Det har under senare tid allt oftare uppmärksammats att polisen organiserar och prioriterar sitt arbete på ett sådant sätt att allmänhetens tilltro till polisen allvarligt skadats. Detta är allvarligt ur flera perspektiv. Enskilda individer drabbas och känner sig kränkta när man inte blir bemötta på det sätt som man har rätt att begära. Polisen är en viktig del i en rättsstat och därmed ett viktigt instrument för att upprätthålla tilltron till det demokratiska styrelseskickets effektivitet och likabehandling av människor. Ifrågasätts polisens förmåga och vilja, är det också allvarligt ur det demokratiska samhällets perspektiv.
En av de uppgifter om brister i polisväsendet som florerar gör gällande att polisen avsiktligt underlåter att rycka ut i vissa lägen när människor anmäler brott. Det kan handla om långa resvägar och bedömningar om bristande framgång för en viss kategori brott. En annan uppgift gör gällande att polisens arbetsschema bygger på felaktigheter i den brottsstatistik som ska ligga till grund för schemaläggningen. Det skulle vara en förklaring till att det är så få poliser i tjänst nattetid och helger, medan det är gott om poliser på dagtid, särskilt på vardagsförmiddagar.
Ur allmänhetens och rättsstatens perspektiv är det naturligtvis oacceptabelt att det är så få poliser i tjänst på tider när flertalet brott begås medan bemanningen är större när allmänhetens och dagsljusets närvaro håller presumtiva brottslingar i schack.
Det är viktigt att tilltron till polisens vilja och förmåga kan förbättras. Det kan endast ske genom att polisen använder sina resurser på ett sådant sätt att tyngdpunkten på arbetet på fältet ägnas åt brottsbekämpande verksamhet på tider när brotten begås. Därutöver har polisen en absolut skyldighet att ta allmänhetens anmälningar på fullt allvar och rycka ut även när resavståndet är långt, timmen sen och brottet nödvändigtvis inte grovt.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om polisens prioriteringar.
|
Hans Karlsson (s) |
|
|
Maud Björnemalm (s) |
Nils-Göran Holmqvist (s) |
|
Inger Lundberg (s) |
Håkan Strömberg (s) |