Motion till riksdagen
1997/98:Ju44
av Gudrun Schyman m.fl. (v)

med anledning av prop. 1997/98:97 Polisens register


1 Inledning

Propositionen innehåller förslag till en polisdatalag, en lag om belastningsregister och en lag om misstankeregister. Polisdatalagen föreslås innehålla bestämmelser om bl.a. SÄPO-registret, kriminalunderrättelseregister och DNA- register.

Den lagstiftning som behandlas i propositionen är utomordentligt känslig vad gäller den gränsdragning som måste göras för att värna berättigade krav på hänsyn till den enskildes integritet. Vad registrering av ovidkommande uppgifter i SÄPO:s register lett till beträffande förstörda yrkeskarriärer och mänskliga tragedier är inte känt i sin helhet men vad som är känt är tillräcklig orsak för att lägga ner stor möda på att söka förhindra att lagstiftningen ger utrymme för liknande övergrepp i framtiden.

Lagstiftning på detta område innebär alltid en svår och ömtålig balansgång mellan intressen som är motstridiga och samtidigt kan vara berättigade utifrån olika utgångspunkter. Vi anser att regeringens avvägningar på detta område kännetecknas av en obalans och att hänsynen till effektiviteten i polisarbetet och en önskan att uppträda som mönsterelever inom Schengen- och Europolsamarbetet fått väga alltför tungt i förhållande till den enskildes anspråk på rimlig hänsyn till den personliga integriteten.

Hela propositionen bör omarbetas för att integritetsaspekterna för den enskilde skall bli bättre beaktade i lagstiftningsärendet.

2 Sekretess

Regeringen föreslår att 5 kap 1 § sekretesslagen skall ändras så att sekretesstiden förlängs från 40 till 70 år för underrättelseverksamhet som bedrivs vid säkerhetspolisen och den öppna polisen. Vänsterpartiet anser inte att de skäl som anförts som grund för denna utvidgning av sekretessen har en sådan tyngd att förlängningen av sekretesstiden kan godtas. En utgångspunkt måste vara att inskränkningar i offentlighetsprincipen kan godtas endast om det föreligger mycket starka skäl. Sådana synes inte föreligga, vi avvisar därför den föreslagna förändringen.

I propositionen föreslås också att förundersökningssekretessen hos säker­hetspolisen och i den öppna polisens underättelseverksamhet skall skärpas genom att det raka skaderekvisitet ersätts med ett omvänt rekvisit. Motiveringen till denna skärpning av sekretessen är att den absoluta register­sekretessen i förhållande till den enskilde avskaffas utom beträffande belast­ningsregistret. Det kan inte godtas att förundersökningssekretessen skärps på dessa områden. Det är farligt för demokratin att ge säkerhetspolisen och den öppna polisen ökade möjligheter att arbeta utan möjligheter till insyn utifrån. Det förhållandet att ett omvänt skaderekvisit införs innebär endast en relativt begränsad förändring i förhållande till nuvarande absoluta sekretess beträffande polisregistret. Vänsterpartiet anser att ett rakt skaderekvisit skall gälla beträffande förundersökningar också hos säkerhetspolisen och i den öppna polisens underrättelseverksamhet. Ökad sekretess kan inte accepteras.

3 Utlämning av uppgifter ur belastningsregistret till främmande makt

I 11 § förslag till lag om belastningsregister och 9 § förslag till lag om misstankeregister anges att uppgifter ur registret får lämnas till en utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation, om utlämnandet följer av en internationell överenskommelse som Sverige efter riksdagens godkännande biträtt.

Vänsterpartiet motsätter sig införandet av dessa bestämmelser. Som närmare utvecklats i partiets motioner i anledning av regeringens proposition 1996/97:164 Europol och 1997/98:42 Schengensamarbetet är skyddet för den enskildes integritet i samband med utbyte av registeruppgifter m.m. undermåligt. Europol är således inte bundet av Europarådskonventionen om dataskydd, det sägs bara att Europol skall ta hänsyn till konventionen vilket är något helt annat.

Det förhåller sig också på det sättet att det i Europolkonventionen saknas garantier för nivån på dataskyddet i ett tredje land som mottar personuppgifter från Europol. Den myndighet inom Europol som skall ha tillsyn över att lagring, behandling och användning av personuppgifter inte strider mot konventionen eller mot enskildas rätt saknar i huvudsak maktbefogenheter.

