Kristdemokraterna har tillstyrkt regeringens förslag vad gäller inrättandet av en särskild ekobrottsmyndighet. Det fria demokratiska samhället måste som ett dominerande element bygga på en fri marknadsekonomi, där aktörerna har bestämda spelregler att hålla sig till. Genom den ekonomiska brottsligheten åderlåts samhällets resurser på tiotals miljarder kronor varje år, konkurrensförhållandena snedvrids, olagliga förmögenhetsöverföringar kommer till stånd och ytterst går den demokratiska kontrollen över stora delar av samhället om intet.
Den nya ekobrottsmyndigheten kommer förhoppningsvis att reducera antalet outredda brott på området men tyvärr är inte skapandet av en myndighet med polis och åklagare tillräckligt i kampen mot den ekonomiska brottsligheten. Om inte de svenska domstolarna har tillräckliga resurser att behandla näringsrättsliga mål kommer vi aldrig att kunna pressa tillbaka antalet ekobrott. I vårt nordiska grannland Danmark finns redan idag, förutom en ekobrottsmyndighet, en särskild domstol med inriktning på handelstvister. Sverige har mycket att lära av hur denna fungerar.
I Köpenhamn finns en särskild domstol för handelstvister, Sö- og Handelsretten. Retten behandlar tvister från Köpenhamn med omnejd, i övriga fall går målen till de allmänna domstolarna. Rettens avgöranden överklagas till Höjsteret, den danska motsvarigheten till Högsta domstolen. Under Sö- og Handelsretten finns också en avdelning som behandlar konkurser och skuldsanering med mera. Avgöranden från denna avdelning överklagas till Östre Landsret. Konkurser och skuldsaneringsmål utanför Köpenhamnsområdet behandlas av de allmänna domstolarna.
Sö- og Handelsrettens ledamöter består av en president, två vice presidenter, en domare och ett antal sakkunniga medlemmar.
I de svenska allmänna domstolarna finns stor kunskap och kompetens vad gäller straffrätten. Problemen idag är de civilrättsliga frågorna. I till exempel ett konkursmål krävs goda insikter i affärsredovisning och bokföring. Alltför ofta saknas kunskap i dessa ämnen vilket leder till tidsspillan, missförstånd och i förlängningen felaktiga avgöranden.
Idag utarmar det privata skiljeförfarandet domstolarna. Flera företag väljer att lösa sina tvister i skiljedomstol, där förfarandet är snabbt och kompetensen hög. Kvalificerad personal attraheras av den höga ersättning som de privata domstolarna kan erbjuda. En utredning bör därför se över möjligheten att regionalisera marknadsdomstolen till sex handelsrätter. Dessa handelsrätter skulle finnas i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå och handlägga större näringsrättsliga och konkurrensrättsliga mål samt mål om ekobrott av större betydelse. Koncentrationen av målen på de näringsrättsliga frågorna skulle göra det möjligt för domstolens ledamöter att upprätthålla en hög kompetens. Detta vore ett sätt att återställa förtroendet för de allmänna domstolarna i dessa frågor. Ledamöterna skulle bestå dels av jurister, dels av ekonomer. Handelsrättens avgöranden överklagas till Högsta domstolen. Genom inrättandet av handelsrätter ökar kompetensen i de komplicerade näringsrättsliga målen och personal frigörs för handläggning av andra mål.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om inrättande av särskilda handelsrätter i Stockholm, Jönköping, Malmö, Göteborg, Sundsvall och Umeå.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Holger Gustafsson (kd) |
Ingrid Näslund (kd) |
|
Chatrine Pålsson (kd) |
Fanny Rizell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |