I propositionen föreslås en ny lag om allmän kameraövervakning. Förslaget innebär en väsentlig utökning av övervakningsmöjligheterna. Det föreslås att banker, post och butiker helt skall undantas från kravet på tillstånd, det skall räcka med en enkel anmälan till länsstyrelsen.
I förslaget ges dessutom möjlighet att efter tillstånd även använda utrustning för ljudupptagning.
Vidare behandlas polisens rätt att utan upplysning bedriva kameraövervakning och regeringen föreslår att denna möjlighet behålls oförändrad. Detta står i strid med vad som anges i slutbetänkandet till utredningen om användning av övervakningskameror (SOU 1996:88).
De föreslagna lagändringarna kan starkt ifrågasättas. Visserligen utgör syftet med övervakningen (dvs att förhindra eller förebygga brott) en viktig angelägenhet och det kan därför tyckas skäligt att tillstyrka regeringens förslag till ny lag om kameraövervakning. Men undersökningar gjorda i Storbritannien visar inte entydigt på att ökad kameraövervakning verkligen har de positiva effekter som eftersträvas.
All övervakning innebär ingrepp i människors integritet. Därför måste all kameraövervakning alltid vägas mot enskilda människors rätt till skydd för sin personliga integritet. En generell rätt för post, bank och butiker att använda kameraövervakning innebär en kraftig utökning av denna möjlighet och innebär ingen avvägning av de olika intressena i varje enskilt fall. Riksdagen bör avslå detta lagförslag.
I förslaget förbigås dessutom alla alternativa möjligheter att förebygga brott. Då avser vi lösningar som ändrade öppettider eller minskad användning av ensam personal vid risk för butiksrån etc. Trots vår principiella inställning vill vi inte helt utesluta möjligheterna till eventuellt utökade möjligheter till övervakning. Det behövs en ökad erfarenhet av vilka effekter en utökad kameraanvändning kan få; som regeringen också anger saknas det svensk forskning om effekterna av användningen av övervakningskameror. Vi föreslår därför att regeringen ges i uppdrag att genomföra en begränsad försöksverksamhet, vilken sedan utvärderas. Försöksverksamheten bör inte omfatta undantag från upplysningsplikten enligt nedan.
Lagförslaget innebär en plikt att upplysa om övervakningen. Undantag får medges av länsstyrelsen. Utredningen föreslog att denna möjlighet skulle tas bort och att all dold övervakning, förutom t ex vid hastighetsövervakning, regleras i lagen om hemlig kameraövervakning. Vi delar utredningens uppfattning om detta. Enligt lagen om hemlig kameraövervakning begränsas polisens användning genom att det krävs att någon person är skäligen misstänkt för ett brott med visst minimistraff för att kameraövervakning skall få användas. Det finns ingen anledning att länsstyrelsen skall kunna medge undantag för polisen att upplysa om övervakning. All dold kameraövervakning (utom vid hastighetsövervakning och vid bevakning av särskilda skyddsobjekt) bör regleras enligt lagen om hemlig kameraövervakning och inte i den allmänna lagen om kameraövervakning. Annars finns det en risk att man skapar en möjlighet att ”bakvägen” genomföra kameraövervakning vid förundersökning trots att rekvisiten enligt lagen om hemlig kameraövervakning inte är uppfyllda. Om riksdagen beslutar godta förslaget till lag om kameraövervakning bör den i vart fall ändras så att 4 § andra stycket i förslaget till lag om kameraövervakning tas bort.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår lag om allmän kameraövervakning (prop. 1997/98:64),
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om begränsad försöksverksamhet,
att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, beslutar anta lag om kameraövervakning med den ändring i 4 § som anges i motionen.
|
Gudrun Schyman (v) |
|
|
Hans Andersson (v) |
Ingrid Burman (v) |
|
Lars Bäckström (v) |
Owe Hellberg (v) |
|
Tanja Linderborg (v) |
Eva Zetterberg (v) |
|
Alice Åström (v) |