpartiet de gröna anser att polisen måste ha tillgång till effektiva medel i sin verksamhet för att förebygga, uppdaga och beivra brott. Ett sådant medel är datoriserade register. Men vi anser att man måste ställa vissa grundläggande krav på hur personuppgifter m.m. utnyttjas i register, risken är annars att det sker oavsiktliga kränkningar av enskilda personers integritet. I samband med våra synpunkter på regeringens förslag till polisdatalag kommer vi att närmare beskriva hur dessa grundläggande krav skall utformas.
I mars 1995 avlämnade regeringen propositionen med förslag till riktlinjer för uppbyggnaden av en ny struktur avseende de brottsregister m.m. som i dag förs hos Rikspolisstyrelsen. Registerutredningen presenterade i mars 1996 ett delbetänkande Kriminalregister – DNA-register (SOU 1996:35). I april 1997 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Polisens register (SOU 1997:65). Förslagen i slutbetänkandet bygger på den av Datalagskommittén föreslagna persondatalagen som föreslås ersätta den nuvarande datalagen. Regeringens proposition följer i stort de förslag som tagits fram av Registerutredningen.
Förutom att vi anser att delar av utredningens resultat är av dålig kvalitet, är vi kritiska mot att det inte har funnits någon parlamentarisk representation i utredningen. I synnerhet som regeringens förslag i vissa delar är en följd av ingångna internationella avtal, som t.ex. Europolkonventionen, hade det varit en fördel för demokratin om utredningen inte bara bestått av experter utan också av folkvalda. Den demokratiska aspekten måste anses särskilt betydelsefull när det gäller lagstiftning av aktuellt slag.
Regeringen föreslår att den absoluta sekretessen avskaffas för alla polisregister utom belastningsregistret. Den enskilde skall alltså få en principiell rätt att få ut uppgifter om sig själv från samtliga polisregister.
Miljöpartiet delar regeringens uppfattning att det är viktigt att offentlighetsprincipen i detta sammanhang inte inskränks mer än vad som kan anses nödvändigt med hänsyn t.ex. till enskildas personliga och ekonomiska förhållanden och till att brott skall kunna förebyggas och beivras.
Regeringen föreslår att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas i 70 år. Den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gäller i 70 år för uppgifter i underrättelseverksamhet och 40 år i övrigt.
Miljöpartiet har vid flera tillfällen uttalat kritik mot att ”evig” sekretess råder för uppgifter i kriminal- och polisregister. Vi är därför positiva till regeringens förslag i denna del, men anser att tiden för sekretessen bör sänkas ytterligare. Vi föreslår därför att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas i 50 år. Vidare föreslår vi att den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gälla i 50 år. Det får ankomma på utskottet att utforma lagtext.
Som skäl till vårt förslag kan framföras att skaderisken för sekretessbelagda handlingar i regel minskar med tiden, uppgifternas ålder måste därför beaktas vid riskbedömningen. Efter en längre tids förlopp har skaderisken i många fall helt försvunnit.
Regeringen anser inte att det finns någon anledning att registrera uppgifter om näringsförbud. Miljöpartiet anser dock att även uppgifter om meddelade näringsförbud skall antecknas belastningsregistret. I likhet med Domstolsverket ser vi ingen skillnad mellan ett meddelat näringsförbud och ett besöksförbud; ett meddelat näringsföbud måste anses vara en belastning i samma utsträckning som ett meddelat besöksförbud anses vara det. Domstolarna är skyldiga att rapportera meddelade näringsförbud till Patent- och registreringsverket som för ett register över förbuden. Registret är offentligt. Vi anser att näringsförbuden i stället rapporteras till belastningsregistret och därifrån hämtas av PRV för att läggas i det offentliga registret och i övrigt hanteras av PRV.
Regeringen föreslår att polisen skall få inrätta två typer av underrättelseregister på data. Ett tillfälligt analysregister som får användas för att analysera sådan information som förekommer i form av en särskild undersökning, exempelvis en kartläggning av olika branscher. Den särskilda undersökningen ska syfta till att ge underlag för beslut om förundersökning. Personuppgifter av alla slag får användas i analysregistren. Det innebär exempelvis att personer som bara är affärsbekanta till en misstänkt brottsling riskerar att registreras. Men uppgifterna måste raderas senast ett år efter att undersökningen har inletts.
Den andra typen av register är ett permanent kriminalunderrättelseregister, där uppgifter som underlättar att identifiera personer får förekomma. Bara sådana personer som ”skäligen” kan misstänkas för brott som kan ge två års fängelse får registreras. Känsliga uppgifter och uppgifter om personer som den registrerade har haft kontakt med, får inte registreras här.
Regeringen föreslår också bl.a. att DNA-register inrättas för identifiering av personer i samband med utredningar av vissa allvarliga brott såsom våldsbrott och sexualbrott.
