I propositionen föreslås att riksdagen skall godkänna Sveriges anslutning till Schengensamarbetet, dvs. tillträda Schengenkonventionen med tilläggsprotokoll och de andra rättsakter som krävs för att Sverige skall kunna ansluta sig till Schengensamarbetet.
För att effektivt kunna förebygga och bekämpa uppkomsten av gränsöverskridande brottslighet, illegal invandring m.m. innehåller Schengenavtalet bestämmelser om polissamarbete och rättsligt samarbete, dataskydd, samarbete om narkotikabekämpning, harmoniserad viseringspolitik och enhetliga yttre gränskontroller. I propositionen lämnas inte några förslag till lagstiftning om genomförandet av åtgärderna utan regeringen redogör för vilka lagändringar som konventionen antas föra med sig för Sverige. Förslag till erforderliga lagändringar aviseras till kommande lagstiftningsärenden med anledning av Schengensamarbetet.
Att riksdagen nu skall godkänna Sveriges anslutning till Schengensamarbetet är enligt Moderata samlingspartiet ett stort och viktigt steg i riktning mot ett öppet och gränsfritt Europa. Vi har i likhet med regeringen som målsättning att Sverige år 2000 fullt ut skall kunna delta i Schengensamarbetet. Våra synpunkter med anledning av regeringens bedömningar av konventionskraven är primärt betingade av berörda myndigheters behov av resursförstärkningar. Hit hör också behovet av bättre myndighetssamverkan för att kunna uppfylla Schengenkonventionens krav på åtgärder mot bl.a. internationell brottslighet liksom kravet på en effektiv inresekontroll. Vidare har vi synpunkter på transportföretagens ansvar vid transport av utlänningar utan erforderliga resedokument och regeringens förslag till ändrade föreskrifter för införsel av narkotikaklassade läkemedel vid resa till annat Schengenland.
Från moderat håll ser vi mycket positivt på att regeringen nu verkar vara beredd att ansluta sig till den moderata synen på behovet av effektiv samverkan mellan de gränskontrollerande myndigheterna. I syfte att bl.a. frigöra resurser för att kunna förstärka den gränsöverskridande brottsbekämpningen har Moderata samlingspartiet upprepade gånger under senare år föreslagit att regeringen bör ta de initiativ som behövs för att integrera tullkriminalens personal med polisens i en ny gemensam myndighetsstruktur i de gränsnära områdena, se motionerna 1997/98:Ju911, Ny myndighetsstruktur för att bekämpa narkotika, varusmugglingsbrott och skattebrott, av Gun Hellsvik m.fl. (m) och 1997/98:Sk22 med anledning av proposition 1997/98:11 Sveriges tillträde till CIS-konventionen m.m., av Gun Hellsvik m.fl. (m).
När regeringen nu i propositionen (s. 52) aviserar att den faktiskt skall ta de initiativ som behövs för att närmare pröva förslag som syftar till att uppnå ökad operativ samverkan mellan tull och polis utgår vi ifrån att regeringen i det sammanhanget också kommer att överväga vårt förslag. Som redogörs för i ovan nämnda motioner syftar vårt förslag till exakt det som regeringen vill uppnå, nämligen till att frigöra resurser för den gränsöverskridande brottsbekämpningen genom effektivare myndighetssamverkan.
En förutsättning för att Schengensamarbetet skall vara ett verksamt medel för att uppnå fri rörlighet för personer inom Schengenområdet är som framgått ovan att medlemsländerna vidtar gemensamma åtgärder som motverkar exempelvis illegal invandring, narkotikasmuggling och annan organiserad brottslig verksamhet. Schengenkonventionen förutsätter därför en utbyggd inresekontroll för att bl.a. förhindra att oönskade kriminella personer eller flyktingar okontrollerat kan ta sig över gränsen till Sverige. Under de senaste åren och inte minst under december 1997 har tydliggjorts att den svenska polisens resurser inte räcker till för att upprätthålla en effektiv inresekontroll. Följden har blivit att polisen varken har kunnat prioritera denna kontrollverksamhet eller vidta de åtgärder som krävs för att t.ex. genomföra avvisningar av asylsökande som inte har fått uppehållstillstånd. Schengenkonventionen och Schengensamarbetet ålägger dock Schengenstaterna att tillgodose kravet på en effektiv gränskontroll. För att kunna uppfylla konventionskraven har berörda myndigheter anmält ett ökat resursbehov. Exempelvis bedömer Rikspolisstyrelsen att den behöver ytterligare cirka 220 årsarbetskrafter för gränskontroll och inre utlänningskontroll. Generaltullstyrelsen antar att Schengensamarbetet kommer att fordra att ytterligare 128 personer anställs. Kustbevakningen uppskattar behovet till 75 personer.
