Motion till riksdagen
1997/98:Ju304
av Siw Persson (fp)

Psykologi i rättsväsendet


Bakgrund

Jurister och poliser ställs många gånger inför svåra och komplicerade frågeställningar. Behovet av psykologisk sakkunskap har blivit alltmer påtagligt. Forensisk psykologi är den gren inom psykologin som avser att integrera det psykologiska kunskapsområdet i det juridiska och det kriminalpolitiska sammanhanget.

Inom den forensiska psykologin finns vetenskapligt grundade kunskaper med direkt relevans för att utvärdera och förstå hur vittnen, brottsoffer och gärningsmän upplever, bearbetar och minns våld som t ex misshandel, rån och sexuella övergrepp. Forskning kring minnesprocesser i vittnesmål och om faktorer som påverkar slutsatserna i rättegångar kan bidra till att öka rättssäkerheten. Vilka psykologiska skeenden råder när nämndemän vid domstolen bedömer vittnens berättelser? Vilka psykologiska faktorer är verksamma när rätten fattar beslut i skuldfrågan? I USA pågår intensiv forskning om hur jurymedlemmar gör bedömningar och fattar beslut. I Sverige pågår forskning om beslutsfattande i naturalistiska situationer som kan bidra till förståelsen av hur domstolsledamöter värderar och väger samman information.

Den psykodynamiska utvecklingspsykologiska forskningen ger ökad förståelse för bakgrunden till psykiska störningar hos barn, ungdomar och vuxna. Kunskap från dessa komplexa områden för psykologiskt fungerande kan överföras till det forensiska området och bidra till utveckling av redskap för diagnostik och samtalsmetoder med personer som annars ofta med svårighet kan berätta om händelser de varit med om, bevittnat eller själva utfört. Psykologisk expertis anlitas ibland för att bedöma huruvida målsäganden, misstänkta eller vittnen är i stånd att utan att lida psykisk skada närvara vid och höras vid domstolens huvudförhandling.

Psykologer medverkar idag i många olika roller och funktioner inom den rättsliga processen. Förfrågningar och begäran om insatser kommer från polis, åklagare, försvarsadvokater, målsägandebiträden och domstolar. Ofta behöver myndigheterna hjälp på flera plan och det är viktigt att klargöra vilken typ av uppdrag som avses och att tydligt avgränsa dessa. Psykologisk medverkan som sakkunnig i samband med rättsliga förhandlingar kan vara av två slag:

För det första kan psykologen ge rätten råd av olika slag och omfattning. Psykologen kan t ex ge förslag på litteratur av relevans för ett visst mål. Det kan bli fråga om förmedling av forskningsinformation i speciella frågor. Psykologen kan vidare ombes att mer generellt belysa olika frågor med psykologisk kunskap från de kognitiva psykodynamiska områdena.

För det andra kan psykologen som sakkunnig utreda en viss fråga i ett speciellt mål angående vittnen, misstänkt eller offer. Psykologer kan anlitas i alla slags brottmål för personer i alla åldrar även om det ofta handlar om prövningar om ett barn varit utsatt för ett sexuellt övergrepp. Kunskapen om hur barn fungerar i olika åldrar samt barnpsykologens olika metoder att kommunicera med barn efterfrågas. Den barnkliniska sakkunnighets­utred­ningen innehåller beskrivningar av barnets förutsättningar i olika avseenden samt pekar på eventuella faktorer i barnets berättelse, som tyder på att berättelsen återspeglar självupplevda händelser.

Ofta formuleras uppdraget till psykologen som en begäran om bedömning av ”målsägandens trovärdighet samt tillförlitligheten av de uppgifter denne lämnat”. För att uttala sig om detta måste psykologen ha gjort en utredning i detta syfte, en utsagepsykologisk tillförlitlighetsanalys eller vad som vanligtvis kallas en vittnespsykologisk utredning. Socialstyrelsen skriver i sina Allmänna råd (1991:3): ”Det är helt oacceptabelt att rättssäkerheten sätts på spel genom att misstankar om sexuella övergrepp utreds av personer som varken har erforderlig kunskap i psykologi eller om barn... Enligt socialstyrelsens mening bör således vittnespsykologiska utredningar göras av barnpsykologer med vittnespsykologisk påbyggnadsutbildning.”

Domstolarna har en skyldighet att förvissa sig om att de sakkunniga man anlitar verkligen är experter och har forskningserfarenhet och/eller klinisk kompetens inom det område sakkunniguppdraget berör. Syftet med psykologer i rättsliga sammanhang är att psykologen genom sin speciella kunskap kan bidra till att bredda domstolens beslutsunderlag.

Projekt Institutet för Forensisk Psykologi

Den fråga som successivt vuxit fram är hur man i systematiserade former skall kunna förse rättsväsendets olika delar med adekvat kompetens rörande den forensiska psykologin. Hösten 1996 startade därför Sveriges Psykologförbund, Stockholms Universitet Holding AB och Psykologiska institutionen vid Stockholms universitet ett planerings- och utredningsprojekt benämnt Institutet för Forensisk Psykologi AB. Uppgiften för det planerade institutet är att systematisera formerna för hur adekvat psykologisk kunskap, kompetens och forskning kan användas, erbjudas och tillföras rättsväsendets olika delar – domstolar, polis, åklagarmyndigheten m fl instanser. Genom bl a systematik i institutets verksamhet kommer forskningens framsteg att lättare kunna förmedlas till samhällets nytta, samtidigt som härigenom hela psykologkåren effektivare tillförs nya forskningsframsteg och därigenom ökar sin kompetens på området. Därtill kommer domstolarnas kostnader sannolikt att minska genom att man kommer att kunna fatta mer underbyggda och därmed säkrare beslut.

Institutets verksamhet går ut på att bygga upp ett nationellt nätverk av psykologiska forskare och yrkesutövande psykologer med speciell kompetens inom området forensisk psykologi (rättspsykologi). Den särskilda kompetens som utvecklats vid psykologiska institutionen samt vid den juridiska fakulteten vid Stockholms universitet skall utifrån projekttiden på ett rationellt sätt sammanlänkas med bolagets verksamhet. För att kunna bli ansluten till nätverket skall man uppfylla vissa av institutet fastställda kompetenskrav inom området forensisk psykologi samt vissa krav på kompetensutveckling.

Ytterligare en målsättning för det planerade institutets verksamhet är att huvuddelen av psykologiska konsult- och sakkunniguppdrag inom rätts­väsendets olika delar förmedlas via institutet. Även om initiativtagarna bakom detta projekt har klara intressen av att det genomförs – bl a yrkes- och forskningsmässiga intressen – borde samhällets intresse för projektet väga ännu tyngre. Ur bl a rättssäkerhetsaspekter bör samhället ha ett klart intresse av att aktivt stödja institutioner av denna typ genom vars verksamhet fattade beslut inom rättsväsendets olika delar blir säkrare.

Ett sådant aktivt stöd kan ske på många olika sätt, dels ekonomiskt – framför allt under uppbyggnadsskedet – men också genom ett aktivt deltagande i institutets verksamhet från olika institutioner inom rätts­väsendet, t ex Justitiedepartementet, Domstolsverket m fl.

Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktivt stöd till projekt Institutet för Forensisk Psykologi.

Stockholm den 5 oktober 1997

Siw Persson (fp)

Gotab, Stockholm 1997