Vi anser att den kritik som riktas mot datoriserade register är befogad. Speciellt innebär denna hantering av personuppgifter en ökad övervakning av medborgarna och läckage av känsliga uppgifter om etniskt ursprung, sexuell läggning och politisk uppfattning. För att förebygga oavsiktliga kränkningar av enskilda personers integritet och för att förhindra missbruk av registren krävs mycket klara och entydiga bestämmelser om registrens innehåll. Vi anser inte att regeringens förslag till polisdatalag är tillfredsställande i detta hänseende.
Ett annat grundläggande krav som förslaget inte når upp till är vilka personer som får registreras. Förslaget ger möjlighet till registrering av en alldeles för stor krets av personer, även personer som inte är misstänkta för brott.
Förslaget brister även när det gäller vilka uppgifter om personer som får registerföras. Uppgifter som läggs in i register måste enligt vår mening vara fakta och inte bestå av rykten och dylikt.
Slutligen brister även förslaget när det gäller hur registrerade uppgifter skall gallras.
Ett annat skäl till kritik är möjligheterna att överlämna känslig information till bl.a. Europol.
Sammantaget anser vi att regeringen i allt för hög grad vill prioritera registerverksamheten framför skyddet av den enskilda integriteten. Vi avslår regeringens förslag till polisdatalag. Om riksdagen ändå skulle godkänna polisdatalagen föreslås vissa ändringar.
Polisdatalagen skall användas i polisens verksamhet för att bl.a.
förebygga brott och andra störningar av den allmänna ordningen och säkerheten,
övervaka den allmänna ordningen och säkerheten, hindra störningar därav samt ingripa när sådana har inträffat eller
bedriva spaning och utredning i fråga om brott som hör under allmänt åtal.
Regeringen har byggt den nya lagen på personuppgiftslagen, men endast infört de särbestämmelser som är nödvändiga för polisens verksamhet. Vi är tveksamma till denna lösning och förordar liksom Riksdagens ombudsmän att hela regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i en lag.
Enligt 5 § får uppgifter om en person inte behandlas enbart på grund av vad som är känt om personens etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Men om andra uppgifter gör att det finns anledning att behandla uppgifter om en person skall polisen undantagsvis få behandla också sådana känsliga uppgifter. Det krävs dock att det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till behandlingens ändamål. I samband med förundersökning får t.ex. uppgifter om den misstänktes politiska åsikter behandlas, om det är av avgörande betydelse för spaningen.
När det gäller uppgifter om en persons sexuella läggning skriver regeringen i författningskommentarerna: ”Under utredning om sexualbrott kan det t.ex. vara befogat att anteckna den misstänktes sexuella läggning. Det kan också vara fallet i samband med en särskild undersökning i kriminalunderrättelseverksamhet rörande barnpornografi.”
Här ägnar sig regeringen åt en felaktig användning av begreppet ”sexuell läggning”. Inom vetenskapen räknas endast homosexualitet, heterosexualitet och bisexualitet som sexuella läggningar. Det handlar då om personers känsloliv, inte om handlingarna. Vi hänvisar till utredningen om förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell läggning (SOU 1997:175,
s. 111 f.). En människas sexuella handlingar har inte nödvändigtvis något med den sexuella läggningen att göra. Personer med homosexuell läggning kan av olika anledningar leva heterosexuellt. Personer med en heterosexuell läggning kan då och då ha homosexuella erfarenheter etc. I polisens register är alltså personers sexuella läggning ovidkommande. Det som skulle kunna motivera en registrering är i vilken mån en persons sexuella handlingar strider mot gällande lag. Det kan anses försvarbart att i samband med spaningen efter en misstänkt sexualförbrytare anteckna huruvida personen tidigare begått liknande handlingar, men förslaget att godkänna registrering av den sexuella läggningen skjuter förbi målet.
Det kommer alltså nu att bli tillåtet att registrera uppgifter om etniskt ursprung och politisk åskådning m.m. Vi ser här en uppenbar risk att denna bestämmelse kan missbrukas – den är allt för lätt att kringgå.
I 7 § regleras bl.a. möjligheten att lämna ut uppgifter till Europol. I 8 § sägs att regeringen får meddela föreskrifter om att uppgifterna får lämnas ut även i andra fall än som sägs i bl.a. 7 §. Vi avslår regeringens förslag i denna del, och föreslår att utlämnande av uppgifter uteslutande skall regleras genom lag.
Enligt 10 § får, om en förundersökning mot en person lagts ned på grund av bristande bevisning, uppgifter om brottsmisstanken under vissa förutsättningar fortsättningsvis behandlas. Vi föreslår att den registrerade personen skall underrättas om registreringen. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Enligt 11 § får, även om åtal mot en person har lagts ned eller om denne genom lagakraftvunnen dom har frikänts, uppgifter om brottsmistanken under vissa förutsättningar behandlas. Vi föreslår att den registrerade personen skall underrättas om registreringen. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Uppgifter som inte längre behövs för sitt ändamål skall enligt 13 § gallras om inte annat anges. Detta gäller dock inte uppgifter i en förundersökning.
