Sedan 1989 har nämndemän i tingsrätter och kammarrätter erhållit oförändrat grundarvode, 300 kronor per sammanträdesdag. Att de i förekommande fall därutöver får ersättning för förlorad arbetsförtjänst hör inte till denna frågeställning.
Ersättningsfrågan har tidigare prövats upprepade gånger under 90-talet, varvid såväl ministrar som utskottet inte bestridit rimligheten av en höjning av sammanträdesarvodet för nämndemännen. Dock har anförts att det statsfinansiella läget inte medgivit någon höjning.
Det ligger nära till hands att jämföra nämndemännens arbete och ansvar med andra politiska förtroendeuppdrag. Jämföres t.ex. med uppdrag i polisstyrelser, så kan konstateras att styrelsearvodet för t.ex. Polismyndigheten i Stockholm fr.o.m. 1 juli 1996 är 850 kronor per sammanträdesdag. Jämför man med kommunala och landstingskommunala sammanträdesarvoden så ligger dessa som regel 70–100 procent över nuvarande nämndemannaarvoden.
Om den kommunala arvoderingen avser s.k. heldagssammanträde, vilket mer är regel än undantag vid nämndemannauppdrag, så utgår på den kommunala sidan tilläggsarvoderingar av varierande storlek.
Nämndemännen utför ett mycket viktigt och krävande arbete med ibland dags-, vecko- och månadslånga förhandlingar i ytterst komplexa beslutssituationer. Dessa måste naturligtvis tillerkännas en ersättning som står i rimlig proportion till deras arbetsinsatser.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen hos regeringen begär förslag om höjning av nämndemännens arvoden till en rimlig nivå med hänsyn till uppdragens omfattning och karaktär i enlighet med vad som anförts i motionen.
|
Stig Grauers (m) |