Inte heller inom Schengen Information System synes datasäkerheten vara betryggande. Helt nyligen häktades två belgiska tjänstemän, som hade tillgång till SIS, misstänkta för att ha läckt tusentals känsliga datauppgifter från SIS till den organiserade brottsligheten. I november hittades SIS-data på papperskopior på järnvägsstationen i Gent. Både Schengensekretariatet och de belgiska myndigheterna har försökt hindra att uppgifter om skandalen blivit offentliga. Enligt biträdande åklagaren Josef Colbin gällde data­uppgifterna, som hittades på en offentlig del av järnvägsstationen i Gent, en enda person som var registrerad i SIS. Men vid en husrannsakan hittade den belgiska polisen ytterligare hemliga datafiler i bostaden hos en tjänsteman i det belgiska justitiedepartementet. Förutom denna person har ytterligare två personer häktats, en av dem tjänstgör vid Belgiens SIRENE-kontor. Enligt preliminära utredningsuppgifter har den huvudmisstänkte betalats av den organiserade brottsligheten för att lämna ut information från SIS. Enligt det belgiska Schengensekretariatet har tusentals hemliga personuppgifter sålts till krimiella grupper. Professorn i juridik med inriktning på elektronisk databehandling vid Köpenhamns universitet, Peter Blume, kommenterade det inträffade med att säga: ”Händelsen visar att man uppenbarligen inte förmår kontrollera användningen av ett av de känsligaste dataregister som existerar.”

I SIRENE-strukturen, som inte ens finns nämnd i Schengens tillämp­ningskonvention, kan känsliga persondata som inte får lagras i SIS utbytas mellan medlemsländerna. Varje SIRENE-kontor skall kunna svara på ett annat medlemslands begäran om kompletterande information rörande en rapport till SIS inom högst 12 timmar. Detta betyder att de nationella SIRENE-kontoren måste ha direkt elektronisk tillgång till alla aktuella register hos de nationella myndigheterna. Det finns också en särskild procedur beskriven i SIRENE-handboken för samarbetet mellan medlems­staternas säkerhets- och underrättelsetjänster.

Schengens gemensamma tillsynsmyndighet för dataskydd, Joint Super­visory Authority (JSA) publicerade i mars 1997 sin första verksamhets­berättelse. JSA har haft oerhörda svårigheter att kämpa mot, t.ex att kunna säkra en egen budget och hårt motstånd från medlemsstater mot att ge JSA tillgång till väsentliga upplysningar och dokument vid utövandet av dess kontrollverksamhet. Trots detta har man vid sin inspektionsverksamhet kunnat blottlägga allvarliga missförhållanden beträffande handhavandet av SIS, bl.a. har dataskyddet varit otillfredsställande.

Mot denna bakgrund avvisar Vänsterpartiet de föreslagna bestämmelserna om utlämnande av uppgifter.

4 Behandling av känsliga uppgifter

I den föreslagna polisdatalagen föreslås i 5 § regler om behandling av känsliga personuppgifter. Det gäller uppgifter om personers ras eller etniska ursprung, politiska åsikter, religiösa eller filosofiska övertygelse, medlemskap i fackförening, hälsa eller sexuella läggning. Det måste finns någon ytterligare grund för behandlingen av uppgifterna än just dessa förhållanden och de får behandlas bara om det är oundgängligen nödvändigt för syftet med behandlingen.

Detta överensstämmer exakt med regleringen i Europolkonventionen, som ju utsatts för förödande kritik från håll som värnar grundläggande mänskliga rättigheter. Europaparlamentet har i en resolution, antagen i mars 1996, utomordentligt starkt motsatt sig att registrering inom Europol skulle få ske på de angivna grunderna. Parlamentet uttalade ”its total opposition to the contents of a proposal from the Presidency of the Council seeking to record this sort of information and calls on the Council to withdraw its proposal.”

Vänsterpartiet, som erinrar om den pågående diskussionen om tidigare åsiktsregistrering från bl.a. Säkerhetspolisen, delar Europaparlamentets totala opposition mot detta förslag och avvisar den föreslagna 5 § polisdatalagen.

5 Rätt för polisen att inrätta andra register

Det föreslås inga bestämmelser som hindrar polisen att upprätta register vid sidan av de särskilda bestämmelserna om register i samband med vilket annat slags undersökning som helst. Regeringen motiverar detta med att det är svårt att avgöra när ett nytt register inrättas. I likhet med Datainspektionen anser vi att ett sådant resonemang inte kan godtas. Register bör inte få upprättas av polisen vid sidan av de särskilda bestämmelserna.

