De allra högsta tjänsterna i domstolarna tillsätts utan sedvanligt ansökningsförfarande. Det gäller lagmännen vid tingsrätterna i Stockholm, Göteborg och Malmö, presidenter och lagmän i mellaninstanserna och ledamöterna i Högsta domstolen och Regeringsrätten. I stället kallar regeringen personer till tjänstgöring i dessa domarbefattningar. Det sker heller ingen beredning av tjänsternas tillsättande i tjänsteförslagsnämnden. Tjänstetillsättandet är mycket hemlighetsfullt och beredningen sker direkt på det aktuella departementet. I realiteten har de högsta instansernas domare ett mycket stort inflytande över utnämningarna av nya kollegor, eftersom departementet under beredningsförfarandet diskuterar namnförslag med respektive domstols chef.
Det har inte framkommit något som antyder att dagens system med tillsättande av domartjänster, utan ansökningsförfarande, har missbrukats. Vänsterpartiet anser dock att kallelseförfarandet kan hota domstolarnas självständighet och att jurister under departementstjänstgöring kan bli osjälvständiga och följsamma mot regeringen, i hopp om att utnämnas till en högre domartjänst.
I en undersökning (Ryberg: Domarkarriären) framkom att inte mindre än 18 av 22 justitieråd tidigare har tjänstgjort i Justitiedepartementet. Det framgår tydligt av statistiken att en tjänstgöring inom den verkställande eller lagstiftande makten närmast är en förutsättning för att bli utnämnd till de högsta domartjänsterna. Detta förhållande kan leda till en för rättsstaten ohälsosam rollsammanblandning och kan även bidra till brist på ett självständigt förhållningssätt i dömandet. Vi anser att regeringen bör tillsätta en utredning med uppgift att se över tillsättandet av de högsta domartjänsterna och att lämna förslag om hur man skall uppnå ökad insyn i förfarandet, både från allmänheten och riksdagen.
Det har framkommit att en del justitieråd vid Högsta domstolen har omfattande extra arbeten vilka i många fall ger större inkomster än den lön de får från sin ordinarie tjänst. Justitieråden har en hög lön, omkring 60 000 kronor per månad bl a för att slippa ta extra arbeten och därmed undvika att komma i jävsituationer. Det kan ifrågasättas om antalet justitieråd kan reduceras eftersom många har denna möjlighet till omfattande sidouppdrag, och dessutom behöver frågan om lämpligheten i olika bisysslor utredas.
Ingen av domarna har självmant uppgivit till Domstolsverket vilka extra arbeten de har åtagit sig. Domarna har tolkat att detta skulle göras på uppmaning av regeringen. Vänsterpartiet anser att domare villkorslöst skall meddela sidouppdrag till Domstolsverket. De har i sin tur att bedöma om dessa uppdrags lämplighet i förhållande till domarämbetet.
Sveriges domarförbund har den 16 september 1996 sänt en skrivelse till Justitiedepartementet, som bl a innehåller följande: I december 1995 blev ett hovrättsråd vid Svea hovrätt, genom ett administrativt beslut av hovrättspresidenten, mot sin vilja fråntagen ansvaret för den egna roteln på den avdelning där han tjänstgjorde. Han fråntogs samtidigt referentskapet i ett narkotikamål som var lottat på hans rotel och utsatt till huvudförhandling senare samma månad. Hovrättsrådet har anmält beslutet till Justitiekanslern och gjort gällande att beslutet är grundlagsstridigt. Av handlingarna hos Justitiekanslern framgår att hovrättsrådet i narkotikamålet på eget initiativ inkallat de polismän, som hördes i tingsrätten, till omförhör i hovrätten. Hovrättsrådet hävdar att detta beslut utgjorde orsaken till att han byttes ut som referent. Hovrätten bestrider detta och att beslutet i stället grundats på en längre tids tjänsteoduglighet.
Oavsett hur det förhåller sig i detta konkreta fall är den intressanta och viktiga frågan under vilka förhållanden ordinarie domare mot sin vilja får fråntas ett på sin rotel lottat mål. Domarförbundet refererar ett par beslut av Justitiekanslern och Justitieombudsmannen som anknyter till denna fråga. Förbundet uttrycker som sin uppfattning att det strider mot grunderna för 11 kap. 2 § regeringsformen om en domstolschef i administrativ ordning skiljer en domare från befattningen med ett mål i syfte att påverka målets handläggning. Det skulle också vara principiellt oacceptabelt om ett sådant beslut fattas som reaktion på ett beslut som domaren har fattat under målets handläggning. Domarförbundet anser att dessa principer bör framgå i lag och menar att denna fråga skall utredas.
Vi delar Domarförbundets syn på dessa frågor. I själva verket är domstolarnas självständighet och skyddet mot påtryckningar från utomstående – även regering, riksdag och myndigheter – ett nödvändigt fundament för en rättsstat. Den aktualiserade frågan är därför av mycket hög angelägenhetsgrad och vi anser att frågan bör utredas skyndsamt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en utredning i enlighet med vad i motionen anförts om formerna för tillsättande av de högsta domartjänsterna,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en utredning enligt vad i motionen anförts om principerna för skiljande av domare från tjänst,1
3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om tillsättande av en utredning enligt vad i motionen anförts om lämpligheten av domares olika bisysslor,
4. att riksdagen hos regeringen begär förslag på regler för att alla domare utan uppmaning skall redovisa alla bisysslor till Domstolsverket.
|
Alice Åström (v) |
||
|
Charlotta L Bjälkebring (v) |
Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) |
|
|
Marie Engström (v) |
Ulla Hoffmann (v) |
|
|
Tanja Linderborg (v) |
Stig Sandström (v) |
|
1 Yrkande 2 hänvisat till KU.