Länsstyrelsen i Stockholms län beslutade den 13 juni 1997 att polisdistriktet som utgör hela Stockholms län också fortsättningsvis skall vara indelat i åtta polismästardistrikt med en polisnämnd i vardera. Vidare skall enligt beslutet polisnämnderna ansvara för och ha budgetansvar för närpolisverksamheten. I beslutet pekar länsstyrelsen på ett antal områden där strukturförändringar kan göras i syfte att göra organisationen effektivare men också mer kostadseffektiv på sikt. Som exempel på sådana områden nämns i beslutet (1) att tillskapa en för hela myndigheten gemensam förvaltningsorganisation, (2) gemensam kommunikationscentral och samordning av utryckningsverksamheten, samt (3) strukturerad organisation för kriminalpolisverksamheten. Dessa förändringar kräver ökade kostnader i genomförandefasen. Men på något längre sikt skulle förändringarna innebära en uppenbart effektivare och billigare polisverksamhet, d.v.s. mer och bättre polisverksamhet för varje anslagen skattekrona.
Förändringar är särskilt svåra att genomföra samtidigt som man hanterar akuta ekonomiska problem. Enbart under 1997 måste myndigheten låna 290 miljoner kronor – i praktiken för att kunna klara den löpande driften, inte ens det räcker. Under resten av året måste myndigheten ändå spara ytterligare 50 miljoner kronor. Många av myndighetens bilar är mycket gamla och i dåligt skick. Pengar till nyanskaffningar kommer att saknas under de år framöver som kan överblickas. Övertidsuttaget har nu begränsats till en sannolikt oacceptabel nivå. Ekonomiska medel för investeringar i ny teknik är otillräckliga osv.
År 1996 omfördelade Rikspolisstyrelsen 110 miljoner kronor från Polismyndigheten i Stockholms län till övriga landet. Pengarna var tänkta som lönemedel för poliser från Stockholms län som man förväntade skulle söka och erhålla anställning som poliser i övriga landet. Några sådana anställningar utlystes dock inte.
Stockholms län är det utan jämförelse mest brottsbelastade länet i riket. Under januari–juni 1997 har enligt BRÅ:s statistik noterats 9 174 anmälda brott per 100 000 invånare. Om Skåne samt Göteborgs och Bohus län undantages, är det nästan dubbelt så många brott per 100 000 invånare som i resten av landet. I praktiskt taget alla avseenden är det svårare att arbeta inom polisorganisationer i extrema tätorter såsom Stockholms län. Till exempel är tendensen att ju större tätortsdistrikt, desto sämre är uppklaringsprocenten. Det beror bl.a. på att det i storstadsregionerna krävs generellt sett att en gärningsman grips på bar gärning för att han skall kunna identifieras. Anonymiteten är större och den sociala kontrollen lägre. Det innebär att mycket höga krav ställs på personalen vid Polismyndigheten i Stockholms län. Den svåra ekonomiska situationen riskerar att leda till att kvalitén på polisverksamheten sjunker under en acceptabel nivå. För myndighetens personal skulle en sådan fortgående utveckling innebära en ytterligare allvarlig försämring av arbetsmiljön. Det är då uppenbart att satsningen på närpolisen kan komma att allvarligt äventyras. Detta måste med kraft förhindras.
Det är nödvändigt att satsa på övrig personal så att polisen får chansen att ägna sig åt den yttre operativa verksamheten som de är utbildade för att utföra.
Det är angeläget att ur den totala polisbudgeten för hela landet göra en extra ekonomisk satsning på Polisen i Stockholms län, för att med bibehållande av åtta polismästardistrikt och lika många polisnämnder, kunna genomföra nödvändiga strukturförändringar av myndighetens organisation skyndsamt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ekonomiska resurser till Polisen i Stockholms län.
|
Anita Johansson (s) |
|
|
Sören Lekberg (s) |
Christina Pettersson (s) |
|
Sylvia Lindgren (s) |
Åsa Stenberg (s) |
|
Anders Ygeman (s) |