6 Kriminalunderrättelseregister

I kriminalunderrättelseverksamhet får enligt 14 § första stycket 2 personuppgifter behandlas om det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas. I motiven preciseras att med allvarlig brottslighet menas brottslighet för vilken är föreskrivet fängelse i två år eller längre. Ribban har därmed satts mycket lågt och en utomordentligt stor del av alla brottsbalksbrott kommer att omfattas. Men av betydligt större betydelse blir att rekvisitet i lagtexten ”det finns anledning att anta att allvarlig brottslighet har utövats eller kan komma att utövas” öppnar för en i det närmaste obegränsad registrering. Det kommer i praktiken att bli nästan omöjligt att visa att polisen inte haft anledning att anta att allvarlig brottslighet utövats eller kan komma att utövas.

7 Ändamålet med registret

Ändamålet med registret skall enligt 17 § vara att ge underlag för beslut om särskilda undersökningar avseende allvarlig brottslighet eller underlätta tillgången till allmänna uppgifter med anknytning till underrättelseverksamhet. Eftersom det över huvud taget inte finns några krav för att en särskild undersökning skall få inledas är ändamålsbestämmelsen ett exempel på cirkelresonemang och saknar varje antydan till konkret innehåll. Vänsterpartiet anser liksom kammarrätten i Stockholm att det är av avgörande betydelse för skyddet av den personliga integriteten att de bestämmelser som reglerar ändamålet med registren och vilka uppgifter registren får innehålla inte är för allmänt hållna. Vänsterpartiet anser liksom kammarrätten att ändamålet med registren inte reglerats på ett acceptabelt sätt. Bestämmelsen måste omarbetas och preciseras.

8 Säkerhetspolisens register

Regeringen föreslår att rätten för Säkerhetspolisen att behandla personuppgifter inte skall begränsas genom bestämmelser i polisdatalagen. Skälet som anförs för att detta skulle vara tillräckligt anges vara ”ändamålet med dess verksamhet”, med andra ord ändamålet helgar medlen. Regeringen anser att personuppgiftslagens krav på att insamlingen av uppgifter skall ske på ett korrekt sätt, i enlighet med god sed och för berättigade ändamål och att de inte får användas för något icke avsett ändamål utgör tillräckliga garantier mot att den personliga integriteten kränks. Vid en närmare analys kan konstateras att det i stort sett saknas konkret innehåll i de refererade kraven i personuppgiftslagen. Det måste finnas bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter.

I 33 § regleras kraven på styrkan i misstankarna mot en person för att grund för registrering i Säkerhetspolisens register skall föreligga. Kravet är att den det gäller ”kan misstänkas för att ha utövat eller komma att utöva brottslig verksamhet som innefattar hot mot rikets säkerhet eller terrorism”. Misstankegraden ”kan misstänkas” är synnerligen låg och kan knappast sägas innebära någon egentlig restriktion för registrering. Men till detta kommer att registrering också får ske om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till registrets ändamål. Regeringen föreslås få ett bemyndigande att meddela närmare föreskrifter om förutsättningarna för registrering.

Registrering i Säkerhetspolisens register skall också få ske om det, med hänsyn till registrets ändamål, annars finns särskilda skäl till det. Detta är en verklig ”catch all”-bestämmelse. I propositionen talas det i tämligen dunkla ordalag om att registrering på denna grund kan behövas ”för att avslöja samband mellan personer som flyttar in i vårt land efter att ha deltagit i oppositionell verksamhet i hemlandet”. Vad är innebörden i detta?

Vänsterpartiet anser att grunderna för registrering i Säkerhetspolisens register är alldeles för omfattande och opreciserade. Detta innebär att allmänhetens oro för oberättigad registrering hos Säkerhetspolisen och sviktande förtroende för Säkerhetspolisens arbete sannolikt kommer att bestå trots denna lagstiftning.

9 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

  1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1997/98:97 Polisens register

  2. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår förslaget till 5 kap. 1 § fjärde stycket sekretesslag,

  3. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår förslaget till 5 kap 1 § andra stycket sekretesslag,

  4. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 11 § i förslaget till lag om belastningsregister,

  5. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 9 § i förslaget till lag om misstankeregister,

  6. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 5 § i förslaget till polisdatalag,

  7. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att polisen inte bör få upprätta register vid sidan av de särskilda bestämmelserna om register,

  8. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 14 § första stycket 2 i förslaget till polisdatalag,

  9. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 17 § i förslaget till polisdatalag,

  10. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bestämmelser som reglerar Säkerhetspolisens rätt att behandla personuppgifter,

  11. att riksdagen – om yrkande 1 avslås – avslår 33 § i förslaget till polisdatalag samt hos regeringen begär förslag till ny lydelse av samma lagrum i enlighet med vad som anförts i motionen.

Stockholm den 1 april 1998

Gudrun Schyman (v)

Hans Andersson (v)

Ingrid Burman (v)

Lars Bäckström (v)

Owe Hellberg (v)

Tanja Linderborg (v)

Eva Zetterberg (v)

Alice Åström (v)