Nyare svenska pass är i mindre format än de äldre, eftersom de följer internationell standard för identitetskort. (Denna standard anger tre storlekar, nämligen det stora formatet t ex passet, det mellanstora t ex körkortet, och det lilla "kreditkortsformatet", t ex vanliga SIS ID-kort.)
Standarden för identitetskort anger i huvudsak dimensioner och fysiska egenskaper. Dessutom finns det en speciell och omfattande standard för innehållet i pass. Den är från början framtagen av Internationella luftfartsorganisationen ICAO, fastställd som internationell standard av ISO, och dessutom fastställd av europeiska standardiseringen CEN.
Olika länders pass ser olika ut både på utsidan och inuti
Det är speciellt en sida som standarden för pass behandlar, nämligen den där fotot finns. Den sidan är att betrakta som ett fristående identitetskort, och den är till indelning, innehåll och mått identisk för alla länder som följer standarden. De andra sidorna kan få variera mellan länderna.
Denna speciella passida kan anses bestå av tre delar: fotot, en textdel med personuppgifter kallad den "visuellt läsbara zonen", och två rader nedtill med namn, födelsedatum och ett antal koder.
De två nedre raderna kallas den "maskinellt läsbara zonen". De är avsedda för maskinell läsning i spärrar med "optiska läsare", OCR, i princip ungefär som tunnelbanans spärrar (fast det i T-banan är magnetkod som läses).
Syftet med maskinell läsning är "to facilitate international travel, reduce the time taken up by administrative procedures... It may be used to provide
search characters for a databased enquiry. Equally, it may be used to capture data for registration of arrival and departure..."
OCR-läsare finns vid passkontroller framför allt i USA och Kanada, men även i några europeiska och östasiatiska länder. I USA och Kanada används de i stor utsträckning, på andra ställen tydligen sporadiskt. I Sverige finns de inte ännu. De ökande resandeströmmarna torde dock innebära att de kommer att behövas även i vårt land.
OCR-läsarna måste givetvis kompletteras med personal, som kan kontrollera t ex likheten med fotot. Passkontrollen kan ju emellertid bli snabbare och säkrare när personuppgifterna enkelt kan kontrolleras mot dataregister för alla resenärer.
Ur svensk synpunkt är de två nedre raderna ett problem i standarden. På dessa två rader tillåts bara bokstäverna A–Z. Detta betyder att bokstäverna Å, Ä och Ö måste "translittereras", dvs skrivas på annat sätt. Hittills har skrivningarna AA, AE och OE använts.
Problemet har principiell betydelse. Detta är ytterligare ett fall där standarder främst är anpassade till det engelskspråkiga området. Våra nationella europeiska behov behöver hävdas.
En viktig sak är också att en del av fördelarna med maskinell läsning och koppling till dataregister försvinner när namnen inte blir stavade på ett entydigt sätt. Translitterering inför nämligen alltid en osäkerhet. Exempelvis kan ett dataprogram som får namnet BOEL CLAESSON från en passläsare inte veta om detta är det korrekta namnet, eller om personen heter BÖL CLAESSON, BOEL CLÄSSON eller BÖL CLÄSSON. Även om de tre senare namnen är orimliga, åtminstone för en svensk, så går det knappast att utesluta dem i ett dataprogram.
Standarden ger alltså en viss osäkerhet i passkontrollerna. Den har mindre betydelse i Sverige vid kontroll av svenska medborgare med personnummer, men används för utländska medborgare vid inresa i Sverige, liksom för svenska medborgare vid inresa i länder där man inte utnyttjar de svenska personnumren.
Internationellt identifieras förstås personer i allmänhet t ex med namn i kombination med födelsedatum. Men det är i sig ingen orsak att introducera den ytterligare osäkerhet som translitterering innebär.
Marknaden för läsare har hittills främst legat inom engelskspråkiga områden, och de är därför konstruerade för att klara av bara bokstäverna A–Z. Ett utökat alfabet kräver datatekniska ändringar i läsarna.
Användning av streckkod avhjälper inte just nu problemet, eftersom existerande scheman för streckkoder täcker nationella bokstäver dåligt.
Huvudskälet att behålla läsbara bokstäver är emellertid en integritetsfråga. Den som får ett pass skall kunna se hur myndigheterna identifierar honom/henne i den maskinläsbara delen.
En viktig fråga är namn som skrivs med icke-latinska alfabet (grekiska, kyrilliska, arabiska osv). Detta problem är under bearbetning internationellt, genom att standarder för translitterering tas fram. Detta är emellertid inget skäl att inte bevaka de nationella bokstavsbehoven inom Sverige.
Arbete pågår inom flera internationella organ i denna fråga. Det är viktigt att de svenska behoven bevakas. Detta kräver speciell arbetsinsats från berörda myndigheter.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av aktiv uppföljning av det internationella standardarbetet för pass, med särskild bevakning av speciellt svenska krav vad gäller de för namnskrivning behövliga bokstäverna.
|
Carin Lundberg (s) |
|
|
Lena Sandlin (s) |
Lars Lilja (s) |