I regeringens proposition 1997/98:95 Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen, m.m. föreslås att det införs lagstöd för kriminalvårdens användning av privata vaktbolag för vissa bevakningsuppgifter. Det anförs också vilka särskilda krav som bör ställas på dem som anlitas för bevakningsuppdrag. Men jag kan inte med samma trygghet som framförs i texten utgå från att vaktbolagen kommer att uppfylla alla de krav som bör ställas när det gäller lämplighet för arbetsuppgifter inom kriminalvården. En utveckling med ett allt större inslag av vaktbolag kommer enligt mina värderingar att motverka en positiv utveckling inom kriminalvården. Här delar jag istället den uppfattning som framförts av SEKO i ett remissyttrande. Enligt SEKO skall kriminalvårdens uppgifter alltid utföras av anställda inom kriminalvården, personal som har den utbildning och den erfarenhet som krävs. Vidare finner SEKO det under alla förhållanden helt oacceptabelt att väktare anlitas för bevakningsuppdrag inom anstalt eller förvaringslokal.
Om vaktbolag enligt de aviserade planerna förs in som en ny komponent i kriminalvården, leder detta i sin förlängning till en kvalitetsförsämring av kriminalvården som det är svårt för mig att bortse ifrån. I dag har kriminalvårdaren en särskilt anpassad utbildning för att klara av sina speciella arbetsuppgifter på bästa sätt. Innan steget tas mot privatisering av en så känslig verksamhet, d.v.s. som innebär ett frihetsberövande, borde frågan bli föremål för en mer grundlig analys. Det finns t.ex. i dag inget känt underlag som tyder på att det är mindre kompetens inom kriminalvården som kommer att medverka till att verksamheten står bättre rustad att lösa de allt svårare situationer personalen ställs inför. Och det finns inget svar på om en övergång till vaktbolag kommer att stärka eller försvaga de intagnas rättsäkerhet. Jag efterlyser en konsekvensanalys innan man öppnar upp för vaktbolag inom kriminalvården på det sätt motionen anger.
Inom kriminalvården är det också svårt att se vilka arbetsuppgifter som skulle kunna vara mindre lämpliga för den ordinarie kriminalvårdspersonalen. Det är inte möjligt att peka ut i vilka arbetssituationer man kan bortse från en för ändamålet avsedd utbildning samt den personkännedom som kriminalvårdarna besitter. De försök som görs i den riktningen övertygar inte. Snarare är det så att även det som i propositionen omtalas som långvariga och tämligen rutinmässiga bevakningsuppdrag istället kan fyllas med ett kvalificerat innehåll av den personal som har kompetens för detta.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av en konsekvensanalys innan man ger möjlighet att använda vaktbolag inom kriminalvården.
|
Carina Hägg (s) |