Miljöpartiet de gröna anser att polisen måste vara utrustad med vissa maktbefogenheter, dvs. befogenheter att på olika sätt ingripa mot enskilda. Men det är viktigt att olika former av ingripanden som riktar sig mot eller på annat sätt kan medföra negativa verkningar för enskilda grundar sig på uttryckligt och preciserat lagstöd. Detta gäller särskilt när det är fråga om ingripanden som inskränker de i regeringsformen grundläggande fri- och rättigheterna. Polislagstiftningen skall också uppfylla de förpliktelser som följer av internationella överenskommelser som Sverige har tillträtt.
När det gäller polisens maktbefogenheter så är det fråga om en balansgång där olika aspekter och önskemål ställs mot varandra. Huvudregeln i denna fråga bör enligt vår mening alltid vara att försiktighet och restriktivitet skall råda. Erfarenheten säger att våld föder våld som leder till en oacceptabel situation i ett demokratiskt samhälle. Mot denna bakgrund har vi vissa invändningar mot regeringens förslag.
Om polismyndigheten har beslutat att upplösa t.ex. en demonstration som utgör en allmän sammankomst kan polisen med stöd av den föreslagna 13 b § polislagen avvisa eller avlägsna deltagarna eller åskådarna. För att polisen skall kunna avvisa eller avlägsna dem fordras alltså inte att den som avvisas eller avlägsnas stör den allmänna ordningen. Avgörande är istället syftet med beslutet, dvs. att konserten skall kunna upplösas. Bestämmelsen är avsedd att tillämpas endast i anslutning till allmänna sammankomster och offentliga tillställningar.
Frågan är om polisen godtyckligt skall kunna avlägsna deltagare eller åskådare utan att dessa stör den allmänna ordningen. Enligt vår mening bör en sådan ingripande åtgärd som avlägsnande tillämpas med restriktivitet. Även om det kan finnas fog för en polismyndighet att t.ex. inställa och upplösa en allmän sammankomst enligt 2 kap. 23 § ordningslagen måste det finnas vissa begränsningar för de poliser som skall verkställa beslutet. Vi avslår därför regeringens förslag i denna del och föreslår att regeringen återkommer med ett nytt förslag till riksdagen där bestämmelsen får en mer restriktiv utformning.
Begreppet ”avlägsna”
Regeringens förslag avseende lagrummet överensstämmer i huvudsak med utredningens. I regeringens proposition förs dock inget utförligt resonemang kring begreppet ”avlägsna”. Detta är oroväckande.
Utredningens definition av avlägsnande innebär en betydande utvidgning jämfört med vad som anses gälla nu. Utredningens förslag, som förvisso tagits in i en speciell bestämmelse och som inte finns med i regeringens förslag, definieras som en sådan inskränkning i rörelsefriheten som innefattar att en polisman för någon bort från en plats till hans bostad, till en polisstation eller till någon annan plats.
I förarbetena till 13 § polislagen definieras avlägsnande som en åtgärd varigenom någon förs bort från den plats där han befinner sig (prop. 1983/84:111 s. 33). Som ett exempel på ett mera ordinärt fall av avlägsnande nämnde justitieutskottet att någon avlägsnas ut ur en lokal där han har stört ordningen eller från ett visst område, t.ex. ett nöjesfält eller en idrottsplats. Däremot ansåg justitieutskottet att ett ingripande inte kan betraktas som ett avlägsnande om det innebär att en person körs hem till sin bostad (JuU 1983/84:27 s. 32 f.).
Bestämmelserna om avlägsnande tycks vara mycket oklara, detta oavsett om regeringen avsett en ändring i nu gällande rättsläge eller inte, och frågan är vilka befogenheter polisen i nuvarande avseende får med regeringens förslag.
Vi anser därför att det skall föras in vissa begränsningar med avseende på vart en person som avlägsnas får föras. I bestämmelsen bör framgå att regeln rör inskränkningar i någon enskild persons rörelsefrihet.
Vidare föreslås att det inom en nära framtid görs en utvärdering av avlägsnandeinstitutet med särskild inriktning på dess tillämpning på ordningsstörande grupper.
En ny bestämmelse, 13 c § polislagen, ger polisen möjlighet att avvisa eller avlägsna deltagare i en folksamling om folksamlingen stör den allmänna ordningen. Det krävs alltså inte att den som avlägsnas skall ha bidragit till ordningsstörningen. Det räcker med att han eller hon betraktas som deltagare i en folksamling som stör den allmänna ordningen eller utgör en omedelbar fara för ordningen. Om folksamlingen är en allmän sammankomst eller offentlig tillställning är den nya bestämmelsen inte tillämplig.
Den föreslagna bestämmelsen förutsätter att det kan anses vara fråga om en folksamling som stör eller hotar den allmänna ordningen. Vad som förstås med folksamling är inte entydigt. I princip bör det dock röra sig om ett större antal personer som uppehåller sig på samma plats. För att folksamlingen som sådan skall kunna anses störa ordningen bör enligt vår uppfattning krävas att det stora flertalet deltagare på något sätt aktivt engagerar sig.