Riksrevisionsverket (RRV) har däremot kommit fram till att kostnaderna som uppstår till följd av Schengensamarbetet ryms inom befintliga ramar. Undantag görs dock för polisen som, för att uppfylla dagens krav på gränskontrollverksamhet och inre kontrollverksamhet, antas behöva 47 nya årsarbetskrafter. Regeringen instämmer i RRV:s bedömning och polisen kommer således att få 47 nya årsarbetskrafter, vilket enligt vår mening är långt ifrån tillräckligt. Noteras bör även att RRV:s bedömning utgår från dagens krav och säger således ingenting om det verkliga behov som uppstår den dag Sverige blir fullvärdig medlem i Schengen.
Regeringens utgångspunkt är att ökade utgifter för myndigheterna med anledning av Schengensamarbetet skall, i enlighet med tidigare budgetproposition, finansieras inom ramen för berörda utgiftsområden. Vidare framhålls att polisen enligt 1998 års budgetproposition tilldelats ökade resurser för kommande år och att personalkostnaderna för gränskontroll och inre kontroll får lösas genom effektivare administrativ och operativ myndighetssamverkan.
Moderata samlingspartiet ifrågasätter starkt om polismyndigheterna med regeringens förslag kommer att kunna göra så mycket mer än det minimala för att uppfylla förpliktelserna. Som framgår av det moderata budgetalternativet avseende polisväsendet, 1997/98:Ju923 av Gun Hellsvik m.fl. (m), gör vi en annan bedömning av polisens framtida resursbehov. Vårt ökade anslag till polisen bygger dels på beräknade kostnader till följd av Schengensamarbetet, dels på polisens behov av tillräckliga resurser för att kunna bedriva en fungerande nationell brottsförebyggande och brottsbekämpande polisverksamhet. Vidare anser vi till skillnad från regeringen att det resurstillskott som kan förväntas frigöras genom en framtida mer effektiv myndighetssamverkan mellan tull och polis inte redan i dag kan läggas till grund för beräkning av myndigheternas resursbehov i närtid. Myndighetssamverkan med den inriktning som vi föreslår föreligger ju de facto ännu inte.
Mot den bakgrunden vill Moderata samlingspartiet här med kraft understryka vikten av att polisen tilldelas de resurser som behövs för att kunna göra de prioriteringar som är nödvändiga. I annat fall kommer inte Sverige enligt vår bedömning att fullt ut kunna leva upp till de krav som Schengenavtalet ställer på bl.a. skärpt inrese- eller gränskontroll, inre utlänningskontroll m.m.
I detta sammanhang vill vi också framhålla betydelsen av att ett nära samarbete mellan Statens invandrarverk och polisen kommer till stånd. För Invandrarverket är inresekontrollen vid Sveriges yttre gränser en högt prioriterad fråga, eftersom en övervägande majoritet (60 %) av dem som i dag söker asyl gör det efter inresa i landet. Detta förorsakar långvariga asylprocesser till höga kostnader. Mot den bakgrunden är det angeläget att Invandrarverkets ansvar för inresekontrollen tydliggörs och utvecklas ytterligare, bl.a. i riktning mot ett nära samarbete med polismyndigheterna.
Vad beträffar sanktioner mot transportföretag i enlighet med konventionens artikel 26 anser Moderata samlingspartiet att nuvarande svensk lagstiftning rörande sanktioner mot transportföretag, som luft- eller sjövägen befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument, inte uppfyller Schengensamarbetets krav.
