Folkpartiet liberalerna är kritiskt till regeringens proposition. Vi menar att regeringen långt ifrån på ett övertygande sätt har redovisat stöd för uppfattningen att den kraftiga ökning av användningen av kameraövervakning i samhället, som lagstiftningen sannolikt kommer att medföra, har några brottsförebyggande effekter. Lagstiftningen kan mycket väl få liten brottsförebyggande effekt till stora kostnader för företag och därtill leda till att människor känner stor olust över att vara övervakade.
Mot bakgrund av detta föreslår vi bland annat att reglerna först införs på prov i några, förslagsvis ett tiotal, utvalda kommuner i landet. Kommittén för brottsförebyggande arbete bör få i uppdrag att genomföra och utvärdera försöket.
Vi föreslår också att all övervakning enligt lagen skall vara öppen – dvs. anslag måste tydligt informera om övervakningskamerorna. Detta innebär att dold kameraövervakning, med undantag från övervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning, uttömmande kommer att regleras i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
Ett rättssamhälle karaktäriseras av en rättssäker balans mellan effektivitet i brottsbekämpningen och integritet för oskyldiga medborgare.
I dagens situation ifrågasätter många effektiviteten i brottsbekämpningen. Sedan fyrtio år tillbaka har antalet anmälda brott ökat. Även om det totala antalet har minskat under de senaste tre åren har antalet våldsbrott under samma tid ökat. Det föreligger alltså ett starkt samhällsintresse av att i större utsträckning än hittills förebygga brott. Mot detta står dock de enskilda (läs oskyldiga) medborgarnas berättigade intresse av skydd mot otillbörliga inte-gritetskränkningar.
Regeringen föreslår i propositionen en ny lag om allmän kameraövervakning som skall ersätta den nu gällande lagen om övervakningskameror. Förslaget innebär dels en mindre restriktiv linje vid tillståndsprövning än vad som följer av nuvarande praxis, dels att kameraövervakning i banklokaler, postkontor och butiker blir tillståndsfri.
Enligt vår uppfattning kommer regeringens förslag att innebära en så kraftig ökning av användningen av kameraövervakning i samhället – i praktiken blir majoriteten av installationerna tillståndsfria – att den måste motiveras av mycket starka brottsförebyggande skäl. Inte minst mot bakgrund av de starka invändningar av integritetsnatur som kan riktas mot kameraövervakning och de stora kostnader som en kraftigt ökad kameraövervakning kan medföra för företag. Någon övertygande analys redovisar emellertid inte regeringen.
Man får lätt uppfattningen att regeringen anser att kameraövervakningen är en mirakelkur i det brottsförebyggande arbetet. Vi är inte alls lika övertygade. Den sparsamma forskningen och utvärdering som finns från andra länder visar ingen entydig bild. Effekterna av övervakning kan mycket väl bli den att kriminaliteten flyttas. Det är också möjligt att övervakningskameror ger en falsk trygghet och leder till att andra effektiva brottsförebyggande åtgärder underlåts. Undersökningar visar också att även om människor känner sig tryggare med kameraövervakning är så många som ca en femtedel oroade för risken av integritetskränkning.
Mot bakgrund av den dåliga analysen av lagstiftningens effekter menar vi att regeringens proposition närmast är att betrakta som ett förslag till fullskaleförsök av kameraövervakning i stor skala. Ett sådant kan enligt vår uppfattning inte komma i fråga. Att avvisa regeringens proposition är emellertid ingen tilltalande lösning mot bakgrund av den ökade brottsnivån. Vi ansluter oss i stället till det förslag som Brottsförebyggande rådet för fram i sitt remissvar, nämligen att lagstiftningen genomförs som ett försök i ett begränsat antal orter inom ramen för den verksamhet som bedrivs av Kommittén för brottsförebyggande arbete. Vi föreslår ett försök i ett tiotal kommuner av olika storlek och från olika delar av landet. Försöket skall naturligtvis utvärderas. Den nu gällande lagen (1990:484) om övervakningskameror m.m. får därmed fortsätta att gälla parallellt. Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagtext.
Brottsförebyggande rådet påpekar i sitt remissvar över Utredningens om användningen av övervakningskameror slutbetänkande Kameraövervakning (SOU 1996:88) att utredningen inte har analyserat vilka effekter som kan förväntas av den ökade övervakningen. Det är med beklagande som vi konstaterar att regeringen inte gör någon sådan analys heller i propositionen trots detta påpekande. Det är för oss alldeles uppenbart att en sådan kraftig ökning av kameraövervakningen i samhället kräver en effektiv tillsyn. Enligt vår uppfattning är regeringens aviserade tillskott om tre miljoner kronor för länsstyrelsens tillsynsverksamhet otillräckligt om tillsynen skall få en omfattning som är rimlig. Tillsynen måste skärpas utöver vad regeringen föreslår i propositionen. Detta bör riksdagen ge regeringen som sin mening till känna.
Huvudregeln i den nuvarande lagen – och i regeringens lagförslag – är att upplysning om allmän kameraövervakning skall lämnas genom tydlig skyltning. Föreligger synnerliga skäl kan länsstyrelsen medge undantag från upplysningsplikten.
Av Utredningens om användningen av övervakningskameror slutbetänkande Kameraövervakning (SOU 1996:88) framgår att den möjlighet som finns i dag att ansöka om användning av dold övervakningskamera under perioden 1990–1995 har utnyttjats i elva fall. I sju fall medgavs ansökan. Det är således ingen större efterfrågan på möjligheten.
Utredningen föreslog att bestämmelserna om undantag från upplysningsskyldigheten skulle utgå i den nya lagen. Som motiv härför pekade utredningen på risken att polisen ”bakvägen” skulle få tillstånd till dold kameraövervakning vid förundersökning (dvs. i en pågående brottsutredning) trots att rekvisiten härför enligt tvångsmedelsregleringen inte var uppfyllda, t.ex. på grund av att brottet inte är tillräckligt allvarligt.
Enligt vår uppfattning är allmän kameraövervakning acceptabel om den sker för att förebygga brott eller för att förebygga olyckor. Det ligger i sakens natur att kameraövervakning i stort sett bara är brottspreventiv om den sker öppet. Något utrymme att medge undantag från upplysningsplikten föreligger inte om motivet för övervakningen är att förebygga brott.
Mot bakgrund av vad som nu har sagts föreslår Folkpartiet liberalerna att all övervakning enligt lagen skall vara öppen – dvs. anslag måste tydligt informera om övervakningskamerorna. Detta innebär att dold kameraövervakning, med undantag från övervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning, uttömmande kommer att regleras i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning. Det får ankomma på utskottet att utforma erforderlig lagstiftning.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om att lagstiftningen i ett första steg genomförs som ett försök i ett begränsat antal orter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att försöket skall utvärderas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skärpt tillsyn,
att riksdagen beslutar i enlighet med vad som anförts i motionen om en sådan ändring i lagförslaget att dold kameraövervakning, med undantag från övervakning av vissa skyddsobjekt och vid automatisk hastighetsövervakning, uttömmande regleras i lagen (1995:1506) om hemlig kameraövervakning.
|
Siw Persson (fp) |
|
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Ola Ström (fp) |