Den senaste tiden har det hänt flera tragiska olyckor där barn försvunnit och senare hittats döda. Det har vid flera av dessa händelser visat sig finnas brister i samordningen kring letandet. Det finns behov av handlingsplaner, fasta rutiner och beredskap för att lyckas i de akuta situationerna. Vid händelserna är det en kamp om tiden då varje sekund är av betydelse.
Det är vanligast att barn och åldersdementa kommer vilse. De är också de mest utsatta om de kommer bort. De har svårt att klara sig på egen hand, kan ofta inte reda upp sin situation och handlar ofta ologiskt samt saknar kunskaper om överlevnadsteknik, dvs hur man håller sig varm osv. Det är vanligare på landsbygden än i städerna att personer går vilse. Barn och åldersdementa utgör dock undantag. De kommer bort såväl i staden som på landsbygden.
I extremsituationer, som efterforskningsinsatser är, uppstår det en kraftig belastning på polisens organisation. Vid sådana tillfällen har det visat sig finnas brister i polisens arbetsmetoder. Detta kan bl.a. förklaras med att polisen har mindre väl utvecklade planer för vilken strategi och taktik som skall gälla vid personefterforskning och en otydlig ledningsfunktion. När det är en otydlig ledningsfunktion är det lätt att viktiga uppgifter inte blir behandlade eller glöms bort. Det måste alltid vara klart och tydligt vem som är ansvarig för operationen. Det har även förekommit att polisen ibland tvekar att vidtaga åtgärder, trots att det kan föreligga fara. Det finns en tendens att se bort från fakta och intala sig att den försvunne snart kommer till rätta och under tiden förloras värdefull söktid.
De resurser som finns i samhället utnyttjas dåligt, t ex speciellt tränade hundar, nattorienterare, jägare, specialtränade militärer etc. Det är viktigt att det finns en detaljerad handlingsplan i alla kommuner där det framgår vem som gör vad och att denna är ständigt aktuell. Det vore lämpligt om en grupp bestående av polisen, räddningstjänsten, orienterare, militären etc utarbetar en samarbetsplan. Denna plan ska även innehålla en inventering av teknisk utrustning, vad som finns och vad som måste lånas och från vem det ska lånas. I USA och Kanada finns databaser, s k erfarenhetsbanker, där uppgifter, statistik och analyser av tidigare försvinnanden dokumenterats för att kunna effektivisera räddningsarbetet.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att tillse att alla polisdistrikt upprättar en handlingsplan/samarbetsplan för försvunna personer,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Rikspolisstyrelsen bör få i uppgift att bygga upp en erfarenhetsbank på datorn som alla polisdistrikt kan ta del av.
|
Kia Andreasson (mp) |
|
|
Annika Nordgren (mp) |
Ewa Larsson (mp) |
|
Gudrun Lindvall (mp) |