Vår lagstiftning innebär bl.a. att t.ex. ett flygbolag kan tvingas att betala en utlännings återresa. Däremot medger svensk lagstiftning i dagsläget inte någon form av sanktionsmöjlighet mot transportföretag som brister i kontrollen av utlänningars resedokument, såsom förutsätts enligt Schengenkonventionen. Enligt vår uppfattning skulle en sådan sanktionsmöjlighet utgöra ett verkningsfullt instrument för att sätta press på transportföretag (framför allt flygbolag) att före avresan från tredje land till ett land inom Schengenområdet vidta erforderliga kontrollåtgärder, förslagsvis vid incheckningen.
Mot bakgrund härav bör regeringen särskilt, eller i samband med övriga aviserade lagförslag med anledning av Schengensamarbetet, återkomma till riksdagen med en kompletterande bestämmelse om sanktionsmöjlighet mot transportföretag i enlighet med Schengenkonventionens artikel 26.
Enligt Schengenkonventionens artikel 75 får enskilda personer vid resa till ett Schengenland medföra narkotiska läkemdel, inom ramen för en medicinsk behandling, under förutsättning att en behörig myndighet (vår kursivering) i hemlandet utfärdat ett särskilt intyg. Intyget skall utfärdas enligt beslut av Verkställande kommittén, dvs. Schengensamarbetets högsta beslutande organ. Mängden läkemedel som en resenär får föra med sig skall stå i relation till resans längd och får omfatta maximalt 30 dagar.
I Sverige medger Läkemedelsverkets föreskrifter att en resande får föra in narkotiska läkemedel som motsvarar högst fem dagars förbrukning.
Regeringen konstaterar att de svenska bestämmelserna är strängare än Schengenkonventionens och anser att Läkemedelsverkets föreskrifter bör ändras avseende antalet dagar (från 5 till 30) och vad gäller kravet på centralt utfärdade intyg. Regeringen understryker här att det är fråga om läkemedel, som förskrivits av läkare, till svårt sjuka människor.
Vad som måste vägas in vid bedömningen av regeringens förslag är de omfattande aktioner som pågår i bl.a. Europaparlamentet i syfte att legalisera all narkotika. Vidare är s.k. medicinska projekt med legal förskrivning av narkotika till missbrukare en realitet i andra Schengenländer. I september 1997 meddelade t.ex. den holländska regeringens hälsovårdsminister att man hade för avsikt att under 1998 starta ett experiment i syfte att förskriva fritt heroin till missbrukare. Våra svenska erfarenheter av legalförskrivningen av narkotika från slutet av 1960-talet är att narkotikamissbruket i samhället ökade under tiden projektet pågick. Orsaken var att det fanns en marknad även för den legalt förskrivna narkotikan, som alltså såldes vidare till missbrukare utanför projektet. Därefter har det rått bred politisk enighet om att vi inte skall ha några flera sådana projekt i vårt land.
Mot bakgrund av vad som anförts ovan är det enligt Moderata samlingspartiets uppfattning högst angeläget att regeringen inom ramen för Schengensamarbetet aktivt verkar för en ändring av artikel 76. I detta sammanhang är det också angeläget att regeringen i den mån det behövs agerar i frågan om vad som skall avses med behörig myndighet och kontroll av utfärdade intyg enligt artikel 76. Vi vill till sist särskilt understryka den stora vikten av att regeringen inte förtröttas i den nödvändiga kampen mot de krafter i Europa och i Sverige som arbetar för en legalisering av narkotika och som nu försöker flytta fram sina positioner och att regeringen utnyttjar alla tillgängliga forum i kampen mot legaliseringsivrarna.
Med hänvisning till det anförda hemställs
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ökad operativ myndighetssamverkan mellan tull och polis,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om myndigheternas resursbehov vid skärpta krav på gränskontroll,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Invandrarverkets ansvar för inresekontroll m.m.,
att riksdagen hos regeringen begär kompletterande bestämmelse om sanktionsmöjligheter mot transportföretag i enlighet med vad som anförts i motionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att verka för en ändring av artikel 76 i Schengenkonventionen,
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betydelsen av att utnyttja alla tillgängliga forum i kampen mot en legalisering av narkotika.
|
Gun Hellsvik (m) |
|
|
Göthe Knutson (m) |
Anders G Högmark (m) |
|
Maud Ekendahl (m) |
Gullan Lindblad (m) |
|
Sten Svensson (m) |
Gustaf von Essen (m) |
|
Margit Gennser (m) |