1 Inledning 25
2 Yttre gränskontroll 25
3 Viseringar 26
4 Transportöransvar 26
5 Asylfrågor 27
6 Polisiärt och rättsligt samarbete 27
7 Schengens informationssystem (SIS) 28
8 Hemställan 28
Ett av de uttalade huvudmålen för det europeiska samarbetet inom EU är att uppnå fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer. Detta mål har funnits alltsedan EG grundades 1957 genom Romfördraget. Schengensamarbetet tillkom för att skynda på utvecklingen av fri rörlighet för personer. Det är därför naturligt att Schengenfördraget infogas i det nya fördrag som Europeiska unionens medlemsländer förhandlat fram i Amsterdam och som ännu inte trätt i kraft.
Fri rörlighet och öppnare gränser knyter människor och länder närmare varandra. Det blir lättare att resa, studera, arbeta och vistas utomlands, vilket lägger grunden till förtroendefulla relationer mellan folk och länder och bidrar i förlängningen till en varaktig fred. Därför vill Kristdemokraterna medverka till att förverkliga den fria rörligheten för personer. Flera viktiga steg i rätt riktning har redan tagits bland annat genom gemensamma regler för igenkännande av diplom och möjlighet att söka arbete i andra europeiska länder med bibehållen arbetslöshetsersättning. Schengensamarbetet representerar ytterligare ett steg i och med att det syftar till att ta bort gränskontrollerna för personer vid EU:s inre nationsgränser.
Vi kristdemokrater har gjort och gör två förbehåll till ett svenskt deltagande i Schengensamarbetet. För det första innebär avvecklingen av de inre gränserna att det blir svårare att hejda illegal handel med framför allt tobak, alkohol och narkotika över nationsgränserna. Därför kan inte en full avveckling få ske förrän effektiva kompensatoriska åtgärder finns på plats. Polissamarbetet måste utvecklas och intensifieras. Vidare är det viktigt att tull, polis och kustbevakning får tillräckliga resurser för att utveckla och upprätthålla alternativa metoder för att bekämpa den gränsöverskridande kriminaliteten. Kristdemokraterna anser att Tullens resurser begränsats för mycket och för tidigt. Det är därför angeläget med en resursförstärkning. Även Polisens och Kustbevakningens resurser bör ses över utifrån deras nya behov och uppgifter. I propositionen står att läsa angående personal inom gränskontroll att ”med tanke på den avtappning av personal med expertkunskaper inom området som har skett är det av vikt att ny personal genom bl.a. kompetenshöjande åtgärder ges möjligheter att utföra en i alla delar bra kontrollverksamhet.” Man får intrycket att den ”avtappning” som skett har varit spontan i stället för påtvingad genom de resursminskningar som skett under nuvarande regering till bl a tullen. Kristdemokraterna anser att den personal med expertkunskaper som försvunnit bör återanställas i den mån det är möjligt som del i en ökad satsning på kontroll.
För det andra måste den nordiska passfriheten bevaras. Det har funnits farhågor för att denna passfrihet skulle komma att ifrågasättas, men det förefaller nu finnas tillräckliga garantier för att så inte sker.
I och med att de inre gränserna försvinner är det nödvändigt att förstärka gränskontrollen mot tredje land. Denna striktare personkontroll, som framför allt gäller tredje landmedborgare, kompenseras dock av en fri rörlighet inom Europa. Kristdemokraterna vill dock understryka att de villkor som gäller för inresa till länder inom Schengenområdet inte får utnyttjas som verktyg för att stänga asylsökande ute. Bedömningar om risk för den allmänna ordningen, för statens säkerhet och för Schengenstaternas internationella förbindelser måste därför ske strikt och objektivt. Inte heller kravet på tillräckliga medel för vistelsen får utnyttjas för att avvisa asylsökande. Avlägsnande får enligt Schengenkonventionen inte ske i strid mot 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning. Konventionen innehåller bland annat ett förbud mot att skicka en flykting till ett land där denne ”hyser välgrundad fruktan för att utsättas för förföljelse”.
En svensk anslutning till Schengenkonventionen innebär att svenskt krav på visering måste ställas till fler länder än vad som i dag är fallet. Det har från flera remissinstanser påpekats att detta innebär ett hinder för asylsökande och därför är olyckligt. Motargumentet är att viseringar är nödvändiga för att reglera invandringen och att en enhetlig visering inom Schengenområdet är nödvändig för att inte något enskilt land med viseringskrav på färre länder ska drabbas av oproportionerligt stora flyktingströmmar.
De länder till vilka svenskt viseringskrav inte finns men måste inrättas finns företrädesvis i Karibien, Stilla havs-regionen och Afrika. Från flertalet av dessa länder har mycket få medborgare hittills kommit till Sverige för att ansöka om asyl. Det är dock inte en garanti för att så inte sker i framtiden.
Kristdemokraterna har tidigare framfört krav på att viseringens effekter på möjligheten att söka asyl utreds. Vi finner att detta fortfarande är ett aktuellt krav.
När en medborgare av tredje land nekas inresa till ett av Schengenområdets medlemsländer är det transportörens skyldighet att ombesörja återresan till det land där resan påbörjats. Det är också transportörens ansvar att kontrollera att resenärerna har nödvändiga resedokument för inresa till något av Schengenländerna. De avtalsslutande parterna förbinder sig dessutom att ”införa sanktioner mot transportörer som luft- eller sjövägen från tredje land ... befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument”. Det ska ske med hänsyn till nationell grundlag. Svenska regler föreskriver att transportören i fråga ansvarar för återresan men i övrigt finns inga regler om sanktioner. Det finns inte heller någon skyldighet för transportören att kontrollera resedokument. Kostnadsansvaret för återresan kan dessutom i vissa fall efterges. Enligt regeringens bedömning uppfyller de svenska reglerna Schengenkonventionens krav, men enligt propositionen kan det ”finnas anledning att i ett senare skede ... på nytt ta upp frågan till diskussion”.