Vi föreslår att uppgifter enligt 10 och 11 §§ skall gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Vi avslår regeringens förslag vad avser 13 § andra stycket, dvs. att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att uppgifter får bevaras för historiska, statistiska och vetenskapliga ändamål. Bestämmelser härom bör enligt vår mening meddelas genom lag.
Bestämmelsen i 14 § gör det möjligt för polisen att i en särskild undersökning inom kriminalunderrättelseverksamheten avseende allvarlig brottslighet göra en automatiserad analys av personuppgifterna.
Personuppgiftslagens bestämmelser om behandling av uppgifter innebär att en automatiserad behandling av personuppgifter endast får innehålla de personuppgifter som är nödvändiga för undersökningen. Det krävs alltså alltid att personuppgifterna har anknytning till den särskilda undersökningen. Någon annan begränsning finns inte. Det innebär att även uppgifter om personer som inte är misstänkta, t.ex. arbetskamrater, vittnen, familjemedlemmar och andra personer med anknytning till undersökningen får behandlas. Sådana uppgifter måste dock förses med upplysningen att den ifrågavarande personen inte är misstänkt.
Vi ser i denna bestämmelse en uppenbar fara för rättssäkerheten. Genom att det inte tycks finnas någon begränsning för registrering av personer som inte är misstänkta för brott, men som t.ex. är arbetskamrater till en person bestämmelsen tar sikte på, kan konsekvenserna bli mycket allvarliga. Det räcker inte med att själva registreringen förses med en särskild upplysning om att den ifrågavarande personen inte är misstänkt. Vi föreslår därför att det i 14 § införs en begränsning av den personkrets som får registreras, förutom att personuppgifterna skall ha anknytning till den särskilda undersökningen. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Enligt 16 § skall uppgifter som behandlas enligt 14 § gallras senast efter ett år efter det att beslutet om behandlingen av personuppgifter fattades. Vi föreslår här att uppgifter som hänförs till personer som inte är misstänkta för brott skall gallras senast sex månader efter det att beslutet om behandlingen av personuppgifter fattades. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Vi avslår regeringens förslag avseende 16 § andra stycket; bestämmelser om hur uppgifter skall bevaras m.m. bör regleras genom lag.
Enligt 18 § får kriminalunderrättelseregister föras av Rikspolisstyrelsen eller av en polismyndighet. Den myndighet som för registret är personuppgiftsansvarig för behandlingen av personuppgifter i registret.
Vi föreslår att Rikspolisstyrelsen bör vara personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register även hos polismyndighet. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Vi avslår regeringens förslag vad avser 21 § andra stycket. Bestämmelser om hur uppgifter skall bevaras m.m. bör meddelas genom lag. Det får ankomma på utskottet att utforma förslag till lagtext.
Regeringen anser att Justitieombudsmannens, Justitiekanslerns och Datainspektionens tillsyn är tillräcklig för att garantera att det inte förekommer otillåten behandling av uppgifter. Vi är av en annan uppfattning, inte minst vad avser möjligheten till parlamentarisk insyn och kontroll. Miljöpartiet föreslår därför att även Registernämnden skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren. Det finns ingen anledning att som regeringen skriver i propositionen utreda denna fråga ”i ett större sammanhang”.
Vi avslår regeringens förslag avseende 35 § andra stycket. Bestämmelser om hur uppgifter skall bevaras m.m. bör regleras i lag. Det får ankomma på utskottet att utforma lagtext.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ärendets hantering m.m.,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att sekretessen för uppgifter i polisregister och andra register med uppgifter om brott tidsbegränsas i 50 år,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i sekretesslagen att den s.k. förundersökningssekretessen till skydd för polisens verksamhet skall gälla i 50 år,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till lag om belastningsregister att uppgifter om näringsförbud skall rapporteras till belastningsregistret,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vissa grundläggande krav för registrering av personuppgifter,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring i polisdatalagen att hela regleringen av personuppgifter på polisområdet samlas i en lag,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behandling av känsliga personuppgifter,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 8 § polisdatalagen skall meddelas genom lag,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om brottsmisstanke enligt 10 § skall meddelas till den registrerade personen,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter om kvarstående brottsmisstankar enligt 11 § skall underrättas till den registrerade personen,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till polisdatalag att uppgifter enligt 10 och 11 §§ skall gallras sex månader efter nedlagt åtal eller lagakraftvunnen dom,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 13 § andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till 14 § polisdatalagen att det införs en begränsning över den personkrets som får registreras,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 16 § andra stycket polisdatalagen meddelas genom lag,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar om sådan ändring i regeringens förslag till 18 § polisdatalagen att Rikspolisstyrelsen blir personuppgiftsansvarig för behandling av personuppgifter i register hos polismyndighet,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 21 § polisdatalagen skall meddelas genom lag,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att även Registernämnden skall utöva tillsyn över kriminalunderrättelseregistren,
att riksdagen, om yrkande 6 avslås, beslutar att bestämmelser enligt 35 § andra stycket polisdatalagen skall meddelas genom lag.
|
Kia Andreasson (mp) |
|
|
Annika Nordgren (mp) |
Peter Eriksson (mp) |