I budgetpropositionens volym 3, avsnitt 3.4.1 Kampen mot vardagsbrottsligheten, ges en bra beskrivning av vad som skall ingå i den nya närpolisrollen.
En central del i den rollen skall, enligt propositionen, vara att på ett professionellt sätt kunna ingripa mot den så kallade vardagsbrottsligheten. I propositionen ges exempel på vilka brott som skall anses ingå i vardagsbrottsligheten. Av dessa exempel kan nämnas tillgreppsbrott, bostadsinbrott, butikstillgrepp, stölder av och ur bilar, flertalet fall av skadegörelse, gatulangning av narkotika, försäljning av illegal sprit till ungdomar och våld eller hot på allmän plats. Dessa brott har tidigare inte varit särskilt prioriterade av statsmakterna, trots att nämnda brott drabbar medborgarna hårt ekonomiskt samt kanske mest allvarligt genom att de skapar stor otrygghet.
Statsmakterna har nu i praktiken starkt prioriterat de nämnda vardagsbrotten genom att tillskapa organisationen med närpoliser, som till övervägande del skall inrikta sitt arbete mot vardagsbrottsligheten. Som det sägs i propositionen skall både förebyggande och repressivt arbete ingå i närpolisrollen. Vidare sägs i propositionen att det krävs kraftfulla åtgärder för att utveckla former och metoder för lokalt samarbete. Detta syftar på att närpoliserna skall arbeta problemorienterat och brottsförebyggande, nära och tillsammans med medborgarna i närsamhället. Däri ingår ett brett samarbete med t.ex. olika föreningar, företag, skolor och socialtjänsten. All erfarenhet visar nämligen att polisen ensam kan inte minska brottsligheten och öka medborgarnas trygghet. Alla goda krafter i samhället måste samarbeta för att de målen skall kunna uppnås. Mot denna bakgrund anser vi att det är bra att det i budgetpropositionen föreslås nya resurser i syfte att förstärka närpolisen i kampen mot vardagsbrottsligheten.
Enligt vår bestämda mening är det den i budgetpropositionen beskrivna polisrollen vi skall utveckla i vårt land. Vi ställer oss frågande till varför det från vissa håll visats så stort intresse för polisrollen i New York, dvs. deras modell kallad ”nolltolerans”? Polisrollen i New York är starkt aggressiv och man sätter på de misstänkta handfängsel och arresterar dem också för småbrott som öldrickande på allmän plats, felparkering, gå mot röd gubbe, tiggeri och uteliggande. Också vid dessa småbrott utsätts de misstänkta för mycket tuffa förhör av underrättelsekaraktär. Vi menar att ett anammande av polisrollen i New York helt strider mot den polisroll som beskrivs i budgetpropositionen. Ett bra samarbete mellan Polisen och medborgarna i närsamhället skulle troligen bli omöjligt eller i vart fall försvåras allvarligt med New York-modellen. Vem tror att våra skolor skulle vilja samarbeta med poliser som arbetar enligt New Yorkmodellen? Dessutom är risken uppenbar att New York-modellen skulle komma att skapa svåra konflikter mellan polisen/samhället och olika grupper som är mer eller mindre utsatta. Inte minst ungdomarna kan då riskera att bli en utsatt part i en sådan konflikt.
Sammanfattningsvis säger vi ja till den närpolisroll som beskrivs i budgetpropositionen och ett lika bestämt nej till den polisroll som under senare år utvecklats i New York.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Polisens arbetsmetoder mot vardagsbrottsligheten.
|
Anita Johansson (s) |
Åsa Stenberg (s) |