Centerpartiet har i parti- och kommittémotioner krävt att den pågående centraliseringen av statsförvaltningen ska upphöra och att myndigheternas regionalisering, i den mån den ska förekomma, måste samordnas av riksdag och regering.
I den regionalpolitiska partimotionen betonar vi vikten av att ”den stora regionalpolitiken”, som omfattar de regionala och statliga myndigheternas lokalisering, ska inriktas på att behålla statlig service över hela landet. Det är inte minst betydelsefullt för att det ska finnas arbetstillfällen för högutbildade i hela landet.
I kommittémotionen Ett rättväsende för hela landet kräver vi att samtliga tingsrätter ska behållas.
Domstolsverket har i samarbete med Lantmäteristyrelsen just avlämnat en rapport, 1997:5 ”Inskrivningsverksamhetens framtida organisation”, som aviseras i budgetpropositionen.
I direktivet slås fast att fastighetsinskrivningsverksamheten organisatoriskt skall föras bort från de allmänna domstolarna. Orsaken tycks vara regeringens beslut att renodla domstolarnas verksamhet till den dömande funktionen. Motivet för detta har aldrig klarlagts och förankrats ordentligt.
På 70-talet klagades det över att handläggningstiderna av inskrivnings-ärenden hos domstolarna var långa. Detta är inte längre sant.
En idéskiss i Justitiedepartementet (Ds 1989:2) såg med bekymmer på ärendebalansen hos domstolarna och där framfördes tankar på renodling av domstolsverksamheten, dock utan att inskrivningsverksamheten skulle flyttas. De små tingsrätterna har emellertid lättare att klara sina dömande uppgifter snabbare än de stora.
För att ekonomiskt och administrativt motivera de små tingsrätterna bör man behålla sidofunktionerna, utöver den dömande verksamheten. Särskilt viktigt är det att den personalkrävande inskrivningsverksamheten får finnas kvar hos tingsrätterna.
Lantmäteri- och inskrivningsutredningen (SOU 1993:99) ansåg att den nuvarande organisationen med Inskrivningsmyndigheten (IM) hos tingsrätterna fungerade bra med korta handläggningstider och hög kvalitet på besluten, att samordningsfördelar fanns genom tillgången till den juridiska kompetensen på tingsrätterna och flexibiliteten vid användande av biträdespersonalen, att verksamheten var kostnadseffektiv samt att samarbete mellan IM och Centralnämnden för fastighetsdata fungerade bra.
Samtliga 92 tingsrätter har nu tillgång till modern datateknik och står i förbindelse med Centralnämnden för fastighetsdata i Gävle. Man klarar inskrivningar från en dag till nästa.
Domstolsverket föreslår i sin rapport att IM flyttar till Lantmäteriverket. Därtill nödd och tvungen, får man intrycket, eftersom direktiv måste följas så att någon sorts flyttning måste föreslås, trots att nu gällande organisation fungerar bra. Den nuvarande personalen med sin erkänt skickliga administrativa kompetens måste flytta med vid en omorganisation, vilket rapporten framhåller inte blir lätt att få dem att göra. Ny juridisk personal måste anställas vid Lantmäteriet för att klara uppgiften. Samordningen mellan fastighetsbildning och inskrivning, som direkt kan göras om IM flyttar till lantmäterikontoren, berör endast en mindre del av den totala mängden inskrivningsärenden och torde inte effektivisera inskrivningsverksamheten i någon större utsträckning, står det i rapporten (sid 30). Sakägare kan emellertid ha nytta av att både klara fastighetsbildning och inskrivning på samma kontor, men denna samordningsmöjlighet finns inte i de fall fastighetsbildningen sker vid kommunal lantmäterimyndighet, påpekar rapporten.
Att flytta inskrivningsverksamheten till Lantmäteriet innebär en helt onödig och dyrbar centralisering. Personal tvingas flytta till ingen nytta. Enligt rapporten blir det inga effektivitetsvinster. Renodling av domstolarna så att de endast har en dömande funktion verkar vara en gammaldags och klent förankrad idé. Allt talar för att tingsrätterna bör behålla inskrivningsverksamheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att behålla inskrivningsverksamheten vid tingsrätterna.
|
Birgitta Hambraeus (c) |
Gotab, Stockholm 1997