Den fria rörligheten för medborgarna i EU hör till en av EU:s grundläggande tankar. EU är till för dess medborgare och deras fria rörlighet. Människor i EU skall kunna röra sig fritt inom unionen och bo och arbeta var de önskar. Detta har emellertid visat sig vara svårt att genomföra i praktiken. Gränskontrollerna har bestått och det gränslösa Europa har inte kunnat skapas. Skälet till detta finns att söka i det rättsliga och polisiära samarbetet. Det har inte utvecklats på ett sätt som möjliggör att avveckla gränserna mellan EU:s stater. Det gäller bl a en enhetlig kontroll av EU:s yttre gränser. För att skynda på processen har en del av EU:s länder skapat Schengensamarbetet. Sverige har sedan 1 maj 1996 observatörstatus i detta samarbete. Folkpartiet ser Schengen-samarbetet som ett steg framåt mot det gränslösa EU med fri rörlighet för dess medborgare.
Samtidigt som Folkpartiet bejakar det gränslösa Europas skapelse ser vi med oro på riskerna för att flyktingpolitiken blir mer inhuman.
Att värna asylrätten i Sverige och i Europa är den liberala utgångspunkten för svensk flyktingpolitik. Det kan aldrig ersättas med aldrig så kraftfulla åtgärder i andra avseenden. Genom att enskilda länder gör sin asylpolitik mer restriktiv görs inte skyddsbehoven mindre omfattande. De asylsökande skyfflas bara runt mellan olika stater och främst till dem som relativt sett söker föra en liberal asylpolitik. I längden visar det sig att inget land förmår stå emot en nedåtgående spiral, när åtskilliga andra höjer tröskeln för asylsökande att över huvud få sina skyddsbehov prövade.
En samordnad politik för att bidra till att förebygga och/eller undanröja orsaker till flykt och påtvingad migration skall vara ett viktigt inslag i Sveriges internationella agerande såväl bilateralt som multilateralt. Här bör inte minst olika FN-organ som t ex UNHCR få ett kraftfullt stöd.
Folkpartiets ståndpunkt har varit att EU bör utveckla en gemensam asylpolitik så att ansvaret för flyktingströmmarna fördelas mera jämnt mellan Europas stater. Inte minst flyktingkatastrofen i det forna Jugoslavien har visat på frånvaron av och nödvändigheten att få till stånd en gemensam europeisk flyktingpolitik. Denna måste bygga på principen om gemensamt ansvarstagande och fördelade insatser.
Det förutsätter att flyktingpolitiken förs till de områden där majoritetsbeslut kan tillämpas. I praktiken innebär detta att flyktingpolitik flyttas från den tredje pelaren till den första pelarens område som möjliggör överstatliga beslut som rör flyktingpolitiken. Genom Amsterdamfördraget har detta till en del genomförts.
Praxis för beviljandet av asyl varierar mellan EU-länderna. I verkligheten har flyktingpolitiken successivt stramats åt i hela Europa. En samordning av medlemsstaternas minimiansvar är därför nödvändig, om åtminstone några länder i praktiken skall kunna bedriva en mer generös flyktingpolitik. Det får inte bli så att de minst generösa länderna sätter normen. Detta måste prägla tillämpningen också av Schengenavtalet och den s k Dublinkonventionen, som rör flyktingpolitiken.
Enligt vår uppfattning är regeringen alltför passiv i dessa frågor. Det är mycket önskvärt att regeringen framgent agerar mer aktivt för att få till stånd en mänskligare flyktingpolitik på europeisk nivå. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Som framgått ovan sympatiserar Folkpartiet starkt med grundtankarna i Schengensamarbetet nämligen den fria rörligheten för medborgarna och den stärkta gemensamma kampen mot internationell kriminalitet. Samarbetet innebär enligt konventionen bl.a. informationsutbyte mellan Schengenstaterna genom datasystemet Schengens informationssystem (SIS).
