Av budgetpropositionen framgår med största tydlighet att det är nödvändigt att följa vissa grundläggande riktlinjer. Det handlar då om fast styrning av den offentliga verksamheten, stor kostnadseffektivitet och stabil ekonomisk förbättring av statsfinanserna.
Rättsväsendet ska utveckla moderna organisations- och arbetsformer. Därutöver ska dess verksamhet och organisation effektiviseras och rationaliseras. Men inom åklagarväsendet riskerar den nya ekobrottsmyndigheten (EBM) äventyra regeringens egna mål.
Riksåklagaren (RÅ) är central förvaltningsmyndighet för åklagarväsendet med riksåklagaren som chef. RÅ ansvarar för landets åklagarverksamhet men också för bl.a. tillsyn och metodutveckling. Under RÅ finns regionala åklagarmyndigheter med åklagarkamrar samt statsåklagarmyndigheten för speciella mål (SPM).
Nu ska inrättas en EBM, som ersätter SPM, för lagföring av ekonomisk brottslighet. EBM skall enligt budgetpropositionen ha eget operativt ansvar i de tre storstadslänen samt samordningsansvar under RÅ i övriga län, men ska också kunna övertaga ekomål från andra län. Inför framtiden ska EBM kunna utöka det operativa ansvaret till flera län. Dessutom ska EBM fullgöra en nationell stabsfunktion för att utveckla bekämpningen av ekobrott.
Anslagsmässigt sker en uppdelning, därvid B 1 avser Åklagarorganisationen och B 2 avser EBM. Verksamheten vid EBM finansieras genom överföringar om 109,5 mkr från A 1 Polisorganisationen och 55,6 mkr från B 1 Åklagarorganisationen. Dessa belopp anses motsvara nuvarande resurser för ekobrottsbekämpningen. Därutöver kommer 45 mkr från VÅP och A 20. Sammanlagt uppgår anslaget alltså till 180 100 tkr för år 1998 samt 180 575 tkr och 181 066 tkr för åren 1999 resp. 2000.
EBM föreslås få en utomordentligt svårbegriplig konstruktion som är typiskt problemskapande i många avseenden.
Rent allmänt kan sägas att den mycket splittrade organisationsbilden kommer att orsaka både förvaltningspolitiska och ekonomiadministrativa problem.
Den svenska förvaltningsmodellen bygger på självständiga myndigheter under regeringen. Den föreslagna utformningen av EBM är främmande för den svenska förvaltningstraditionen och öppnar för ett oacceptabelt politiskt ministerstyre. I ett sådant läge kan lätt väckas misstankar om att regeringen otillbörligt styr och då till brottsbekämpning av brott mot det allmänna, t.ex. skattemål på bekostnad av brott mot privatpersoner, bl.a. då förmögenhetsbrott. Ytterst undergräver redan sådana misstankar om politisk direktstyrning tilltron till rättssamhället.
Vidare blir den nationella styrningen av åklagarväsendet synnerligen oklar genom risken för dubbelkommando. Ansvarsfördelningen mellan RÅ och EBM blir oklar eftersom det kommer att finnas två chefer. RÅ blir ofta chef över EBM men ibland står EBM direkt under justitieministern med förbigående av RÅ. Avgörande blir om det gäller operativ, samordnande eller stabsmässig verksamhet. Det blir en splittrad roll för EBM, som ska ha operativ funktion i tre län och samordningsfunktion för alla län samt vara stabsfunktion åt regeringen. Gränsdragningen är i praktiken mycket svår. Konstruktionen med uppdelat anslag får många negativa konsekvenser. Först och främst riskerar man att tappa totalgreppet över den ekonomiska situationen och det accentueras genom den oklara uppdelningen av vad EBM själv ska finansiera och vad som återfaller på RÅ. Dessutom blir den totala verksamheten onödigt dyr till följd av bristande flexibilitet i resursanvändningen samt onödiga OH-kostnader inkl. blandade ekonomiskt- och personaladministrativa kostnader. Vidare förefaller finansieringen av EBM bygga på en osäker beräkning av överförda belopp, vilket i sin tur riskerar att undergräva annan åklagarverksamhet. För övrigt torde problematiken växa i takt med en kommande utökning av EBM. Slutligen förefaller reformen med EBM utformad så äventyrligt att det torde krävas en fortlöpande revisionell bevakning genom Riksdagens revisorer och Riksrevisionsverket (RRV) för att undvika att reformen går helt snett.
RÅ måste ha huvudansvaret för all åklagarverksamhet i hela riket. EBM skall sortera under RÅ och då även anslagsmässigt. Därför bör anslagen B 1 och B 2 slås ihop till ett och samma anslag. Om man så önskar kan EBM göras till en särskild anslagspost inom åklagarväsendets anslag. Genom den nu förordade integrationen av EBM uppnås – i enlighet med budgetpropositionens intentioner – renodling och kostnadseffektivitet inom åklagarväsendet för att med kraft kunna bekämpa den ekonomiska brottsligheten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekobrottsmyndigheten.
|
Bengt Harding Olson (fp) |