Fängelseutredningen föreslog bl.a. en ny portalparagraf och att KvaL skulle ersättas av en ny lag, fängelselagen. Vänsterpartiet instämmer i regeringens bedömning att det inte är lämpligt med en ny portalparagraf som betonar straffets repressiva sida. Det är bra att vården betonas i stället och att kriminalvården ska motverka skadeverkningarna av frihetsberövandet och främja den intagnes anpassning i samhället.
Vi ser att det kan finnas behov av en ny verkställighetslag. Regeringen anger att det i och för sig kan behövas en ny lag men klargör inte om den tänker tillsätta en ny utredning med anledning av detta. Kriminalvårdens verksamhet har förändrats en hel del de senaste åren och Vänsterpartiet anser att det därför är befogat att se över utformningen av verkställighetens innehåll och en redaktionell översyn. Vi vill framhålla behovet av rättssäkerhet för de intagna, frågor om disciplinär bestraffning, innehav av personliga tillhörigheter etc. Riksdagen bör ge regeringen i uppdrag att tillsätta en utredning med sikte på en ny verkställighetslag utifrån dessa kriterier.
Angående de psykiskt störda intagna avvaktar regeringen den rapport som Kriminalvårdsstyrelsen och Rättsmedicinalverket kommer att redovisa i början av 1998. Den ska bl.a. kartlägga behovet av psykiatrisk vård för de fängelsedömda. Att kartlägga behovet är enligt vår mening otillräckligt. Vi anser att frågan måste ses i ett större principiellt perspektiv. Det är otillräckligt att nöja sig med lösningar inom systemet. Denna grupp tar skada och far mycket illa under fängelsetiden. Vänsterpartiet anser att psykiskt störda och sjuka inte skall dömas till fängelsestraff utan skall ha den vård som de behöver. Allt annat är inhumant. Även om personalen på stödavdelningarna har viss utbildning inom psykiatri motsvarar det inte den kompetens som finns inom institutioner särskilt avsedda för denna vård. Vänsterpartiet anser att 1991 års lagändring var direkt felaktig. Därför bör den tidigare lagskrivningen återinföras. Regeringen bör ges i uppdrag att återkomma till riksdagen med ett sådant lagförslag.
Vänsterpartiet har tidigare motionerat om att avskaffa säkerhetsklassificeringen i 7 § tredje stycket. Vi välkomnar därför regeringens förslag att avskaffa denna paragraf och införa individuella prövningar i stället. Vi vill dock peka på att det är viktigt att detta leder till verkliga förändringar och att de bedömningar som kommer att göras inte bara görs helt slentrianmässigt. Vi kommer att följa upp utvecklingen på detta område.
Det är bra att regeringen nu föreslår en särskild bestämmelse om placering av kvinnor i anstalt. Förslaget innebär att kvinnor normalt ska placeras på anstalter eller avdelningar enbart avsedda för kvinnor, men annan placering godtas om kvinnan medger det. Detta uppfyller enligt vår mening inte FN:s standardminimiregler om att män och kvinnor såvitt möjligt alltid ska placeras i skilda anstalter. Enligt vår mening läggs alltför stort ansvar på kvinnorna själva. Vi är visserligen överens med regeringen om att utgångspunkten ska vara att kvinnor i anstalt inte ska vistas tillsammans med män och även att det kan vara att gå för långt om detta helt förbjuds. Det kan finnas fall där det finns mycket starka skäl som talar för att undantag ska kunna göras. Ett sådant skäl kan vara t.ex. att kvinnan själv önskar en placering som innebär en geografisk närhet till egna barn. Men det bör då vara kvinnan själv som aktivt ansöker om en sådan vistelse, och inte ett initiativ från myndigheterna. Därefter ska myndigheten bedöma om det verkligen finns sådana starka skäl som motiverar en sådan placering.