I propositionen anges att några remissinstanser befarar att SIS kan komma att leda till integritetsinskränkningar. Enligt Folkpartiets uppfattning måste integritetsaspekterna väga mycket tungt i den fortsatta beredningen i Regeringskansliet av förslagen till lagstiftning om genomförandet av åtagandena som görs genom ett godkännande av Schengenkonventionen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
När det gäller den personliga integriteten, integritetsskydd och ”kvaliteten” på uppgifterna i SIS är det viktigt att konstatera att registrering av framställningar och uppgifter i SIS styrs av nationell lagstiftning liksom de enskilda människornas rätt att ta del av de uppgifter som finns registrerade av honom eller henne.
SIS är uppbyggt som ett spanings- och efterlysningshjälpmedel där staterna kan föra in uppgifter om personer, fordon eller föremål som är efterlysta eller på annat sätt eftersökta med en begäran om att någon särskild åtgärd skall vidtas med personen i fråga om han eller hon påträffas. Schengenkonventionen innehåller utförliga bestämmelser om skydd för personuppgifter som förs in i SIS, där följande exempel kan nämnas. När det gäller personer får endast vissa angivna uppgifter registreras, nämligen identitetsuppgifter och om personen är beväpnad eller kan befaras tillgripa våld. Vidare skall uppgifter finnas om syftet med registreringen samt det begärda förfarandet. Anmärkningar av annat slag är inte tillåtna, till exempel uppgifter som avslöjar rasursprung eller politiska åsikter eller som rör hälsa eller sexualliv. Uppgifterna i SIS är tillgängliga endast för myndigheter som har behörighet för gränskontroller eller andra undersökningar inom landet som verkställs av polis- och tullmyndigheter. Någon överföring av personuppgifter får inte ske förrän erforderliga föreskrifter om skydd för personuppgifter har trätt i kraft i de stater som berörs av överföringen.
För att säkerställa enskildas rätt att ta del av uppgifter i SIS skall enskilda, enligt konventionen, ha rätt att vända sig till domstol eller annan behörig myndighet och begära upplysningar eller för att begära rättelse, radering eller skadestånd med anledning av registrering som berör honom eller henne. Schengenstaterna är skyldiga att verkställa ett sådant beslut. Varje Schengenstat skall vidare utse en nationell tillsynsmyndighet till vilken enskilda skall kunna vända sig med begäran om att myndigheten skall granska registrerade uppgifter om honom eller henne i SIS och hur de används. Den nationella myndigheten skall också självständigt och utan begäran från enskilda utöva tillsyn över den nationella delen av SIS.
När det gäller den senare frågan, dvs. den enskildas rätt att hos behörig myndighet begära kontroll (art 114.2), menar regeringen att det här inte krävs någon lagreglering. I motsats till regeringen menar Folkpartiet att de enskilda personernas rätt att begära granskning av Datainspektionen måste lagregleras och att en sådan bestämmelse därför måste återfinnas i den följdlagstiftning som regeringen aviserar. Denna uppfattning vinner också stöd av konventionen (art 114.2) som stipulerar att ”denna rättighet skall regleras i den nationella lagen”. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett mer aktivt svenskt arbete för en humanare europeisk flyktingpolitik,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integritetsaspekterna måste väga mycket tungt i den fortsatta beredningen i regeringskansliet av förslagen till lagstiftning om genomförandet av åtagandena som görs genom ett godkännande av Schengenkonventionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de enskildas rätt enligt artikel 114.2 i konventionen att hos Datainspektionen begära att myndigheten skall granska registrerade uppgifter om honom eller henne i SIS och hur de används (art. 114.2) skall lagregleras och att en sådan bestämmelse därför måste återfinnas i den följdlagstiftning som regeringen aviserar.
|
Siw Persson (fp) |
|
|
Bengt Harding Olson (fp) |
Ola Ström (fp) |