Bestämmelsen bör enligt vår mening endast träffa de personer som aktivt deltar i den störande verksamheten. Övriga personer som inte bidrar till ordningsstörningen och som råkar befinna sig i anslutning till folksamlingen bör således inte omfattas av lagrummet.
Vi avslår därför regeringens förslag i denna del och föreslår att regeringen återkommer med ett nytt förslag till riksdagen där bestämmelsen får en mer restriktiv utformning.
Anmälan till polismyndighet
Regeringen föreslår att en åtgärd enligt 13 c § polislagen endast får vidtas utan förestående beslut av polismyndigheten om det är så brådskande att polismyndighetens beslut inte kan avvaktas.
Vi anser i likhet med JO att ett tillägg skall göras i den föreslagna bestämmelsen om att åtgärden omedelbart skall anmälas till polismyndigheten om den har vidtagits utan föregående beslut av denna.
Vad som anförts under kapitel 2 åberopas även vad gäller 13 c § polislagen.
I en ny 24 § polislagen föreslår regeringen en bestämmelse om polisens befogenhet att spärra av områden eller utrymmen. Bestämmelsen är tillämplig både då en allvarlig ordnings- eller säkerhetsstörning har inträffat och då det finns risk för en sådan störning. Bestämmelsen kan tillämpas i mera allmänt syfte.
Vi föreslår att det av den föreslagna 24 § polislagen skall framgå att den endast skall få tillämpas vid större idrottsevenemang, konserter eller i samband med en demonstration som kan förväntas leda till angrepp från deltagarna i en motdemonstration. Mötesfriheten och demonstrationsfriheten skall i övrigt inte kunna begränsas.
Regeringen föreslår att den som omhändertagits enligt 13 § polislagen skall få tas i förvar om det är nödvändigt med hänsyn till ordning och säkerhet.
Utredningen upphävde bestämmelserna om tillfälligt omhändertagande i 13 § polislagen med motiveringen att de strider mot Europakonventionen. Majoriteten av remissinstanserna, däribland JO och JK, delar utredningens överväganden. Så gör även Lagrådet.
I Högsta domstolens avgörande (DB 418/93) ges uttryck för uppfattningen att reglerna i 13 § polislagen uppställer mycket låga krav när det gäller skälen för det antagande om fara för brott eller ordningsstörningar som kan läggas till grund för ett frihetsberövande. Enligt JO tillerkänner bestämmelsen med den tolkning den har getts av Högsta domstolen också i andra hänseenden den enskilde polismannen ett betydande utrymme för att lägga skönmässiga bedömningar till grund för ett frihetsberövande.
Vi anser att det är självklart att reglerna i 13 § anpassas till Europakonventionen. Riksdagen bör således upphäva bestämmelserna om tillfälligt omhändertagande i 13 § polislagen.
Enligt regeringens förslag skall polismyndigheten ges befogenhet att i den brottsbekämpande verksamheten inhämta uppgifter i fråga om passagerare, last och fordon från transportföretag som transporterar varor, passagerare eller fordon till och från Sverige.
Regeringens förslag är en följd av det rättsliga och polisiära samarbetet inom Europeiska unionen. Vi avstyrker förslaget. Om riksdagen skulle godkänna förslaget yrkar vi att 25 och 26 §§ polislagen kompletteras så att polisen endast får begära in uppgifter som är av betydelse för att bekämpa allvarlig brottslighet och att begreppet allvarlig brottslighet definieras i lagtexten.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen avslår regeringens förslag till en ny 13 b § polislagen och begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att vissa begränsningar införs med avseende på vart en person får föras vid avlägsnande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en utvärdering av avlägsnandeinstitutet med särskild inriktning på dess tillämpning på ordningsstörande grupper,
att riksdagen avslår regeringens förslag till en ny 13 c § polislagen och begär att regeringen återkommer till riksdagen med ett nytt förslag i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen beslutar att en åtgärd enligt 13 c § polislagen omedelbart skall anmälas till polismyndigheten om den har vidtagits utan föregående beslut av denna,
att riksdagen beslutar att det av den föreslagna 24 § polislagen skall framgå att den endast skall få tillämpas vid större idrottsevenemang och konserter eller i samband med en demonstration som kan förväntas leda till angrepp från deltagarna i en motdemonstration,
att riksdagen beslutar att upphäva bestämmelserna om tillfälligt omhändertagande i 13 § polislagen,
att riksdagen avslår regeringens förslag att polismyndigheten skall ges befogenhet att i den brottsbekämpande verksamheten inhämta uppgifter i fråga om passagerare, last och fordon från transportföretag som transporterar varor, passagerare eller fordon till och från Sverige,
att riksdagen, om yrkande 7 avslås, beslutar att 25 och 26 §§ polislagen kompletteras så att Polisen endast får begära in uppgifter som är av betydelse för att bekämpa allvarlig brottslighet och att begreppet allvarlig brottslighet definieras i lagtexten.
|
Kia Andreasson (mp) |
|
|
Peter Eriksson (mp) |
Bodil Francke Ohlsson (mp) |
|
Annika Nordgren (mp) |
Yvonne Ruwaida (mp) |