Riksdagen bör besluta att KvaL 8 a ges följande lydelse: En kvinna skall normalt placeras i en anstalt som är avsedd för enbart kvinnor. Undantag kan medges om kvinnan själv begär det och det finns starka skäl för en annan placering.
Vi anser, i likhet med vad Fängelseutredningen föreslog, att ett rikt utbud av utbildningsmöjligheter med olika inriktning bör eftersträvas. Regeringen framhåller behovet av grundläggande undervisning på grundskolenivå. Vi håller med om att det behovet är stort men vill framhålla att även utbildning på såväl gymnasie- som högskolenivå kan vara motiverad. Detta följer också av utvecklingen i samhället i övrigt. För de intagna bör möjligheterna till sådan utbildning på distans öka. Detta bör ges regeringen till känna.
Regeringen föreslår inga ytterligare åtgärder vad gäller behandling av sexualbrottsdömda och att deltagande i behandlingsprogram ska bygga på frivillighet. Det är bra. Vidare har regeringen avsatt medel för en utvärdering av de förekommande behandlingsmetoderna. Här vill vi påpeka faran med en patologiserad syn på män som begår sexuella övergrepp, i stället för att beakta den forskning som visar de grundläggande samhällsstrukturer som skapar det klimat där sexuella övergrepp fortlever. Vi vill i detta sammanhang lyfta fram behovet av behandling även för dömda med utländsk bakgrund som kommer att utvisas efter strafftiden.
Tillgången till behandling utanför anstalt (§ 34) har försämrats alltmer. Kommunerna ansvarar för kostnaderna för att behandlingen slutförs när verkställighetstiden tagit slut och kriminalvårdens kostnadsansvar upphör. Dagens svåra ekonomiska situation i kommunerna medför att behandlingen inte genomförs av kostnadsskäl. Det är därför bra att regeringen ämnar tillsätta en utredning som ska se över frågan om kostnadsansvaret för § 34. Det är en behandling som uppvisar goda resultat och bör användas i större utsträckning än som sker i dag.
I detta arbete spelar klient- och frivilligorganisationerna, med sina unika kunskaper och erfarenheter, en stor och viktig roll. Organisationernas verksamhet med klienter inom fängelserna skall uppmuntras, utvecklas och intensifieras. Huvudansvaret åvilar dock kriminalvården. Insatserna skall syfta till att motivera och förbereda den intagne till ett liv utan missbruk och kriminalitet.
Den största delen av fritidsverksamhet sker på kvällstid. Personalminskningar har medfört att aktiviteter ofta får ställas in om något oförutsett inträffar, t.ex. transporter, nya intagna. Det är otillfredsställande eftersom fritidsverksamheten utgör en betydelsefull del i behandling och rehabilitering. Vänsterpartiet anser att personalsituationen måste anpassas efter detta (se Vänsterpartiets budgetmotion).
Vänsterpartiet avslår regeringens förslag (ändring i lagen 1976:37 om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.) om en utökad användning av privata vaktbolag inom detta område. Denna del av den statliga verksamheten, den repressiva delen, måste hållas ifrån privata vinstintressen. Det är en elementär grund för de enskildas rättssäkerhet i en rättsstat. Om inte kriminalvårdens medel räcker för att täcka kostnaderna för dessa områden måste verksamheten ges ökade budgetmedel.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning enligt vad som anförts i motionen om en ny verkställighetslag,
att riksdagen hos regeringen begär förslag till sådan ändring som anförts i motionen om vård i stället för fängelse för de psykiskt sjuka,
att riksdagen beslutar om sådan ändring i 8 a § KvaL som anförts i motionen,
att riksdagen avslår förslaget till ändring i lagen (1976:37) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.
|
Alice Åström (v) |
|
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Lars Bäckström (v) |
|
Britt-Marie Danestig (v) |
Marie Engström (v) |
|
Ulla Hoffmann (v) |
Tanja Linderborg (v) |
|
Johan Lönnroth (v) |
Stig Sandström (v) |