Flera remissinstanser har riktat hård kritik mot Schengenkonventionens regler om transportöransvar. Risken för böter och andra former av sanktioner innebär att transportören tvingas göra en bedömning av resenärernas möjlighet att beviljas inresetillstånd till Schengenområdet. En sådan bedömning måste göras av en person med erfarenhet av asyl- och immigrationsbedömningar, vilket är en kompetens som en transportör i allmänhet inte besitter. Regeln riskerar att leda till allvarliga konsekvenser för asylsökande och utgör ett hinder för en godtagbar rättssäkerhet. Kristdemokraterna anser därför att regeringen måste få garantier för att de svenska reglerna kan fortsätta gälla. Regeringen bör dessutom verka för att dessa regler vinner gehör i fler konventionsstater. Detta är rimligt framför allt eftersom det i Schengenkonventionen finns en separat artikel 27 som gäller sanktioner mot personer som i vinstsyfte hjälper utlänningar att resa in eller vistas i något medlemsland. Denna artikel överensstämmer väl med svensk lagstiftning och torde utgöra ett fullgott hinder för illegal immigration.
Även om propositionen inte behandlar asylfrågor, med hänvisning till att Dublinkonventionen har tagit över Schengenkonventionens regler om asyl, vill Kristdemokraterna i detta sammanhang framhålla vår principiella inställning till Schengensamarbetets effekter på asyl- och flyktingpolitiken. Flera remissinstanser har påpekat att de svenska asylreglerna, som i ett europeiskt sammanhang kan betraktas som relativt generösa, delvis blir urgröpta då asylärenden behandlas i den första Schengenstat som den asylsökande kommer till. Det är dock viktigt att i det sammanhanget påpeka att en stat som inte formellt har ansvaret för behandling av en asylansökan ändå kan behandla den med hänvisning till humanitära skäl, i eget intresse eller på grund av internationella förpliktelser, vilket även omfattar konventioner.
Kristdemokraterna vill också påpeka att Sverige bäst kan verka för en generös flyktingpolitik genom att påverka andra av Europeiska unionens medlemsländer att ta ett ökat ansvar för att flyktingströmmar fördelas bättre. Vi anser även att vårt land måste gå i spetsen för arbetet att skapa minimikriterier för asylprövning. Dessa regler måste tillåta mer generösa nationella regler samtidigt som de begränsar möjligheten för alltför restriktiva asylregler som inte ger en asylsökande en viss grundläggande rättssäkerhet.
Som tidigare påpekats måste det polisiära samarbetet inom EU öka för att motverka de negativa effekter i form av ökad gränsöverskridande kriminalitet som avvecklingen av de inre gränserna innebär. Det är angeläget att de kompensatoriska åtgärderna inte bara inriktas mot grov och organiserad brottslighet utan även tar itu med trafik med mindre kvantiteter av framför allt narkotika, s k myrhandel. Om sådan trafik får fortgå utan att möta större hinder kan resultatet bli förödande för de ungdomar som utgör målet för handeln. Även de nya, syntetiska drogerna måste bekämpas effektivare. Det är för övrigt känt att huvudparten av beslagen narkotika i Sverige kommer från andra medlemsländer inom EU. Detta talar för att kontrollen vid Sveriges gränser måste fortsätta så länge de kompensatoriska åtgärderna inte fungerar tillfredsställande.
Det är också viktigt att det rättsliga samarbetet fördjupas dels för att ge ett bättre skydd för personer när de rör sig över de inre gränserna, dels för att undvika att kriminella element utnyttjar dessa gränser och skillnader i lagstiftning.
Till de kompensatoriska åtgärderna hör det informationssystem som inrättas som spanings- och efterlysningshjälpmedel. Det är ett viktigt instrument för att underlätta rättshjälpssamarbete men också kontroll vid de yttre gränserna. De uppgifter som får användas är väl definierade, liksom de som inte får användas. Det senare gäller speciellt enligt Europarådets konvention om skydd för enskilda och innebär att rasursprung, politiska åsikter, hälsa och sexuell läggning inte får registreras. Oro har uttryckts från remissinstanser angående informationssystemets inskränkning av den personliga integriteten. Schengenkonventionen innehåller detaljerade regler om hur integriteten ska skyddas och hur informationens användning och innehåll ska begränsas. Kristdemokraterna anser att SIS är ett nödvändigt redskap som en del av de kompensatoriska åtgärderna, men vill samtidigt understryka vikten av att reglerna tillämpas strikt och inte utnyttjas till otillbörlig personkontroll.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att avvecklingen av personkontroll vid Sveriges gränser mot andra Schengenländer inte får ske förrän de kompensatoriska åtgärderna fungerar tillfredsställande,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Tullens resurser bör förstärkas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Kustbevakningens och Polisens resurser bör ses över utifrån deras nya behov och uppgifter,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att viseringens effekter på möjligheten att söka asyl utreds,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om garantier från övriga konventionsstater om att svenska regler om transportöransvar kan bibehållas,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Sverige skall verka för att de svenska reglerna om transportöransvar skall vinna gehör i fler konventionsstater,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att reglerna för Schengen Information System skall tillämpas strikt.
|
Rolf Åbjörnsson (kd) |
|
|
Åke Carnerö (kd) |
Inger Davidson (kd) |
|
Rose-Marie Frebran (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Ingrid Näslund (kd) |
Chatrine Pålsson (kd) |
|
Fanny Rizell (kd) |
Tuve Skånberg (kd) |